Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hetär - Hetäria - Hetärstadiet - Heuch, Johan Christian - Heuchera - von Heuglin, Theodor - Heulandit - Heumann, 1. Ernst - Heüman, 2. Elis - Heuman, 3. Carl - Heuman, 4. Maths - Heureka - Heuriger - Heuristik - Heuristisk metod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inskränktare betydelse nyttjad om den elitklass av dyl.
kvinnor, som, tack vare begåvning och friare
ställning i besittning av högre bildning och
förfining, kunde bjuda mannen ett kvinnligt
umgänge, mera lockande, än vad den merendels på
gr. av bristfällig uppfostran och konventionella
skrankor tillbakasatta kvinnan av familj
förmådde prestera. Många h., ss. Lais, Fryne och
Thais, förstodo också att fängsla sin tids främsta
män, och man såg däri intet anstötligt. Om
den röll h. spelade i attiskt umgängesliv vittna
den attiska komedien och dess latinska
avläggare (Plautus och Terentius). Interiörer ur h:s
liv ha tecknats av bl.a. Alkifron och Lukianos.
— Litt.: I. Bloch, ”Die Prostitution”, i (1912);
H. Licht, ”Sittengeschichte Griechenlands” (2 bd
jämte suppl.-bd, 1925—28). H.Sj.
Hetäria, se Hetairia.
Hetärstadiet. Enl. en äldre åskådning inom
sociologien skulle det verkliga äktenskapet urspr. ha
föregåtts av h., allmän promiskuitet, då inga
regelrätta och varaktiga sexuella förbindelser
existerade mellan individer, på sin höjd kollektivt
mellan olika grupper av män och kvinnor (se
Gruppäktenskap). Hos många naturfolk men även hos
högre stående folk, i Europa vissa slaviska, lämnas
emellertid den ogifta ungdomen fullständig frihet
i sexuellt avseende, medan regelrätt äktenskap
existerar (yap, palau i Mikronesien, massajer i
Afrika, chaco-indianer i Sydamerika etc.). G.Br.
Heuch [hauk], Johan Christian, norsk
teolog (1838—1904), biskop i Kristiansand 1889,
framstående predikant, företrädde en strängt
konfessionell och högkyrklig ståndpunkt. Av hans
skrifter märkas ”Mod Strömmen” (1900; sv. övers.
1903), ”Sjelesorgen hos de Syge” (1880; sv. övers.
1877, 2 uppl. 1902). — Litt.: Biogr. av J. Tandberg
(1905) och O. P. Monrad (1920).
Heuchera [håj’x-], släkte av fam.
stenbräck-växter med 27 arter, fleråriga örter, i
Nordamerika. Ofta odlas H. sanguin’ea, a 1 u n r o t, vars
bästa kulturformer ha bjärt röda, klocklika
blommor i 30—40 cm höga blomställningar.
von Heuglin [håi’-], T h e o d o r, tysk zoolog
och forskningsresande (1824—76), företog 1850—
61 och 1875 forskningsresor i Arabien, östsudan,
kustländerna kring Röda havet och Somaliland
samt 1870—71 i Spetsbergen och Novaja Zemlja
samt skrev bl.a. ”Die deutsche Expedition in
Östafrika” (1864), ”Reise nach Abessinien” (1868),
”Reise in das Gebiet des Weissen Nils” (1869),
”Reisen nach dem Nordpolarmeer 1870—71” (3
bd, 1872—74), ”Reise in Nordostafrika” (2 bd,
1877). O.Cn.
Heulandi’t [håj-], miner., vattenhaltigt
kalcium-aluminium-metasilikat, kristalliserar monoklint i
tavelformiga, färglösa, vita el. svagt röda
kristaller med fullkomliga genomgångar efter
sym-metriplanet. På genomgångsytorna har h. typisk
pärlemorglans. Hårdhet 3,5. H. förekommer
liksom andra zeoliter väsentligen som mandlar i
basiska eruptiva ytbergarter.
Heuman [höj’-]. 1) Ernst Otto August
H e u m a n n, missionär (1858—1926). 1886
inträdde H. i santalmissionens tjänst. En schism
med dennas ledning (H. hade mottagit svensk
prästvigning efter den
norska) ledde till hans
utträde 1898. 1903
antogs H. av Svenska
kyrkans mission som
missionär i Sydindien,
där han först verkade
som rektor vid
Pudu-kotah lärov., 1916 blev
missionens ledare och
1921 valdes till den
nybildade tamulkyrkans
förste biskop. — Litt.:
G. Brundin, ”E. H.”
(1926). G.W.L.
2) Elis Daniel H e ü m a n, den föreg:s
kusin, präst (1859—1908), kyrkoherde i Adolf
Fredriks förs, i Stockholm 1895, e.o. hovpredikant 1892,
led. av F.k. 1906, framstående predikant och
praktisk kyrkomän. — Litt.: H. E. Hallberg,
”Stock-holmspräster” (1925).
3) Carl August H., den föreg:s bror,
matematiker (1870—1948), utexaminerad från Tekniska
högsk. 1893, fil. dr i Uppsala 1899, prof, i
mekanik vid Tekniska högsk. 1923, emeritus 1935.
H:s vetenskapliga arbeten falla inom
hållfasthets-läran och den tekniska mekaniken. Han utg.
flera läroböcker i teknisk mekanik samt
räkne-tabeller.
4) Carl Helge Mathias (M a t h s) H., den
fö-reg:s brorson, ämbetsman (f. 12/s 1899), jur. kand,
i Lund 1925, assessor i Skånska hovrätten 1933,
lagbyråchef i Justitiedep. 1935—38, hovrättsråd i
Göta hovrätt 1937, borgmästare i Halmstad 1938
—47, led. av strafflagberedningen 1943,
riksåklagare 1948 (detta ämbetes förste innehavare).
Heureka [héu’-] (grek.), ”jag har funnit (det)”,
ett utrop, som tillskrivits Arkimedes, då han fann
den s.k. arkimediska principen.
Heuriger [håi’-] (plur. Heurige, ty., från i år,
årets; underförstått Wein, vin), i österrikiska
vindistrikt benämning på vin av årets skörd. H.
drickes färskt och är i regel syrligt.
Heuristi’k (av grek. heuris’kein, finna), läran om
de metoder, som tjäna till att vinna nya
vetenskapliga resultat. — Adj.: h e u r i s’t i s k.
Heuris’tisk metod (se Heuristik), pedag., den
undervisningsmetod, som går ut på att eleven
genom analys av det givna kunskapsstoffet på
egen hand el. under lärarens ledning skall leta
sig fram till nya upptäckter. Sokrates betraktas
som upphovsman till h., som därför också blivit
kallad den sokratiska metoden. Den har
väl i alla tider mer el. mindre använts vid
undervisningen men har av och till blivit mera
systematiskt tillämpad. Comenius med sitt
program ”först saken, sedan namnet, först exempel,
sedan regler” ivrade sålunda för h., medan
Pestalozzi varnade för dess alltför överdrivna
användande. Senare tyska pedagoger med stort
inflytande, ss. Dinter och Diesterweg, prisade h.
som det förnämsta hjälpmedlet vid
undervisningen. Till stor del på gr. av deras exempel
var metoden särsk. populär i Sverige kring
sekelskiftet. Den tillämpades ofta dogmatiskt, och
för lärarna blev det en hel konst att lägga upp
— 389 —
— 390 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
