Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hierta, 3. Lars Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HIERTA
och sedan han för sitt fädernearv inköpt ett
tryckeri, utkom nr i av ”Aftonbladet” 6/i2 1830. Dess
anmälan talade om ”värme utan passion och
försiktighet utan fruktan” som de två egenskaper
redaktionen allra mest skulle söka eftersträva, och
H. höll ord. Han ägde alla de egenskaper, som
skapa en god journalist och dagbladsredaktör.
Hans praktiska sinne visade sig redan i de yttre
anordningarna: hans tidn. publicerade ett
sammandrag av ”Post- och inrikes tidningar”s officiella
tillkännagivanden, den var redigt uppställd och
meddelade nyheter med största möjliga snabbhet.
Dessutom var dess innehåll i högsta grad allsidigt,
korta notiser omväxlande med litterära
meddelanden och utredande art. i dagens frågor. H:s tidn.
var aldrig tråkig, den avtryckte aldrig som de
andra bladen långrandiga juridiska inlagor med en
utförlighet, som måste trötta; den var lättläst,
vaken och pigg. Till största delen var detta
huvud-red:s förtjänst. Hans fyndighet, raskhet,
outtröttliga ihärdighet, orubbliga lugn och oföränderligt
goda humör ha givit hans tidn. dess särprägel i
den äldre svenska pressens historia. Man har
anmärkt på ”Aftonbladet”s mindre goda ton, men i
dessa tidningspressens slyngelår var den polemiska
tonen ingenstädes finare, varken i övriga svenska
tidn. el. i utlandets press. — ”Aftonbladet”s
politiska program sammanföll i stort sett med den
borgerliga liberalismens. I författningsfrågorna
kämpade H. för att de konstitutionella principer,
som präglat 1809 års grundlagar, skulle bli en
verklighet i vårt statsliv. Oavlåtligt sysslade han
med problemet ”konungamakt, ministär och
ministrar”. Han kämpade för en fullt genomförd
statsrådsansvarighet, mot ”reservationsrätten” och
det oansvariga sidoinflytandet, för ministärens
beroende av riksdagens majoritet. Hans styrelseideal
var den engelska parlamentarismen, men för dess
genomförande hos oss krävdes först och främst
den föråldrade fyrståndsrepresentationens
avskaffande. I kampen för en representationsreform stod
H. på oppositionens radikala flygel, vilken
förkastade varje tanke på stånds- el. klassval och krävde
allmänna val. Näst författningsfrågorna var
tryck-frihetsfrågan H:s huvudintresse, och oavlåtligt
kämpade han för folkets fria yttranderätt i tal och
skrift. 8 åtal och 14 indragningar drabbade
”Aftonbladet”, men de senare hade ej annan effekt, än att
tidn. utkom någon timme senare med obetydligt
ändrat namn samt en ny ansvarig utgivare. Genom
denna sega kamp övervann H. faktiskt
indrag-ningsmakten, redan innan den vid 1844/45 års
riksdag avskaffades. Att ha skänkt vårt folk en fri
press är H:s icke minsta förtjänst i vår historia.
— F.ö. stred H:s tidn. i främsta ledet för alla de
liberala och humanitära reformkrav, som rörde
sig i tiden: för en ny civil- och strafflag samt
”husagans” avskaffande, för kvinnans myndighet
och förfoganderätt över sin egendom, för utvidgad
närings- och handelsfrihet, för sparsamhet och
planmässighet i statsförvaltningen. För dessa
reformer talade och motionerade också H. vid
riksdagarna. Redan vid riksdagen 1834/35 inverkade
han genom sitt blad mäktigt på opinionen, och
1840/41 intog han en av de mest bemärkta platserna
bland riddarhusets talare och motionärer. Denna
ställning bibehöll han under Oskar I:s riksdagar,
Lars Johan Hierta.
och efter representationsreformen 1866 invaldes
han i A.k., där han verkade till sitt sista levnadsår.
— Under Oskar I:s tid ändrades H:s ställning till
konungamakten. Redan under sin kronprinstid
hade Oskar hyst liberala tänkesätt och försiktigt
närmat sig oppositionen. H. hade i dec. 1838
kommit honom till mötes genom en ledande art., för
vilken han blev häftigt angripen av oppositionens
radikalaste och republikanskt sinnade element. När
Oskar I 1844 uppstigit på tronen, räknades H. som
"konungamaktens självständige bundsförvant”. Han
stödde lojalt Oskars första moderat-liberala
ministär och beskylldes därför från yttersta vänstern
för att gå ”de grås” ärenden. Men H. fann
regeringens hållning många gånger vacklande och
obestämd, och efter 1847 fick hans tidn. åter en i
viss mån oppositionell tendens, icke som under
Karl Johans tid mot ”systemet”, utan mot ”bristen
på system”. Under åren efter 1848 visade H. sin
självständighet gentemot sina egna genom att ej
helt ansluta sig till de skandinaviska synpunkterna
i den dansk-tyska konflikten. Han var alltför djupt
genomträngd av nationalitetsgrundsatsen för att
kunna bortse från den tyska befolkningens rätt i
s. Slesvig. Hans hållning i såväl utrikes- som
inrikespolitiska frågor präglades under 1840-talet av
stor besinningsfullhet, och därför kommo
angreppen mot honom nu vida häftigare från det radikala
än från det konservativa lägret. 1849 startades
den radikala skandaltidn. ”Folkets röst”, vars
huvuduppgift var att smutskasta H. Denne blev nu
så nedstämd och förbittrad, att han t.o.m. anställde
tryckfrihetsåtal mot skandalskrivarna. Måttet
rågades, när 1851 hans medarbetare C. J. L. Almqvist
avslöjades som en brottsling och H. både av det
vanliga smädeorganet och av de konservativa
bladen framställdes som medansvarig i Almqvists
SU 13.
14 — Red. avsl. 30/s 49.
— 418 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
