- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Andra upplagan. 13. Hedeby - Högblad /
425-426

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hildebrand, 2. Hans - Hildebrand, 3. Emil - Hildebrand, 4. Karl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HILDEBRAND

skapade H. — och Montelius, samtidigt och
oberoende av varandra — en ny arbetsmetod för
arkeologien (se Typologi). På denna metod bygger
den viktiga avh. ”Bidrag till spännets historia” (i
”Antikvarisk tidskr.”, 1872—8o), resultatet av en
1870 företagen studieresa till kontinenten; den
uppdelning av Centraleuropas förromerska järnålder
i en hallstatt- och en la-tène-kultur, som H. här
införde, har allmänt antagits. I ”De förhistoriska
folken i Europa” (1880) gav han en översikt av
dåtidens arkeologiska vetande. Bland övriga
arbeten från H:s tidigare år märkas hans övers, av
”Heimskringla” (1869—71), de populära
framställningarna ”Lifvet på Island under sagotiden” (1867,
omarb. uppl. 1883),
”Folkens tro om sina
döda” (1874), ”Fynden
i Troas och Homeros’
Troja” (1878) samt
”Från äldre tider”
(1882), en samling
arkeologiska och
konsthistoriska uppsatser.
Jämte H.i) utgav han
”Teckningar ur
Svenska statens historiska
museum” (1873—83).
Vid den
internationella arkeologkongressen
i Stockholm 1874 var H.

generalsekr. och redigerade som sådan dess
handlingar. — 1875 utgav H. ”Den kyrkliga konsten
under Sveriges medeltid” (omarbetad uppl. 1907), och i
saml.-verket ”Sveriges historia från äldsta tid till
våra dagar” skildrade han tiden 1350—1521 (1877;
i 2 uppl. av samma verk ”Sveriges historia intill
tjugonde seklet”, 1904—05, behandlade han även
äldre medeltiden). Sedan han 1879 efterträtt fadern
som riksantikvarie, blev medeltiden det
huvudsakliga fältet för H:s verksamhet. Han lade grunden
till det medeltidsarkeologiska studiet i Sverige.
Som riksantikvarie ingrep han kraftigt mot den
fortgående vandaliseringen av de kyrkliga
minnesmärkena. Den rika medeltidsavd. i Statens hist.
museum är till största delen hans skapelse.
Resultaten av sina banbrytande forskningar i
medeltida kulturhistoria framlade han i sitt stora arbete
”Sveriges medeltid” (3 bd, 1879—1903); genom sin
rikedom på sakliga upplysningar, som gjort det till
ett ofta anlitat uppslagsverk, är det än i dag av
största betydelse för medeltidsforskningen. I
talrika uppsatser behandlade han problem ur
medeltidens konsthistoria, heraldik m.m. Han utgav
”Stockholms stads jordebok 1420—1498”
(1876—-1914) och ”Stockholms stads skottebok 1501—1510”
(1889—1915). I ”Sv. akad:s handlingar”
publicerade han minnesteckningar över F. A. Dahlgren,
Olaus Magni, Birgitta och J. Bureus. Dessutom
föreligga av hans hand ett flertal smärre skrifter,
vägledningar m.m. Han redigerade 1872—1905 det
av honom grundade ”Vitterhets- historie- och
an-tikvitetsakad:s månadsblad” (hans egna bidrag
uppgå till över 200) samt bd 5—17 av ”Antikvarisk
tidskr.” — Litt.: T. J. Arne och J. Roosval i ”Ord
och bild”, 1908; S. Hedin i ”Sv. akad:s handlingar”,
25 (1914); A. Kock i ”Vetenskapsakad:s årsbok”,
1917 (med bibliogr.); T. J. Arne och B. Thordeman

i ”Fornvännen”, 1934; B. Hildebrand i
”Fornvän-nen”, 1943, och ”Scandia”, 1943. P.E.O.

3) Henrik Robert Theodor Emil H., den föreg:s
bror, historiker, arkivman (1848—1919), fil. mag. i
Uppsala 1875, lektor i historia och geografi i
Stockholm 1880, riksarkivarie 1901—16. H. var verksam
som arkivman, urkundsutg. och historisk forskare.
Under hans tid som chef för det svenska
arkivväsendet ägde betydelsefulla förändringar rum i
dettas organisation och i principerna för dess
omhän-derhavande: landsarkiv inrättades, de centrala
ämbetsverkens arkiv överfördes delvis till
Riksarkivet, proveniensprincipen genomfördes för
arkivhandlingars ordnande efter mönster från andra
länder (se H:s
”Undersökningen af de
centrala ämbetsverkens
arkiv 1901—1902”, i
”Meddelanden från
svenska riksarkivet”,
n.f., 1:6, och ”Om den
s.k. ursprungsprincipens
tillämpande vid
ordnande af offentliga
arkiv”, därst., n.f., 1:5).

■— H. medhann en
omfattande verksamhet
inom urkundseditionen;
bland hans hithörande
arbeten må nämnas

”Svenska riksdagsakter”, 1521—96 (delvis jämte O.
Alin, 1887—1910), en för kännedomen om Sveriges
historia under 1500-talet synnerligen viktig
publikation, ”Stockholms stads tänkeböcker”, 1 (1917).
I sammanhang härmed må nämnas hans
verksamhet som red. för ”Historisk tidskr.” från dess början
1881 till 1906. — Som historisk forskare var H.
lika produktiv som solid. Stor uppmärksamhet
tilldrog sig framför allt hans undersökning
”Wal-lenstein och hans förbindelser med svenskarne” (i
”Historisk tidskr.”, 1883; ty. uppl. 1885), varigenom
kunskap vanns i en viktig, med Wallensteins fall
sammanhängande fråga. I ”Historisk tidskr.”
publicerade H. en lång rad av specialstudier och smärre
undersökningar, vilka till stor del stå i
sammanhang med hans förnämsta arbeten, ”Svenska
statsförfattningens historiska utveckling” (1896) samt
”Sveriges historia under Gustav Vasa” (1903) och
”Gustav Vasas söner” (1904), två delar i det av H.
själv red. saml.-verket ”Sveriges historia intill
tjugonde seklet”. Statsförfattningens historia kan
betraktas som H:s huvudarbete; det är en av de få
vetenskapliga historiska handböcker, som finnas
på svenska, och är dessutom grundat på ingående
specialforskningar. Det är fortfarande av värde,
även om det särsk. till sina tidigare delar är starkt
föråldrat. — Framställningen av Gustav Vasas
historia i det nämnda saml.-verket torde vara det
mest kända av H:s arbeten. I samma verk
författade H. även framställningarna av Kristinas och
Oskar I:s historia. — Hans stil är redig och
saklig; med god verkan använder han tidstypiska
käll-citat. I-A.

4) Karl Emil Hildebrand H., son till H.2),
historiker och politiker (f. 24/g 1870), fil. dr vid
Uppsala univ. 1898 (”Johan III och Europas
katolska makter 1568—80”), doc. i historia där 1898—

— 425 —

— 426 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 8 22:23:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/2-13/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free