Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herzen, Alexander Ivanovitj (Gertsen) - Herzfeld, Hans - Herzl, Theodor - Herzog - Herzog, Émile - Herzogin Elsa - ab. Herzog, P., & söner - Hes. - Hesa Fredrik - Hesekiel (Esekiel, Ezekiel) - Heshet - Hesiodos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERZFELD
därigenom alla ryss-nationellas sympati;
samtidigt såg han sig övergiven av de yngre radikala
elementen, som började ansluta sig till en ännu
mera ytterligtgående riktning. Sina sista år
till-bragte H. huvudsaki. i Genève (1864—69),
utgivande enstaka nummer av ”Klockan”; han dog i
Paris 1870. — I både den socialpolitiska och den
litterära historien intar H. en bemärkt plats. Han
var en outtröttlig kämpe för människans
rättigheter och individens frihet, samtidigt älskade han
Ryssland med en het tillgivenhet i tro på sitt folks
framtid. Ehuru antikristlig hade H. stark dragning
till de slavofila idéerna. Vissa partier av H:s
memoarer stå som skildringskonst mycket högt på
gr. av förf:s psykologiska skarpblick och en
hänsynslös sanningssträvan. — På svenska föreligga
av H:s skrifter förutom ”Memoarer” (1902) även
”Europa och Ryssland. Valda politiska
skrifter” (1916). — Litt.: Biogr. på ryska av Tj.
Vetrinskij (1908), V. Bogutjarskij (1912),
Iva-nov-Razumnik (1920), J. Levin (1922) m.fl., på
tyska av G. Steklov (1920). Agr.
Herzfeld [här’tsfält], Hans, tysk historiker
(f. 1892), e.o. prof, i Halle 1929. H. är en
utmärkt kännare av Bismarcks-tidens politik med
huvudvikten lagd på den stora inrikespolitiska
uppgörelsen mellan Bismarck och liberalismen.
Hans forskning har särsk. rört sig om
liberalismens huvudfigur, Johannes v. Miquel, vilken
enl. H. misslyckades i sina strävanden att
åstadkomma en mera positiv statsuppfattning i de
liberala kretsarna. Bland H:s skrifter märkes
”Johannes v. Miquel” (2 bd, 1938); vidare kunna
nämnas ”Die deutsch-französische Kriegsgefahr
1875” (1922), ”Die deutsche Rüstungspolitik vor
dem Kriege” (1923), ”Deutschland und das
ge-schlagene Frankreich” (1924). E.H.W.
Herzl, T h e o d o r, sionismens grundare (1860
—1904), född i Budapest, studerade juridik i Wien,
men då han som jude ej kunde bli domare, ägnade
sig H. åt
skriftställen och var 1891—96
korrespondent i Paris
för ”Neue freie
Pres-se”. Under
Dreyfus-affären insåg H.
nödvändigheten av en
särskild judestats
upprättande. I ”Der
Ju-denstaat” (1896) och
romanen ”Altneuland”
(1902) framlade H. sitt
program för
sionis-men*. Med hjälp av M.
Nordau bildade H.,
under de tyska
rabbiner
nas och de ortodoxa judarnas protester, en
sionistisk världsorganisation med årliga kongresser, den
första 1897 i Basel. H. vann för sin idé flera av
Europas furstar och ledande statsmän; sultanen
ville dock ej medgiva en samlad judisk
kolonisation i Palestina, än mindre en särskild judestat.
Englands erbjudande 1903 att upplåta ett område
i Brittiska Uganda till judarna motsatte sig H.
energiskt. H:s ”Gesammelte zionistische
Schrif-ten” utgåvos 1922—35 (5 bd). C.V.J.
Herzog [här’tsåk] (ty.), se Hertig.
Herzog [ärzågg’], É m i 1 e, författare, se
Mau-rois, A.
Herzogin Elsa [här’tsågin], päronsort, se Päron.
ab. Herzog, P., & söner [här’tsåg], grundlagt
1862, driver parti- och privatbokbinderi,
album-och kontorsboksfabrik; dotterbolag till ab.
Sveriges litografiska tryckerier.
Hes., förk. för Hesekiel.
Hesa Fredrik, skämtsam benämning på siren
för flyglarm; uttrycket tidigast (fr. 1931) använt
(som sign.) av tidningsmannen Oscar Fredrik
Rydquist i ”Dagens nyheter”.
Hese’kiel (E s e k i e 1, E z e k i e 1), profet,
je-rusalemitisk präst av Sadoks släkt, tillhörde de
597 f.Kr. till Babylonien förvisade judarna. Bosatt
i Tell-Abib i Sydbabylonien kallades han 593 till
profet — den yttre orsaken var utan tvivel den
politiska oron i s. Syriens småstater. H. är en typisk
olycksprofet, som i en rad poetiska allegorier och
parabler förkunnar en snar katastrof över
Jerusalem. Skarpt polemiserar han mot avgudatjänsten,
såväl mot de inhemska kananeiska kulterna som
mot utländsk gudsdyrkan (kap. 8). Liksom
Jere-mia ser H. i Babel Jahves straffredskap, och
Babylons motståndare drabbas av Jahves dom, så
Ty-rus (kap. 27 m.fl.), så även Egypten (29 m.fl.). H:s
dikter äro färgrika och fulla av poetisk glöd och
röja kännedom om främmande mytologi
(babylonisk). Synnerligen ofta omtalas symboliska
handlingar (5:1 ff. m.fl.), och i visionärt tillstånd blir
H. stum och förlamad (3:15, 22 ff.), varför många
anse honom ha lidit av katalepsi. Från H. bör
H:s bok väl skiljas. Den senare innehåller
visserligen H:s äkta dikter, men till största delen
består den av senare material. Först H:s bok har
av profeten H. skapat lagläraren och själasörjaren
H. Till de gamla olycksprofetiorna ha fogats
straffdomar över hedningar och lyckoprofetior för
judarna. Främst vill boken trösta den babyloniska
diaspora, som utgör det sanna Israel (11:15—20),
vilket Jahve skall föra tillbaka till Palestina.
Sedan Jahve slagit fienden från norden (38—39),
skall en tid inbryta med renad kult och ett tempel,
förvaltat av sadokiderna. — Litt.: E. Stave,
"Israels profeter”, 5 (1925); M. Ehrenpreis, ”De som
byggt Israel”, 1 (1929); V. Herntrich,
”Ezechiel-probleme” (1932); A. Bertholet, ”H.” (1936). G.Bsm
Heshet, med., se Struphuvud.
Hesi’odos, grekisk diktare (o. 700 f.Kr.).
Under H:s namn har, så långt traditionen kan spåras,
gått en samling hexameterdikter på episkt
konstspråk, vilka jämte Homeros’ bilda de grekiska
litteraturernas gemensamma arv; de ha gällt som
lärodiktens klassiska mönster. H. är säkert förf, till
huvudpartiet av ”Verk och dagar” (”Erga kai
he-merai”), där han själv presenterar sig som en
lant-junkare i Askra i Beotien, vilken vänder sig till
sin lättsinnige och bedräglige broder Perses med
moraliska förmaningar och praktiska lärdomar om
en rätt jordbrukares handel och vandel. Miljön är,
i mots. till Homeros’, det grekiska moderlandet
med dess rustika konservatism, jordbundna
livssyn och primitiva, magiskt orienterade
religiositet. Till denna ”bondepraktika” ansluter sig ett
bihang med uppräkning av årets lyckliga, resp,
olyckliga dagar. I ”Gudarnas ättartal”
(”Theo-gonia”) göres försöket att sammanfatta gudamy-
— 355 —
— 356 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
