Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hildebrand, 1. Bruno - Hildebrand, 2. Adolf - Hildebrand (pseudonym) - Hildebrand, Karl - Hildebrandsson, Hugo - Hildebrandssången - von Hildebrandt, Lucas - Hildebrandt, Karen - Hildegard av Bingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HILDEGARD AV BINGEN
Zürich, Bern och från 1861 i Jena. Här
grundade han 1862 de berömda ”Jahrbücher für
Na-tionalökonomie und Statistik”.
2) Adolf Ernst Robert von H., den föreg:s
son, skulptör (1847—1921), verksam huvudsaki. i
München och Florens. Redan vid unga år hade H.
fullt mogen stil, karakteriserad av naturlig
enkelhet och klarhet, kärleksfullt naturstudium och väl
avvägd jämvikt i kompositionen. Vid
genomförandet av denna personliga stil stärktes han genom
sin intima vänskap med Marées och
konstforskaren K. Fiedler samt genom sina studier av
antiken och italienskt quattrocento. Huvudverk:
”Naken yngling” (1884, National-Galerie, Berlin),
Wit-telsbachbrunnen (1894, på Maximiliansplatz i
München), ”Bavaria” (1917, München) samt en
rad porträttbyster. H. var även verksam som
konstteoretisk skriftställare och utgav bl.a. ”Das
Problem der Form in der bildenden Kunst” (1893).
— Litt.: A. Heilmeyer, ”A. H.” (1902). GS.
Hildebrand [-t], pseud. för holländske förf.
Nicolaas Beets.
Hildebrand [-t], Karl, tysk filolog (1846—
75), doc. i germansk filologi i Halle 1873,
författade bl.a. ”Die Versteilung in den Eddaliedern”
(1874) och utarbetade en värdefull kritisk uppl.
av den poetiska Eddan, ”Die Lieder der älteren
Edda” (utg. av Th. Möbius, 1876).
Hildebrandsson, Hugo Hildebrand,
meteoro-log (1838—1925); jfr Hildebrand, släktöversikt. H.
blev 1866 fil. mag. och doc. i fysik i Uppsala, var
amanuens i fysik 1865—69, lärare i Ultuna i fysik
1868—77, blev e.o. adjunkt i meteorologi och chef
för astronomiska observatoriets meteorologiska avd.
1874, prof, och föreståndare för den nya
meteorologiska inst. vid univ. i Uppsala 1878—1907, medl.
av internationella meteorologiska kommittén (sekr.
1903—°4)- H:s vetenskapliga arbete var starkt
internationellt präglat, och han har spelat en stor
roll för organiserandet av det internationella
samarbetet inom meteorologien. Han utgav arbeten
tills, med tyskarna
Neumayer, Köppen,
Hellmann,
fransmannen Teisserenc de Bort,
norrmannen Mohn,
dansken Poulsen,
engelsmannen Abercrom-by och schweizaren
Riggenbach. 1871
började han utgiva
väder-leksprognoser, vilka
1882 övertogos av den
nyinrättade
central-anst. i Stockholm. H:s
arbeten karakteriseras
av försök till samlande
och bearbetande av material, som skulle göra det
möjligt att giva en helhetsbild av den allmänna
cirkulationen. Han kom därvid tidigt till insikt om
molnrörelsernas betydelse för studiet härav och
var en av grundläggarna av studiet av de högre
luftlagrens cirkulation. 1873 började han upprätta
observationsnät för studiet av cirrusmolnens
rörelse i Sverige, 1874 utvidgades dessa studier över
hela Europa. H. bidrog kraftigt till aerologiska
undersökningars utförande i Hald i Danmark och
Lucas von Hildebrandt: Nedre Belvedere,
trädgårds-fasaden, Wien.
Kiruna i Sverige, han utförde med andra forskare
arbeten över molnklassifikation och var en av de
första, som nedlade ett målmedvetet arbete på
utforskning av aktionscentra, t.ex. högtrycket vid
Azorerna och lågtrycket över n. delen av
Atlanten (5 avh., 1877—1914). H. publicerade ett stort
antal skrifter över moln och luftens dynamik, från
rent empirisk synpunkt, och var en varm
förkämpe för den synoptiska metoden. Han skrev även
om klimatväxlingar. Bland hans många arbeten
märkas: ”Atlas des mouvements supérieurs de
l’atmosphère” (1877), ”Les bases de la
météoro-logie dynamique” (1898—1907, jämte Teisserenc de
Bort), ”Sur le prétendu changement du climat
européen en temps historique” (1915). H.Kr.
Hildebrandssången, se Hildebrand, sp. 428.
von Hildebrandt, Johann Lucas, österrikisk
arkitekt (1668—1745), verksam i Wien, elev av
Carlo Fontana, var en av Österrikes förnämsta
barockmästare. Hans verk karakteriseras av spec.
livlig taksilhuett och rikligt användande av
skulptural utsmyckning. Huvudarbeten: Schloss
Daun-Kinsky och Belvedere, båda i Wien. — Litt.:
Monogr. av B. Grimschitz (1922).
Hildebrandt, Karen, dansk författarinna (1899
—1948). H., som föddes på Fyn, blev 1934
efter examen i litteraturhistoria vid Köpenhamns
univ. journalist och var 1942—48 anställd vid
danska radion. H. utgav diktsaml. ”Digte”
(1935), ”Til en Ven” (1937), ”Renaissance” (1942)
och ”Nye Digte” (1945), alla vittnande om ett
ovanligt artistiskt sinne. H:s diktning är lidelsefull,
orolig och sökande, tolkande en het och
längtans-full erotik el. beskrivande problematiska och
gåtfulla kvinnogestalter, ss. drottning Kristina el.
Sapfo, med vilka H. kände sig besläktad. I.Bzs.
Hildegard av Bingen [-t], tysk nunna (1098—1179),
abbedissa för benediktinklostret Disibodenberg
och vid sin död för ett av henne 1147 grundat
be-nediktinkloster på Rupertsberg vid Bingen. H.
hade talrika visioner, som förutsade kejsardömets
och den förvärldsligade kyrkans fall. Genom
resor och brev till de styrande inom stat och kyrka
verkade hon för sina reformkrav. Hennes
medicinska och naturvetenskapliga skrifter ha
kulturhistoriskt intresse. En fransk övers, av hennes
visioner (”Liber Scivias”) utkom 1912. Fragment
av en självbiogr. återfinnes i den ”Vita Hildegar-
— 429 —
— 430 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
