Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hertz, Wilhelm - Hertz, 1. Heinrich - Hertz, 2. Gustav - Hertz, Alfred - Hertz, Peter - Hertz-antenn - Hertzberg, Axel Gustaf - Hertzberg, John - Hertzberg-Beyron, Brita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTZBERG
Hertz, Wilhelm, tysk författare (1835—1902).
H:s originaldiktning är föga märklig, men han har
gjort en insats med sina övers, av medeltidspoesi,
ss. ”Rolandslied” (1861), Marie de Frances
”Poe-tische Erzählungen” (1862), Gottfrieds ”Tristan
und Isolde” (1877), Wolframs ”Parzival” (1898)
och antologien ”Spielmannsbuch” (1886). H:s
”Ge-sammelte Dichtungen” utkommo 1900. — Litt.:
R. Weltrich, ”W. H.” (1902).
Hertz. 1) Heinrich Rudolph H., tysk
fysiker (1857—94), ägnade sig först åt
ingenjörs-banan men övergick sedan, under påverkan av
Helmholtz, till studiet
av fysik, blev doc. i
Kiel 1883, prof, i
Karlsruhe 1885, i Bonn
1889. I Karlsruhe
utförde H. sina berömda
undersökningar över
de elektriska vågorna,
som teoretiskt
förutsagts av Maxwell och
efter H. benämnas
hertzska vågor
(se Elektriska
svängningar, sp. 369 f., och
Elektromagnetisk
strålning). Detta klassiska
arbete fick en utomordentlig vetenskaplig och
teknisk betydelse. Den för hela den moderna fysiken
så betydelsefulla elektromagnetiska ljusteorien
fick här en säker experimentell grundval, den
trådlösa telegrafien och telefonien äro dess tekniska
konsekvenser. Även inom andra grenar av fysiken
står H. som pionjär. Hans iakttagelse, att
katod-strålar kunna genomtränga ett metallfolium, blev
av största vikt vid utforskandet av dessa strålars
natur, och hans studium av den elektriska gnistan
gav impuls till andra forskares arbeten, som ledde
fram till upptäckten av fotoeffekten. Under sina
sista år sysslade H. med ett nytt
framställningssätt av mekaniken, den ”hertzska mekaniken”, i
vilken han strävade att undvika kraftbegreppet. —
”Gesammelte Werke” i 3 bd (1894—95). — Litt.:
M. Planck, ”H. R. H.” (1894); Johanna Hertz,
”Erinnerungen” (1927); Ph. Lenard, ”Grosse
Na-turforscher” (3 Aufl. 1937). A.B.L.
2) Gustav H., den föreg:s brorson, fysiker
(f. 1887), prof, i Halle 1925, vid Tekniska högsk.
i Berlin 1928—34, därefter anställd vid
Siemens Werke i Berlin. H. har jämte J. Franck*
gjort betydelsefulla undersökningar över den
genom elektronstötar
framkallade
jonise-ringen och
ljusemissionen hos
gasatomer. Även inom
andra delar av fysiken,
särsk.
röntgenspektro-skopi och
isotopseparation (diffusionsme-toden) har H.
utfört värdefulla
arbeten. H. tilldelades
1926 tills, med Franck
1925 års Nobelpris i
fysik. A.B.L.
Hertz, Alfred, tysk dirigent (1872—1942),
elev vid Raffkonservatoriet i Frankfurt a.M.,
kapellmästare vid flera tyska teatrar, 1902—15
vid Metropolitanoperan, New York, där han
1903—04 ledde det första uppförandet av
”Parsifal”, som ägt rum utanför Bayreuth. 1915—30
var H. ledare för symfoniorkestern i San
Francisco, 1910 kapellmästare vid Covent Garden i
London.
Hertz, Peter Julius, dansk konsthistoriker
(1874—1939), utbildades först till arkitekt och
ägnade sig därefter åt konsthistoria och
museiverksamhet, blev fil. dr 1910 med en avh.
om Parthenons skulpturer i det v. gavelfältet.
1915 anställdes han vid Statens Museum for
Kunst i Köpenhamn, där han verkade som
inspektör till 1931. H. utarbetade flera kataloger
samt författade ”Den kongelige Malerisamlings
Historie til 1840” (i ”Kunstmuseets Aarsskrift”,
1924 och 1926) och monogr. över Gerhard
Henning (1931) och L. A. Ring (1934). E.W
Hertz-antenn, se Halvvågsantenn.
Hertzberg, Axel Gustaf, målare (1832—78),
var 1849—58 elev av Konstakad., varefter han
vistades i Finland, Paris och Düsseldorf. H. började
med romantiskt nordiska samt bibliska motiv men
övergick sedan till den borgerliga el. historiska
genren i Boklunds stil, ss. i ”Konfirmand”
(Nationalmuseum, Stockholm).
Hertzberg, John Konrad, fotograf, fysiker
(1871—1935). Efter praktisk fotografutbildning i
Stockholm och grundliga teoretiska studier i
fotografi, reproduktionsteknik, fysik m.m. i Wien,
Paris och Berlin var H. utövande fotograf i
Stockholm. Han blev speciallärare i fotografi
vid Tekniska högsk. 1915, där han organiserade
den fotografiska undervisningen och var doc. i
fotografi 1921—35. Han blev fil. hedersdr i
Uppsala 1932. H. intog en ledande plats inom svensk
fotografi och gjorde en värdefull insats genom
sin verksamhet som förf., föredragshållare och
konsulterande fototekniker, särsk. rörande
färg-fotografien. Stor uppmärksamhet väckte hans
skickligt genomförda framkallning av
Andrée-ex-peditionens filmmaterial, som återfanns efter 33
år bland Vitö-fynden sommaren 1930 (se pl. vid
art. Andrée, sp. 1016). H. var 1911—16 red. för
tidskr. ”Svenska fotografen” och 1917—35 för
”Nordisk tidskr. för fotografi” samt 1919—35
ordf, i Fotografiska föreningen. Han utgav bl.a.
”De fotografiska kemikalierna” (1915, 2 uppl.
1924). K.S.
Hertzberg-B e y r o n, Olga Brita Lovisa,
operasångerska, sopran (f. 19/io 1901), efter sångstudier
1919—21 för H. och I. Brag och 1922 för L.
Mantler, Berlin, elev vid Kungl. teaterns
operaskola 1922—24, uppträdde på Kungl. teatern f.g.
1923 som Anna i ”Värmlänningarna” och
debuterade 1924 som Mignon och Mimi i ”Bohème”.
Sedan spelåret 1924/25 har H. varit engagerad vid
denna scen, där hon vid 25-årsjubileet 1949 sjungit
65 partier. H. har även gästspelat i de
skandinaviska länderna, Riga, Prag, Budapest och
Barcelona. Hon erhöll 1933 Litteris et artibus, blev
hovsångerska 1940 och led. av Musikaliska akad.
1943. Bland hennes roller märkas Senta i
”Flygande holländaren”, Elisabet i ”Tannhäuser”, Elsa
— 345 —
— 346 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
