Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hertzman-Ericson, Gurli - Hertzog, James - Hertzska vågor - Hertzsprung, Ejnar - Heruler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERULER
gammal köpmanssläkt” (1915), ”De stumma
legionerna” (1918), ”Resan ut” (1925), ”Norrifrån” (1926),
”Eva” (1927), ”Den tysta gatan” (1930), ”Ett
gammalt hus skall rivas” (1932), ”Av jord är du
kommen...” (1935), en betydande släkt- och
bygdeskildring, ”Viktor Kant, chaufför” (1938),
”Domaredansen” (1941), ”En hand i min” (1943),
”Änkan och påfågeln” (1944), ”Deras hjärtan
skola brinna” (1945) och ”Fönstret mot allén”
(1947), där H. utnyttjat sina barndomsminnen.
H. redigerade ”Rösträtt för kvinnor” 1913—18,
var ordf, i Stockholms-kretsen av Internationella
kvinnoförbundet för fred och frihet, sekr. i
Sveriges författareförening 1937—42, v. ordf, sedan
1948. —- Gift 1900 med ingenjör Olof Ericson. —
Litt.: ”Fem Norstedtsförfattare” (1944). E.
Hertzog [här’tsåg], James Barry Mannick,
sydafrikansk politiker (1866—1942), till börden
boer, blev efter juridiska studier bl.a. i
Amsterdam advokat i Oranjefristaten och deltog livligt
i dess politiska liv. Under boerkriget var han
general och tillhörde
dem som längst
fortsatte kampen mot
britterna. H. blev
medl. av
Oranjekolo-niens första autonoma
regering 1907, av
Sydafrikanska unionens
första regering 1910,
då han inträdde som
justitieminister i
Bo-thas ministär. I mots.
till regeringschefen
företrädde H. en mot
britterna omedgörlig
politik, och
samar
betet dem emellan bröts redan 1912. H.
lämnade regeringen, utträdde ur Sydafrikanska
partiet och bildade ett eget nationalistparti.
Detta såg som sitt mål att lossa på och slutl. lösa
de band, som knöto Sydafrika till Brittiska
samväldet. H. deltog dock ej i Beyers’ och de Wets
uppror under i:a världskriget, men hans
hållning ansågs misstänkt. Efter freden tillväxte
H:s parti, allierade sig 1922—23 med
arbetarpartiet och nådde 1924 majoritet i parlamentet.
H. bildade en regering, som omfattade medl. av
nationalist- och arbetarpartierna. Han genomförde
en mot infödingarna ganska drastisk lagstiftning
men måste i den segslitna flaggfrågan gå med
på en kompromiss 1927. Vid denna tid uppgav
H. till följd av den fria ställning, som brittiska
regeringen tillerkände dominions, sitt motstånd
mot samväldet. Därmed hade själva grunden för
H:s parti och för samarbetet mellan detta och
arbetarpartiet bortryckts. Det senare partiets
representanter lämnade 1931 H:s regering; under
intrycket av den ekonomiska krisen och
bildandet av MacDonalds samlingsregering i England
avgick H:s nationalistregering och ersattes av
en koalitionsregering under hans ledning. 1934
sammanslogos så majoriteten av H:s parti och
Sydafrikanska partiet till Förenade partiet,
medan en minoritet inom det förra under Malan
vägrade följa sin ledare och organiserade ett
ytterligtgående, numerärt obetydligt
nationalist
parti. H. själv förblev regeringschef. Som
sådan föreslog han 1939, att Sydafrika skulle ställa
sig utanför det utbrytande kriget. Häremot
uppträdde justitieminister Smuts, och denne vann i
parlamentet majoritet för sitt förslag att bryta
med Tyskland. H. avgick och fick lämna plats
för Smuts; han och hans anhängare, o. V?
av Förenade partiet, gingo tills, med Malans
parti i opposition. Förhandlingarna om
sammanslagning av de två grupperna till ett ”Förenat
nationalistparti” inleddes, men innan de
slutgiltigt förts i hamn, blev H. på ett
uppseendeväckande sätt desavuerad av Oranjefristatens
nationalister, och han lämnade i dec. 1940 det
politiska livet under uttalande av farhågor för
konsekvenserna av de ytterligtgående
nationalisternas politiska kurs. Sa B.
Hertzska vågor, se Hertz, H. R.
Hertzsprung [här’tsjproq], E j n a r, holländsk
astronom av dansk börd (f. 1873), e.o. prof, i
Göttingen 1909, observatör vid astrofysikaliska
observatoriet i
Pots-dam s.å.,
adjunkt-direktor vid
observatoriet i Leiden 1919, e.o.
prof, vid univ. där
1920, dir. för
observatoriet 1935—45- H:s
arbeten karakteriseras
av stor idérikedom och
framstående praktisk
skicklighet; han har
därför verkat
banbrytande inom många
områden av
astronomien. H. var den
förste, som påvisade,
att de gula och röda stjärnorna med avseende
på sin verkliga el. absoluta ljusstyrka kunna
uppdelas i två grupper, en med stor ljusstyrka,
”jättar”, och en med liten, ”dvärgar”, en
upptäckt, som visat sig vara av stor kosmogonisk
betydelse. Han var också den förste, som
upptäckte, att ett samband existerade mellan
stjärnornas absoluta ljusstyrkor och vissa
spektral-linjer, och gav härigenom upphov till den
fruktbärande utvecklingen på detta område. De
föränderliga el. variabla stjärnorna har han ägnat
ett flertal arbeten och bl.a. påvisat den viktiga
roll, som de kortperiodiska variablerna spela
för avståndsbestämningar i rymden. H. har
vidare utarbetat fotometriska precisionsmetoder
samt metoder för bestämning av färg och temp.
medelst s.k. effektiva våglängder, vilka metoder
han framför allt tillämpat på de öppna
stjärnhoparna. H. har även studerat vissa närbelägna
sådana hopars rörelser; bl.a. har han ägnat
Ple-jaderna en ingående analys, som lett till mycket
intressanta resultat. M.
Heru’ler (lat. germ. eru’li, heru’li; enl. allmän,
dock ej alldeles obestridd mening besläktat med sv.
jarV), germansk folkstam. Ännu på 500-talet
levande på en mer primitiv nivå än övriga
germanska folk benämnas och skildras h. av de
klassiska förf, som de sämsta av människor.
Deras historia är ytterligt dunkel, egendomlig och
omstridd. Vissa skäl tala för att de härstamma
— 349 —
— 350 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
