Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hessen - Historia - Hessen-Darmstadt - Hessen-Kassel - Hessen-Nassau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HESSEN-NASSAU
blev benediktinklostret Fulda. På uoo-talet kom
landet under lantgrevskapet Thüringen. Sedan
dess dynasti 1247 utslocknat med Henrik Raspe,
fick en hans ättling på kvinnolinjen, Henrik av
Brabant, 1263 v. delen av hans besittningar. Detta
kom att bilda lantgrevskapet H., vars historia som
enhetligt furstendöme därmed begynner. Under
den följande tiden utvidgades H. genom
lantgrevarnas krigs-, allians- och äktenskapspolitik,
främst över frankiskt område, bl.a. genom förvärv
av grevskapen Ziegenhain och Katzenelnbogen
med Darmstadt. Det delades f.g. 1460 men
förenades åter 1500. Filip den ädelmodige (1509—67)
var en ivrig gynnare av reformationen och
grundade 1527 Marburgs univ. Vid hans död 1567 blev
H. delat mellan hans fyra söner, residerande i
Darmstadt, Kassel, Marburg och Rheinfels. Två
av dem dogo utan manliga arvingar, och deras
områden tillföllo linjerna H.-Kassel och
H.-Darmstadt, som förblevo skilda och vilkas territorier
sedermera ej haft gemensam historia. Viktigast
var H.-K assel, som urspr. under Vilhelm IV
(1567—92) omfattade Niederhessen. Morits (1592
—1627) övergick till den reformerta läran, hans
son Vilhelm V (1627—37) tog på Gustav Adolfs
sida del i 30-åriga kriget; under Vilhelm VI (1637
—63) vann H.-Kassel i Westfaliska freden 1648
Hersfeld och största delen av grevskapet
Schaum-burg, i annat sammanhang Marburg av
H.-Darm-stadt. Efter Vilhelm VII (1663—70) följde dennes
bror Karl I (1670—1730), vars son Fredrik I (1730
—51) sedan 1720 var konung av Sverige; dennes
bror Vilhelm regerade som ståthållare och
efterträdde Fredrik som Vilhelm VIII (1751—60). Hans
son Fredrik II övergick till katolicismen och
gjorde sig illa beryktad genom att för c:a 20 mill.
thaler sälja 22,000 soldater till England att
användas i nordamerikanska frihetskriget 1776—84.
Ludvig IX (1785—1821) blev 1792 indragen i
koalitionskrigen mot Frankrike och förlorade genom
freden i Lunéville landet v. om Rhen till
Frankrike. Som ersättning erhöll han 1803 några smärre
områden och kurvärdigheten. Som kurfurste lät
han kalla sig Vilhelm I. 1806 lät Napoleon
införliva H.-Kassel med kungariket Westfalen. 1813
återinsattes kurfurst Vilhelm i sina rättigheter.
Under hans son Vilhelm II (1821—47) och sonson
Fredrik Vilhelm I (1847—66) pågick en ständig
kamp mellan furstemakten och den liberala
oppositionen. 1831 måste Vilhelm underteckna en
ganska demokratisk författning; 1848 tvingades Fredrik
Vilhelm till stora eftergifter men fick övertaget
under reaktionen 1850. Lantdagen upplöstes, en
av kurfursten tillkallad bayersk-österrikisk
armékår besatte landet, och 1852 infördes en mindre
demokratisk författning. Preussarna, som
samarbetade med den liberala oppositionen, förmådde
dock 1862 fursten att åter införa författningen av
1831. I kriget 1866 ställde sig H.-Kassel på
Österrikes sida mot Preussen, besattes av preussiska
trupper och införlivades i Preussen (prov.
