Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herrlin, Axel - Herrljunga - Herrmann, Wilhelm - Herrmann, Ignát - Herrmästare - Herrnhut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERRNHUT
förlora ur sikte de filosofiska grundproblemen och
deras historia drogs H. småningom över till
psykologien, icke minst i dess psykofysiska och
experimentella form. Som en frukt av föreläsningar vid
Göteborgs högsk. utgav han 1908 ”Själsbegreppets
utveckling i myt och vetenskap”, 1, samt 1909
”Minnet och dess pedagogiska problem” (3 uppl.
1932), men långt dessförinnan hade han särsk. ägnat
sitt intresse åt de s.k. undermedvetna processerna,
i skriften ”Själslifvets underjordiska värld” (1901),
varjämte han under omfattande medicinska studier
— han blev med. hedersdr 1910 — tagit upp
kulturella och filosofiska frågor från psykiatrisk
synpunkt: ”Snille och själssjukdom” (1903),
”Tillräk-nelighet och själssjukdom” (1904). Som lärare i
pedagogik kom H. att sysselsätta sig med äldre
tiders undervisningslitteratur, och just med hänsyn
till den kontinuitet han alltid var på spår efter,
fann han i gamla läroböcker, skolförfattningar
och i skrifter av obemärkta pedagoger ett i sig
själv föga betydande men från motivhistorisk
synpunkt särdeles givande material, som emellertid
endast kommit till synes i ett par mindre
uppsatser. Universaliteten i kunskaper och
intressen var för H. utmärkande. Om hans
undersökningar å ena sidan alltid peka mot centrum, mot
problemens metafysiska tillspetsning, peka de å
andra sidan ut mot periferien, i det de sträcka sig
in på specialvetenskapernas områden, ett
förhållande, som han själv motiverat i en skrift av stort
allmänt intresse (”Filosofi och fackvetenskap”,
1905). I boken ”Från sekelslutets Lund” (1936) har
H. sammanfört några uppsatser av stort
lokal-historiskt och idéhistoriskt intresse. — Litt.:
Minnesteckning över A. H. av Hans Larsson i ”Kungl.
humanistiska vetenskapssamfundet i Lund.
Årsberättelse” (1937—38). H.L.
Herrljunga. 1) Socken i Kullings hd i
Västergötland, Älvsborgs län, och församling i
Herrljunga, Tarsled, Remmene, Fölene och Eggvena
pastorat i Kullings kontrakt av Skara stift, n.ö.
om Alingsås; 16,03 km2, därav 15,85 land; 2,175
inv. (1949), därav 2,065 i H.2). H. genomflytes
av Nossan, vars dalgång är den egentliga
odlingsbygden. I n. ligger kronoparken Edsmären
(äldre namn Edsveden) på gränsen till
Skaraborgs län. H. skogplanterades i sht i slutet av
1800-talet. Åkern utgör 26% av landarealen,
skogsmarken 56%. Av fornlämningar finnas
en bygdeborg på Borreberget, domarring och
bronsåldershög samt hällkistor, varav en på
prästgårdens mark. Kyrkan, uppförd 1865, är
gemensam för H. och Tarsleds församlingar;
den restaurerades och tillbyggdes 1938. •—
Namnet är givet efter kyrkbyn och skrevs 1293 in
Heriælungum (dat.). Förleden har tolkats som
gen. häriatr} av här i bet. folk, folkskara (jfr
Allshärjarting); senare leden är plur. av fsv.
liung, ljunghed. Namnet skulle syfta på den
talrika bosättningen på ljunghedarna i trakten.
Se ”Ortnamnen i Älvsborgs län”, 8, 1914, sid.
