Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hesselman, 2. Bengt - Hesselman, 3. Jonas - Hesselmanmotor (Hesselmans lågtrycksmotor) - Hessen - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HESSELMANMOTOR
kiämpawisa” (i ”Språk och stil”, 7, 1907) löste
han genom användning av såväl
dialektgeografiska som stilistiska kriterier en omtvistad
för-fattarfråga. Av stort värde för svensk
språkhistoria är H:s språkliga inledning till den uppl.
av ”Swänska Argus”, som han jämte M. Lamm
ombesörjt (1910—19). ”Ortografiska reformer i
språkhistorisk belysning” (i ”Språk och stil”,
1919) ger ett tidigt, klart och skarpt uttryck åt
den omsvängning i konservativ riktning i synen
på de ortografiska problemen, som
kännetecknar de senare årtiondenas svenska språkforskare.
Bland språkhistoriska arbeten helt el. delvis
utanför svenskans område märkas ”Västnordiska
studier” (2 bd, 1912—13), ”Omljud och brytning
i de nordiska språken” (1945), ”Huvudlinjer i
nordisk språkhistoria”, 1 (1948). H. har
vidare visat livligt intresse för etymologiska
undersökningar, särsk. av växtnamn (t.ex. den
briljanta avh. ”Gråbo” i ”Nysvenska studier”,
1922). Betecknande för H:s mångsidighet och
friska syn är ortnamnsstudien ”Långheden och
Hälsingskogen” (1930), som tills, med ett antal
av H:s andra mindre avh. föreligger i omtryck
i ”Från Marathon till Långheden” (1935). Han
utgav s.å. den första kritiska uppl. av Sam.
Columbus’ ”Mål-Roo el. Roo-Mål”. De två sistn.
arbetena ingå liksom den monumentala uppl. av
”Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och
1700-talen” (1937) i den av H. sedan 1934 redigerade
serien ”Nordiska texter och undersökningar”. —
H:s alltid originella, stundom geniala forskning,
där lingvistik och filologi på ett sällsynt sätt
förenas, har övat djupgående inflytande på den
moderna nordiska språkforskningen i Sverige. E.No.
3) Knut Jonas Elias H., de föreg:s bror,
motortekniker (f. »A 1877), examinerades 1899
från Tekniska högsk., där han studerade såväl
mekanisk teknologi
som skeppsbyggen.
H. anställdes 1900 vid
det kort förut
grundade ab. Diesels
motorer; var
konstruk-tionschef där
1901—-06 samt överingenjör
1906—17. Under H:s
ledning avancerade
företaget snabbt i
tekniskt avseende. Som
resultat av
systematiska studier
utvecklades nya motortyper
med låg
oljeförbruk
ning och högt medeltryck. Ett nytt system för
backslagning av större dieselmotorer för
fartygs-bruk bär likaledes H:s signatur. Från 1917 drev
H. egen konstruktionsbyrå och utvecklade härvid
ett komplex av konstruktioner och uppfinningar,
kända under namnet H:s system för direkt
in-sprutning av bränsle. Dessa nykonstruktioner,
som väsentligen avsågo större motorenheter,
exploaterades i ett flertal länder: USA, England,
Tyskland, Italien, Holland, Österrike,
Tjeckoslovakien, Japan o.s.v. För att administrera
rörelsen grundades 1925 Hesselmans patent ab. —
S.å. påbörjade H. sina experiment med den
lågtrycksmotor för råolja, som är känd under
namnet hesselmanmotorn. Exploateringen härav
övertogs 1931 av ett bolag med övervägande
engelskt kapital, Hesselman Motor Corp., Ltd.,
i vilket H. var delägare till 1941. — H:s
tekniska gärning är desto märkligare, som han
tidigt under sin karriär drabbades av en
olyckshändelse, som gav honom ett svårt kroppsligt
handikap. — H. har utom en mängd uppsatser
i sitt fack utg. ”Teknik och tanke” (1948). —
H. är led. av Ingenjörsvetenskapsakad. sedan
1920, erhöll dess stora guldmedalj 1929, är led.
av Vetenskapsakad. sedan 1934 och blev tekn.
hedersdr 1949. A.Lg.
Hesselmanmotor (Hesselmans
lågtrycksmotor), se Förbränningsmotor, sp. 1054 f-, och
Hesselman, K. J. E.
Hessen, sedan 1919 Land i s.v. Tyskland;
7,692 km2; 1,469,921 inv. (1939; 191 inv. pr km2),
67% protestanter och 30% romerska katoliker.
H. består av två från varandra skilda huvuddelar;
den n. bildar prov. Oberhessen, den s.
delas i prov. Rhenhessen och Starkenburg;
dessutom n mindre delar. Huvudstad är
Darm-stadt. — H. bildar geografiskt övergången
mellan n. och s. Tyskland och tillhör med sina
mor-fologiskt och orografiskt olika områden
Tysklands två huvudbergsystem. Oberhessen är till
största delen bergigt, i ö. höjer sig Vogelsberg,
en basaltkägla (högsta punkt Taufstein, 774 m
ö.h.). Mellan Vogelsberg och Taunus ligger det
backiga, av tertiära avlagringar bestående,
fruktbara landskapet Wetterau. Detta utgör både till
form och uppkomst en forts, av övre Rhens
gravsänka, till vilken H :s s. huvuddel hör. ö. randen
utgöres av det skogklädda Odenwald, vars v., mot
Rhen brant fallande del består av granit; i s.ö.
delen sandsten. V. randen av Rhenslätten utgöres
av ett vågigt, fruktbart backlandskap, där
lössjord täcker de tertiära lagren. H. avvattnas till
Rhen med undantag av ö. Vogelsberg, som tillhör
Wesers flodområde. — H. är ett av Tysklands
mest betydande åkerbruksområden, och av arealen
utnyttjas 63 °/o av lantbruket, över hälften av
arealen tillhör medelstora gårdar (5—20 ha). Vete
odlas mest i Wetterau, sockerbetor i Rhenhessen,
något majs och tobak på Rhenslätten; störst
areal uppta råg, korn, havre och potatis.
Odlingen av frukt och vin är betydande. Rhenhessen
är ett av de bästa tyska vinodlingsdistrikten.
Boskapsskötseln är mest betydande i Oberhessen.
— H. är icke rikt på brytvärda bergarter.
Järnmalm finns vid Vogelsberg och i Giessenbäckenet,
brunkol i Wetterau och på Mainslätten, vidare
mangan och bauxit. På Odenwald brytas granit
och sandsten. Industrien omfattar tillverkning av
maskiner, textilier, trä och lädervaror. Handel
och samfärdsel främjas av de segelbara floderna
och ett väl utvecklat järnvägsnät. [O.S.]A.Er.
Historia. I likhet med flera andra
historiskt-geo-grafiska begrepp betecknar namnet H. vid skilda
tider olika områden, som endast delvis motsvara
det land, vilket urspr. kallats el. numera heter så.
Urspr. utgjordes H. av det land kring floderna
Fulda, Nieder och Eder, som beboddes av rester
av chatternas* stam. Det kristnades på 700-talet
av Bonifatius; ett viktigt kristet kulturcentrum
— 367 —
— 368 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