H.-N a s s a u). Från huset H.-Kassel, vars huvudlinje
fortlever, ha olika grenar utsöndrats. Från 3
yngre söner till lantgreve Moritz härstamma H.-R
o-t e n b u r g (utdöd 1658), H.-E s c h w e g e (utdöd
1655) och H.-Rheinfels, som ärvde de två förra
grenarnas besittningar och själv delades i H.-
R h e i n f e 1 s-W a n f r i e d (utdöd 1755) och
H.-R h e i n f e 1 s-R otenburg, som under
överhöghet av den i H.-Kassel regerande linjen intill 1834,
då den utdog, innehade de tre nyss nämnda
grenarnas alla, ansenliga besittningar i H. — En
annan från H.-Kassel avsöndrad gren var H.-P h
i-1 i p p s t h a 1, stammande från Vilhelm VII:s och
Karl I:s yngre bror Filip; linjen, som för sina
besittningar saknade politisk oavhängighet, utdog
1925; från Filips andre son Vilhelm stammar den
ännu fortlevande grenen H.-P
hilippsthal-Barchfeld. — Vid den 1567 företagna delningen
av Filip den ädelmodiges land tillföll Oberhessen
Georg I (d. 1596), stiftaren av den andra
huvudlinjen, H.-D armstad t. Han utvidgade området
genom arv, hans son Ludvig V (1596—1626)
grundade 1607 univ. i Giessen och införde 1623 en
arvföljdsordning, grundad på förstfödslorätt. I
30-åriga kriget stod H.-Darmstadt på kejsaren sida.
1736 utvidgades det med delar av grevskapet
Ha-nau. 1792 inblandades H. i koalitionskrigen mot
Frankrike men gynnades av Napoleon, upptogs i
Rhenförbundet och utvidgades, i sht på bekostnad
av de sekulariserade stiften Mainz och Worms;
lantgreven Ludvig X (d. 1830) fick suveränitet
över riksriddarna och lät 1806 utropa sig till
storhertig under namnet Ludvig I. 1820 erhöll H. en
författning, och en lantdag inrättades. I denna
framträdde en liberal opposition, och 1872
förmåddes Ludvig III (1848—77) att gå med på en
demokratisering av lantdagens sammansättning.
Han deltog 1866 i det tyska kriget på Österrikes
sida, men hans trupper besegrades av preussarna
vid Lautach; H., som landet efter H.-Kassels
upphörande kallades, fick betala dryg
krigsskadeer-sättning och avträda ett ansenligt landområde. 1867
inträdde det i Nordtyska förbundet, 1871 i Tyska
riket. Vid novemberrevolutionen 1918 avsattes
H:s siste storhertig, Ernst Ludvig (1892—1918),
och en ny republikansk och demokratisk
författning antogs 1919. Från 2 yngre söner till Georg
I av H.-Darmstadt stamma linjerna H.-B u t
z-b a c h (utdöd 1643) och H.-H o m b u r g, av vars
medl. särsk. fältmarskalken, lantgreve Fredrik*
(1633—1708) förvärvat berömmelse. Linjens
besittningar stodo till att börja med under
överhöghet av H.-Darmstadt. 1768 blevo lantgrevarna av
H.-Homburg i allt väsentligt suveräna, miste
suveräniteten 1806 till H.-Darmstadt men återvunno
den 1815, varefter H.-Homburg utgjorde en stat
inom Tyska förbundet till mars 1866, då linjen
utgick och dess besittningar tillföllo H.-Darmstadt.
Kriget s.å. medförde emellertid landets
inkorporering i Preussen. Efter 2:a världskriget
organiserades inom den amerikanska zonen ett land H.,
omfattande 21,117 km2 med 4,064,079 inv. (1946)
och huvudstad Wiesbaden. [P.DhllB.
Hessen-DaPmstadt [-Jtat], se Hessen, sp. 370.
Hessen-Kassel, se Hessen, sp. 369.
Hessen-Nass’au, provins i s.v. Preussen; 16,845
km2; 2,688,922 inv. (1939; 154 inv. pr km2), varav
67 °/o protestanter och 27 % romerska katoliker.
H. delas i två regeringsdistrikt, Kassel och
Wiesbaden. Huvudstad är Kassel. — V. delen av H.,
som omfattar Taunus, Westerwald och de s.ö.
utlöparna från Rothaarbergen, består huvudsaki.
av devoniska bergarter, bildande stora skogbe-
— 369 —
— 370 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
