Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - von Hertling, Georg - ’s Hertogenbosch (Den Bosch) - Hertwig, 1. Oscar - Hertwig, 2. Richard von - Hertz (fysik) - Hertz, Henrik (Heyman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTOGENBOSCH
insett nödvändigheten av en parlamentarisk regim.
— Bland H:s filosofiska skrifter märkas
”Natur-recht und Sozialpolitik” (1893) och ”Recht, Staat
und Gesellschaft” (1903). Postumt utkommo
”Er-innerungen aus meinem Leben” (1919) och ”Ein
Jahr in der Reichskanzlei” (s.å.). G.Lbg.
’s Hertogenbosch [s-härtåyanbåss’] (eg. hertigens
skog), förk. Den Bosch, fra. Bois-le-Duc,
huvudstad i prov. Nordbrabant i Nederländerna,
vid Zuid-Willemskanalen; 53,432 inv. (1947). H.
blev 1184 stad och småningom en betydande
fästning. Biskopssäte 1559. Under nederländska
befrielsekriget intogs H. med list av spanjorerna
men återerövrades 1629 efter en långvarig
belägring av Fredrik Henrik av Oranien. 1794
belägrades och intogs H. av fransmännen, 1814 intogs
det genom överrumpling av preussarna med
bor-gerskapets hjälp. H. är järnvägsknut och har
betydande industri, tillverkning av tobaksvaror, skor,
garner, sprit m.m. Staden har flera märkliga
byggnader, främst S:t Jans katedral, en femskeppig
sen-gotisk basilika med en berömd bronsdopfunt
från 1492 av Aert van Maastricht. I
rådhuset finns en konstsaml.; H. har dessutom ett
provinsmuseum. P.;E.W.;P.S.
Hertwig
vixl ■ 1) Oscar H., tysk zoolog (1849
—1922), 1878 prof, i anatomi i Jena, 1888 i anatomi
och embryologi vid anatomiskt-biologiska inst. vid
Berlins univ., var en
av sin samtids främsta
biologer, vars [-arbeten på embryologiens,
särsk. befruktningens,
område varit
banbrytande. Så upptäckte
H.
befruktningsförlop-pet hos sjöborrarna
och
kromosomreduk-tionen hos den
mognande äggcellen samt
gav den riktiga
förklaringen av äggets
rikt-ningskroppar. Även
äggcellens utveckling
under experimentella betingelser undersökte H. och
uttalade den meningen, att kromosomerna äro
bärare av ärftligheten. Bland H:s arbeten på dessa
områden märkas: ”Beiträge zur Kenntnis der
Bildung, Befruchtung und Theilung des thierischen
Eies” (1875—78), ”Vergleich der Ei- und
Samen-bildung bei Nemathoden” (1890) samt
”Untersuch-ungen zur Morphologie und Physiologie der Zelle”
(1884—90, jämte H.2). Studier (tills, med H.2)
över lägre och högre djurs embryonalutveckling,
utg. i ”Der Organismus der Medusen und seine
Stellung zur Keimblättertheorie” (1878) och
”Studien zur Keimblättertheorie” (1879—83), gåvo
uppslaget till den s.k. coelomteorien. Bland H:s
över-siktsarbeten märkas ”Lehrbuch der
Entwicklungs-geschichte des Menschen und der Wirbeltiere”
(2 bd, 1886—88) och ”Allgemeine Biologie”
(flera uppl.). Mot slutet av sitt liv
bekämpade H. darwinismen och dess tillämpning på
sociala och politiska områden i ”Das Werden der
Organismen” (1916), ”Zur Abwehr des ethischen,
des sozialen, des politischen Darwinismus” (1918)
och ”Der Staat als Organismus” (1922). H.
redi
gerade ”Archiv für mikroskopische Anatomie und
Entwicklungsgeschichte” och ”Handbuch der
Ent-wicklungsgeschichte der Wirbeltiere”. — Jfr
Bio-genesis. O.Cn.
2) Richard von H., den föreg:s bror,
zoolog (1850—1937), prof, i Jena 1878, i
Königs-berg 1881, i Bonn 1883, i München 1885—1925,
adlad 1910, behandlade i sina skrifter huvudsaki.
urdjur, ss. radiolarier, soldjur och infusorier, särsk.
deras utveckling, samt växelförhållandet mellan
kärna och plasma hos cellerna, vilket föranledde
uppställandet av hans kärnplasmateori. H. var även
den förste, som framkallade konstgjord
parteno-genes genom inverkan av stryknin på sjöborrägg.
Utom arbeten över sexuella
differentieringsprob-lem bearbetade H. Challenger-exp:s havsanemoner
och utgav tills, med H.i) utom de under denne
nämnda arbetena ”Über das Nervens-ystem und
die Sinnesorgane der Medusen” (1877). I
”Ab-stammungslehre und neuere Biologie” (1927)
sökte H. sammanarbeta darwinismens resultat med
de nyare ärftlighetsforskningarnas. H.
författade även en ”Lehrbuch der Zoologie” (1891;
flera uppl.). O.Cn.
Hertz, fys., förk. hz, enhet för frekvens*.
Hertz, Henrik (eg. Heyman), dansk
författare (1797 el. 98—1870), jur. kand. 1825. H. väckte
stor uppmärksamhet med sina anonymt utgivna,
rimmade
”Genganger-breve”, vilka, under
fiktionen att vara
avsända från paradiset av
den nyligen avlidne J.
Baggesen, framställa
den heibergska skolans
poetik. Sin förnämsta
insats gjorde H. som
dramatisk förf. Han
började med att
ganska slaviskt efterlikna
den holbergska
komedien i ”Herr
Burck-hardt og hans Familie”,
senare friare i
”Flyt
tedagen” och i helt modern form i ”Sparekassen”.
En liknande utveckling kan påvisas i hans
vådeviller, där han till en början efterbildade J. L.
Hei-berg i ”Kiærlighed og Politie”, senare uppnådde
större självständighet i ”Debatten i Politievennen”
och slutl. med full originalitet framträdde som
realistisk samtidsskildrare i pjäser som ”De Fattiges
Dyrehave”. Mera föråldrade äro H:s romantiska
skådespel: ”Tonietta”, ”Den yngste”, ”Advokaten
og hans Myndling”, ”Tre Dage i Padua”. Sin
största berömmelse som diktare vann H. med sina
rimmade lustspel: ”Amors Geniestreger”, ”Den
eneste Feil”, ”En Dag paa öen Als”, och med sina
tragedier: ”Svend Dyrings Huus”, ”Valdemar
At-terdag” och ”Ninon”. Hans finaste pjäs är det lilla
trubadurdramat ”Kong Renés Datter”. På äldre
dagar skrev han moderna dramer som ”Et Offer”
och ”En Cuurmethode”, som förebåda realismens
skådespel. Inalles författade H. ett 50-tal pjäser
för Det kongelige Teater. Hans fina, intima dikter,
sånger och rimbrev äro samlade i ”Digte” (4 bd,
1851—62). Av mindre betydelse äro hans romaner och
noveller. — Litt.: H. Kyrre, ”H. H.” (1916). P.Rw.
— 343 —
— 344 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
