Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herstmonceux - Herta - Hertel, Johannes - Herten - Hertervig (Hertervik), Lars - Hertfordshire - Hertha (Herta) - Hertha (tidning) - Hertha (roman) - Herthas flak - Herthus - Hertig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTA
L. Hertervig: Gamla furuträd, 1865.
Stavangers museum.
vars läge numera gör det olämpligt för
astronomiska observationer. Det nya observatoriets
huvudinstrument blir ett spegelteleskop, vars spegel skall
ha en diam, av c:a 2,5 m (Isaac Newton-teleskopet).
Herta, se Hertha.
Hertel, Johannes, tysk indolog (f. 1872),
1919 prof, i Leipzig. H:s stora vetenskapliga
insats ligger på den indiska sagolitteraturens
område. Spec. har han i flera arbeten behandlat
Pancatantras traditionsförhållanden, särsk. i ”Das
Pancatantra, seine Geschichte und seine Verbreitung”
(1914). Hans studier av jainalitteratur äro
sammanfattade i arbetet ”On the literature of the
Shvetambaras of Gujarat” (1922). Framför allt
i den av honom grundade ”Indo-iranische Quellen
und Forschungen” (1924 ff.) har H. gripit sig
an med den vediska och avestiska
religionshistoriens problem, sedda mot bakgrunden av en
indoiransk kulturgemenskap, med bortseende från
de historiskt betingade olikheterna, så att de bägge
traditionerna ömsesidigt få förklara varandra;
denna nya metod kan dock hittills knappast anses
ha lett till genomgripande resultat. C.F.
Herten, stad i Westfalen, Tyskland, strax n.
om Gelsenkirchen; 34,256 inv. (1933). Kolgruvor,
maskin- och stålindustri.
Her’tervig (H e r t e r v i k), Lars, norsk
målare (1830—1902), reste efter studier vid
tecknings-skolan i Oslo 1852 till Düsseldorf, där han ägnade
sig åt landskapsmålen som Gudes elev. 1854
tvingades han av en utbrytande sinnessjukdom att
återvända till Norge. Genom en mecenat fick han
tillfälle att företaga en sjöresa till England och
Malaga, men ingen förbättring i hans tillstånd
inträdde, och efter en kortare vistelse på Gaustads
sinnessjukhus levde han sitt återstående liv i
Stavanger i stort armod. H:s måleri nådde under
1860-talet sin höjdpunkt i ljusa och friska
land-skapsstudier och framför allt i skogs- och
fjordbilder av sällsam mystik. I hans teckningar är det
fantastiskt-expressionistiska draget också
utmärkande. I Norges konst är H. den store romantikern,
som dock först sent vann uppskattning. — Litt.:
A. Blytt, ”L. H.” (1939)-
Hertfordshire [ha’fadjia], grevskap i s.ö.
England, n.v. om London; 1,637 km2; 485,500 inv.
(1938); huvudsaki. ett fruktbart slättland, som
i n. höjer sig till Chiltern Hills’ kalkhöjder;
åkerbruk och fåravel; trädgårdsodling. Huvudstad:
Hertford (12,970 inv.).
Hertha (Herta) skall enl. en yngre saga ha
dyrkats i Lejre i Danmark och uppträder även hos
äldre skalder (t.ex. Tegnér) som jordgudinna el. i
omskrivningar för ”jord”. Namnet beror
emellertid på en i sämre handskrifter förekommande
felskrivning för den i Tacitus’ ”Germania” omtalade
gudinnan Nerthus*.
Hertha, organ för Fredrika-Bremer-förbundet,
fortsatte 1914 den året förut nedlagda tidskr.
”Dagny”, utkommer med 10 h. årl. Utom
meddelanden från förbundet och dess kretsar innehåller
H. artiklar om kvinnofrågor i in- och utlandet
samt uppsatser i aktuella sociala, kostnärliga och
litterära spörsmål.
Hertha, roman av Fredrika Bremer*.
Herthas flak, en 9 m grundklack i Kattegatt, o.
10 distansminuter s.ö. om Skagen och 24
distansminuter v. om Vinga; god fiskeplats. — Våren
1918 visade det sig, att stora delar av farvattnet
mellan svenska västkusten och H., utan att någon
notifikation härom ingått, voro minerade dels med
engelska minor på c:a 10 m djup, dels med tyska
minor på 3 m. Protester avgåvos i London och
Berlin, och ett 20-tal svenska minsvepare sattes
att undanröja de rättsstridigt utlagda
minering-arna. Under sommaren och hösten 1918 sveptes ett
område av närmare 8,000 km2 och förstördes o.
1,000 minor. Kanonbåten ”Gunhild” minsprängdes
under det svåra och farliga arbetet 24/g 19x8, varvid
fartygschefen och 16 man omkommo. H.Sk.
Herthus, se Nerthus.
Hertig (från mlty. Hertoch, jfr ty. H er so g, eg.:
härförare, till subst. här och besläktat med och
motsv. lat. dux, fra. duc, eng. duke o.s.v.), under
forntiden krigshövding, under äldre medeltid
centralmaktens högste representant i ett större
för-valtningsdistrikt, med den tilltagande
decentraliseringen i vissa länder självständig furste, t.ex. i
Tyskland; i andra länder, där decentraliseringen
ej gick så långt, titel för högsta adelsklassen,
numera endast det sistn. Hos forngermanerna var h.
en för ett tillfälligt krigsföretag vald anförare för
krigarskaran, hären. Anslutande sig dels till detta
bruk, dels till den senromerska
militärorganisationen, insatte de merovingiska frankerkonungarna
h. som militärbefälhavare över större områden
(2—12 grevskap). Under 600-talet förvandlades
dessa h., som genom omständigheternas makt gärna
utsågos ur folkstammens ledande hövdingfamilj,
till ärftliga stamhertigar över de stora tyska
folkstammarna franker, thüringar, bayrare,
aleman-ner, vidare i Akvitanien, Bretagne samt, med
ung. likartat uppkomstsätt, i langobardriket i
Spo-leto, Benevent, Friuli och intogo en halvt kunglig
ställning, särsk. de bayerska agilolfingerna. Karl
den store krossade dock stamhertigarnas
maktställning, men under den ånyo tillväxande
decentraliseringen under de sista karolingerna o. 900
upp-stodo nya stamhertigdömen i Sachsen, Bayern,
se
— 339 —
— 340 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
