Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - High school - Highway - High Wycombe - Hihhulit-sekten - Hiitonen (Hidén), Ilmari - Hiiumaa - Hike - Hilaire - Hilani - Hilarier - Hilarius av Poitiers - Hilarus (Hilarius, påve) - Hilberseimer, Ludwig - Hilbert, David - Hilbert, Jaroslav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HILBERT
vilkas undervisning utgjorde förberedelse till
college. Den första egentliga h. inrättades i Boston
1821 för att ge en allmän utbildning. Under
mitten av 1800-talet framkom en strävan att låta h.
även ge yrkesutbildning och uppfostran för
demokrati. Dessa syften ha sedan alltmer betonats,
men man håller i allm. på att de första åren skola
ägnas åt mera allmän utbildning, vari ingå
engelska, samhällslära (även innefattande historia,
geografi etc.), matematik och naturvetenskap.
Under de 2 å 3 sista åren äro hälften av ämnena
tillvalda; de kunna bestå i yrkesämnen el. i
kurser i konst och litteratur el. i främmande språk.
— Majoriteten av lärarkåren består av kvinnor,
framför allt beroende på de dåliga lönerna. För
lärare i senior h. är kompetenskravet 4-årigt
college. B.Pf.
Highway [häi’Qei] (eng.), eg. allmän landsväg;
huvudväg, huvudled, spec. i USA sådan med tät
trafik. Då de större amerikanska
genomfartslederna i regel byggas för snabb motortrafik och
med 4 körfiler, har h. alltmer blivit liktydigt med
autostrada*.
High Wycombe [hai’ Qikk’am], stad i England,
se Chepping Wycombe.
Hihhuli’t-sekten, se Læstadianer.
Hiitonen [hi’-] (till 1932 H i d é n), Henrik
11-mari Augustus, finsk botanist (f. 1898), fil. lic.
i Helsingfors 1946, doc. där 1947. H. har utg.
floror över Finland, ss. ”Suomen kasvio” (1933),
och särsk. i ”Karjalan kannas kasvien vaellustienä”
(i ”Annales botanici Societatis zoologicae
bota-nicae fennicae Vanamo”, 22, 1946) behandlat
Karelska näset som invandringsväg för växtarter.
Hiiumaa [hi’oma], estniska namnet på Dagö.
Hike [haik] (eng.), se Hajk.
Hilaire [ilä’r], franskt mansnamn, av lat.
Hila’-rius.
Hilani, se Chilani.
Hila’rier (grek.-lat. Hilar’ia, av grek, hilaros’,
lat. hil’arus, glad), namn på olika glädjefester i
antiken, särsk. sådana i samband med Isis’ och
Magna Maters dyrkan. I kejsartidens Rom
firades h. 25/a som en av årets största fester, präglad
av uppsluppen karnevalsglädje, till ära för den
återuppståndne Attis*, vars död förut begråtits.
En motsv. festdag var i Isiskulten s/n.
Hila’rius av Poitiers, kyrkofader (d. o.
367), biskop av Poitiers o. 350, som motståndare till
arianismen driven i landsflykt till Frygien av
kejsar Konstantius 355. Återkommen förmedlade han
till Västerlandet kännedomen om den grekiska
teologien. H:s främsta arbete är ”De trinitate” (i
övers, i ”Bibliothek der Kirchenväter”, R. 2, Bd
5—6, 1933—34). Av Pius IX blev han 1851
förklarad för doc’tor eccle’siae. — Litt.: A. Beck, ”Die
Trinitätslehre des heiligen H.” (1903).
Hila’rus (H i 1 a r i u s), påve 461—468, bördig
från Sardinien, fortsatte Leo I:s kyrkopolitik och
hävdade Roms anspråk på överhöghet över de
syd-galliska och spanska kyrkorna.
Hil’berseimer [-zai-], L u d w i g, tysk arkitekt
(f. 1885), har i funktionalismens anda verkat för
saklighet i arkitektur och stadsplanering. 1924
utformade han ett av Le Corbusier inspirerat
idealstadsprojekt med höghusbebyggelse, där
af
färs- och bostadsområdena skiljas åt i två över
varandra liggande städer.
Hilbert, David, tysk matematiker (1862—
1943), dr phil. 1884, prof, i Königsberg 1892, i
Göttingen 1895—1930. H. var sin tids ledande
matematiker med en ovanlig förmåga att se
kärnan i svåra problem, att nå fram till fruktbara
problemställningar och att inspirera yngre till
självständigt arbete. Många av hans elever
intaga nu en framträdande plats inom den
matematiska forskningen, och H. har som ingen annan
präglat den moderna matematikens utveckling.
Hans verksamhet var uppdelad i flera, ganska
skarpt avgränsade perioder, under vilka han gav
fundamentala bidrag till matematikens olika
områden: invariantteori, talteori, geometriens
grundvalar, variationskalkyl, integralekvationernas teori,
matematisk fysik samt aritmetikens och därmed
hela matematikens grundvalar. Arbetena över
integralekvationer, samlade i ”Grundzüge einer
allgemeinen Theorie der linearen
Integralgleich-ungen” (1912), ha sin utgångspunkt i I.
Fred-holms arbeten och leda genom en fullständig
teori för dessa ekvationer till f un k ti o n
alana 1 y se n, ett av den moderna matematikens
centrala områden och
kvantummekanikens
matematiska
hjälpmedel. Vittgående
konsekvenser, icke blott för
matematiken utan i
lika hög grad för de
andra exakta
vetenskaperna och
kunskapsteorien, fingo H:s
undersökningar över
matematikens
grundvalar. I monogr.
”Grundlagen der
Geo-metrie” (1899, 7 Aufl.
1930) genomförde han
med Euklides’ ”Elementa” som förebild f.f.g. en
konsekvent axiomatisk uppbyggnad av den
elementära geometrien. I det han uppfattade de
geometriska grundbegreppen som definierade genom
deras i axiomen uttryckta formella relationer och
bortsåg från deras åskådliga innehåll, lyckades han
undersöka axiomens inbördes oberoende och
bevisa, att de äro motsägelsefria. H. betonade denna
s.k. axiomatiska metods universella betydelse.
Föranledd av vissa paradoxer, vartill
tillämpningen av mängdlärans slutledningssätt hade fört
och som skakade tilliten till matematikens
exakthet, försökte H. ge hela matematiken en
axiomatisk grundval genom att frigöra de matematiska
begreppen från deras innehåll och uppfatta dem
som tecken (symboler), vilka kombineras efter
vissa regler. Dessa (icke avslutade)
undersökningar äro framställda i H:s och P. Bernays’’
verk ”Grundlagen der Mathematik” (2 bd, 1934
—39). WrF.
Hilbert, J a r o s 1 a v, tjeckisk författare (1871
—1936), väckte uppseende genom det med rask
teknisk färdighet utförda sorgespelet ”Skuld”
(1896). I dramerna ”Faust” (1898) och ”Paria”
(1900) var han påverkad av Ibsen. Djärvt anlagt
men ej helt lyckat är H:s historiska skådespel ”Z.
— 421 —
— 422 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