109. I.Mg;Er.
2) Municipalsamhälle (sedan 1906) i H.i) och
(till en mindre del, 16 ha) Tarsleds sn, där v.
stambanan samt statsbanelinjema H.—Borås—
Varberg och Uddevalla—Vänersborg—H. mötas;
4,17 km2, därav 4,08 land; 2,065 inv. (1949; därav
l 70 i Tarsleds sn). H. växte upp som
järnvägsknut från 1860-talet. H. har samrealskola, apotek,
provinsialläkare och distriktsveterinär. I H. låg
1898—1923 Älvsborgs läns folkhögsk. Ett flertal
industrier finnas, ss. snickeri- och möbelfabriker,
den största tillhörande ab. Herrljunga
möbelfabrik (aktiekapital 225,000 kr; 47 arb.),
textil-och konfektionsfabriker, mekanisk verkstad,
me-tallvarufabrik och tegelbruk. Taxeringsvärde å
fastighetsskatrepliktig fastighet 6,866,000 kr, varav
2,412,000 för svenska ab., till kommunal
inkomstskatt taxerad inkomst 4,459,010 kr (1947). I.Mg.
Herrmann, Johann Georg Wilhelm, tysk
teolog (1846—1922), prof, i systematisk teologi i
Mar-burg 1879—1916. H., som närmast tillhörde
ritschls-ka riktningen, utgick från problemet om förhållandet
mellan naturvetenskap och religion. Han frågar
efter religionens grund och utgår därvid från
etiken. Moralen representerar för honom
allmänmänsklig och allmängiltig erfarenhet, religionen
grundar sig på individuell upplevelse. Frågan blir
då, hur en allmängiltig moral kan grundas. Man
måste börja i den i historien givna verkligheten.
I ”förtroendeförhållandet” kan varje människa
erfara ett faktiskt sedligt förhållande; i det
inneslu-tes tanken på sedlig självständighet: den människa,
för vilken man hyser förtroende, fattas som höjd
över omständigheternas och lustens inflytande.
Sådan självständighet måste man också ålägga sig
själv. Därmed är sedelagen, åt vilken H. giver
samma formulering som Kant, funnen. —-
Emellertid vill människan som naturvarelse tillfredsställa
sin böjelse i st.f. att fylla sedelagens förpliktelse.
Här kan blott religionens upplevelse rädda henne.
I Jesu person finnas de sedliga grundidéerna
förverkligade. Därmed uppkommer dock ett nytt
problem, då näml, den moderna historiekritiken
synes hota vissheten om Jesu person. Emellertid
menar H., att vissheten om Jesu person tillhör
den upplevbara, ej den påvisbara verkligheten;
Jesu inre liv, på vilket tron eg. riktar sig, kan ej
grundas på historikerns undersökningar och kan
ej heller göras ovisst av dem. — H:s teologi har
spelat stor roll inom svensk teologi, särsk. i
början av 1900-talet; som företrädare för densamma
märkas E. Billing och M. Pfannenstill. Av H:s
skrifter märkas: ”Der Verkehr des Christen mit
Gott” (1886; nya uppl., sv. övers. 1910), ”Ethik”
(1901; nya uppl., sv. övers. 1911, 2 uppl. 1926),
”Die sittlichen Weisungen Jesu” (1904), ”Religion
och historia” (Olaus-Petri-föreläsningar i Uppsala
1912), ”Gesammelte Aufsätze” (1923), ”Dogmatik”
(1925, med ”Gedächtnisrede” av M. Rade); en
festskrift utkom 1917 (i ”Zeitschrift für Theologie
und Kirche”, årg. 27). — Litt.: S. v. Engeström,
”Studier till W. H:s etik” (1920); A. Runestam,
”W. H:s teologi” (1921); W. Schütz, ”Das
Grundge-füge der Herrmannschen Theologie” (1926). R.Br.
Herrmann, I g n å t, tjeckisk författare (1854—
1935), företrädesvis skildrare av hemstaden Prags
godmodiga kälkborgare. De båda novellsaml.
”Prag-figurer” (1884—86) följdes av berättelser i samma
stil. Stor popularitet vann H. genom romanen
”Pappa Kondelik och mågen Vejvara” (1898, med
forts, i flera bd), en komisk familjekrönika.
Herrmästare (ty. Herrmeister), se Härmästare.
Herrnhut [-hot], stad i Sachsen, s.v. om Gör-
— 333 —
— 334 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
