Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herrgårdsost - Herrgårdsras - Herrgårdsvagn, stationsvagn - Herrhamra - Herrhult - Herrich-Schäffer, Gottlieb August - Herrick, Robert (lyriker) - Herrick, Robert (författare) - Herriot, Édouard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERRIOT
surmjölksbakterier började användas vid dess
beredande, erhölls en jämnare kvalitet än tidigare
varit möjligt. Jfr Ost. L.F.R.
Herrgårdsras, gemensam benämning på
nötkreaturen vid en del större mellansvenska
gårdar, till vilka den storvuxna, rödbruna skånska
boskapen efter Skånes införlivande med Sverige
spritt sig. Ofta korsades den skånska boskapen
vid dessa gårdar med utländsk boskap. Under
senare delen av 1800-talet uppgingo h. i andra
raser. Till h. räknades bl.a. boskapen från
Ströms-holm, Koberg, Katrineberg och Välaholm.
Herrgårdsvagn, stationsvag n, en 6 ä
7-sitsig personbil med karosseriöverdel vanl. helt
av trä och oftast försedd med 4 dörrar. Typen,
som i större omfattning började byggas för
militärt bruk under 2:a världskriget på gr. av
bristen på karosseriplåt, är användbar till såväl
person- som varutransport, enär de i regel
enkelt utförda sätena lätt kunna borttagas el. fällas
upp.
Herrhamra, gods i Torö sn i Södermanland,
vackert beläget på sydligaste Södertörn,
omfattar 1,127 ha, därav 175 åker, med ett
taxeringsvärde av c:a 400,000 kr. Huvudbyggnaden av sten i
två våningar uppfördes o. 1870 och
restaurerades 1916. Gården brändes av ryssarna 1719. H.
tillhörde på 1600-talet ätten Oxenstierna, på
1700-talet Hildebrand; dess nuv. ägare är
direktör E. J:son Stampe. — Platsen omtalas 1506
som häärhambrom (dat. plur.), 1511 som enbart
Hambre. Leden -hamra o.s.v. är former av fsv.
hamar, stenbacke, och syftar på den bergiga
udde, på vilken gården låg till 1719. Förleden är
flertydig. P.;Er.
Herrhult, järnvägsknut i Kroppa* sn i
Värmland.
Herrich-Schäffer [härr’ix-], Gottlieb
August, tysk läkare och entomolog (1799—1874),
i sht känd genom sitt stora fjärilverk
”Systema-tische Bearbeitung der Schmetterlinge von Europa”
(6 bd, 1843—56; 636 kolorerade och 36 svarta pl.).
H. författade även ”Nomenclator entomologicus”
(2 bd, 1835—40) m.fl.
Herrick, Robert, engelsk lyriker (1591—1674),
kyrkoherde i Dean Prior i Cornwall; utgav
dikt-saml. ”Noble numbers” (1647) och ”Hesperides”
(1648), som, obeaktade av samtiden, först i slutet
på 1700-talet började värderas efter förtjänst. H:s
diktning omfattar satirer, religiösa sånger och
blandad lyrik, i vilken sistn. kärlek, natur och
vardagslivets små händelser besjungas med ett klassiskt
mästerskap, som kommit en sen eftervärld att
tillerkänna honom rang som en av den engelska
lyrikens obestridda stormän. — ”Poetical works”
i 2 bd, utg. av G. Saintsbury (1893). F.G.B.
Herrick, Robert, amerikansk författare (1868
—1938). Efter studier vid Harvard Univ.
innehade H. skilda läraruppdrag vid olika univ.;
1905—23 var han prof, i engelska vid univ. i
Chicago. H. debuterade som skönlitterär förf.
1897 med en saml. berättelser och skrev sedan
en rad romaner med socialt motiv i realistiskt
maner, ss. ”The web of life” (1900), ”The
real world” (1901), ”The common lot” (1904),
”The memoirs of an American citizen” (1905;
sv. övers. ”En amerikan”, 1908), den förnämsta
Herrgårdsvagn.
teckningen av en storkapitalist i amerikansk
litteratur före Dreiser, ”The master of the inn”
(1908), ”The healer” (1911) och ”Clark’s field”
(1914). H. tog starka intryck av i:a världskriget
och formade sin fortsatta produktion som ett
slags kommentar till livet under
mellankrigstiden, bl.a. i ”Waste” (1924), en studie i radikal
livssyn, ”Chimes” (1926), där han kontrasterade
universitetsfolk och finansmän, ”The end of
de-sire” (1932), en uppgörelse med de moderna
sexualidéerna, och ”Sometime” (1933), en utopisk
skildring, där han vände sig mot jakten efter
egendom och efterlyste en individuell
personlig-hetskultur. H. var en förelöpare till
mellankrigstidens realistiska samtidsskildrare i USA. — Litt.:
L. Mandel, ”R. H.” (1927). E.
Herriot [ärjå’], É d o u a r d, fransk politiker
(f. 1872). Av enkel familj i små ekonomiska
omständigheter fick H. tillfälle till studier
genom stipendier och hjälp av en släkting. Han
utbildade sig till läroverkslärare, var en tid
verksam i Nantes och blev därefter lektor i
litteraturhistoria vid ett lyceum i Lyon. Han tog snart
livlig del i det kommunala livet, blev medl. av
stadsfullmäktige och valdes 1906 till mär. Bl.a.
under inverkan av Dreyfusaffären drogs H. in i
rikspolitiken. Han var senator 1912—19 och
invaldes sistn. år i deputeradekammaren. Ung.
samtidigt blev han ledare för Radikalsocialistiska
partiet, i vilket han som typisk representant för
borgerligt radikala, intellektuella kretsar länge
hade känt sig hemmastadd. Under brytningsåren
efter Versaillesfreden ledde han den radikala
oppositionen mot Poincaré. Redan 1916—17 hade
H. suttit i regeringen som minister för
allmänna arbeten under Briand. Efter vänsterkartellens
seger 1924 bildade han själv regering och blev
därjämte utrikesminister. Han inledde samarbete
med brittiske
premiärministern MacDonald
och stadfäste vid
Londonkonferensen överenskommelserna om
upphävande av
Ruhr-ockupationen samt
reglerande av det tyska
krigsskadeståndet. Från
storborgerligt franskt
håll rönte han
kritik, enär han ansågs
icke tillräckligt
kraftigt tillvarata
Frankrikes intressen. 1
— 329 —
— 330 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
