Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Himation - Himeji - Himera - Himinbjorg - Himjarer, himjariter - Himlakroppar - Himlastege - Himlavalvet - Himle härad - Himmel - Himmelbjerget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HIMEJI
klassiska grekiska dräkten, använd av båda könen
som överplagg, ibland också som enda dräkt.
Himeji [-ji], stad på s.v. Hondo, Japan, v.n.v.
om Kobe vid järnvägen Osaka—Shimonoseki;
104,259 inv. (1940). Bomulls- och läderfabriker.
Hamn: Shikamatsu.
Hi’mera (lat.; grek. HirnePd), forngrekisk koloni
på Siciliens n. kust, grundad ifrån det chalkidiska
Zankle-Messana o. 650 f.Kr. H. erövrades på
480-talet av tyrannen Theron i Akragas och kom 471
under Hieron av Syrakusa. Efter dennes död blev
H. fritt och var en blomstrande stad, tills det i
grund förstördes av kartagerna 408 f.Kr.
Utanför H:s murar vann Gelon 480 f.Kr. den berömda
seger över kartagerna, varigenom västgrekernas
frihet räddades. — En ny stad, Thermai H
i-m e r a i a i, anlades senare nära den gamla (nu
Termini Imerese). Av denna, som under kejsar
Augustus blev romersk koloni, finnas rätt
betydande rester kvar. [N.E.JK.H.
Himinbjorg (isl. Himinbjprg, himmelsbergen),
enl. eddadikten Grimnismal och Snorres Edda
namnet på gudaväktaren Heimdals boning,
belägen vid bron Bifrosts ändpunkt i himlen.
Himja’rer, him j a r i’t e r, en sydarabisk stam,
som i slutet av 2:a årh. f.Kr. från sabéerna
övertog väldet över Sydarabien (se Arabien, historia).
Omkr. 300 e.Kr. kommo de i beroende av etioperna
och antogo liksom dessa snart täml. allmänt
kristendomen. — Himjariska inskrifter är i
regel en felaktig beteckning för alla sydarabiska
inskrifter, härrörande från såväl minéernas som
sabéernas och h:s välde.
Himlakroppar, gemensamt namn för solen,
planeterna och deras månar, kometerna och
stjärnorna. I sin egenskap av planet räknas även jorden
till h.
Himlastege, uttryck, hänförande sig till 1 Mos.
28:12, Jakobs dröm om en stege, som står på
jorden och når upp i himlen, och änglar, som stiga
upp och ned på den.
Himlavalvet, det skenbara valv, på vilket
himlakropparna synas fästa (jfr Himmelssfär). H.
förefaller ej fullt halvklotformigt utan något avplattat,
i det att zenit tyckes ligga närmare än horisonten.
Med detta fenomen, vars orsaker ännu ej äro fullt
klarlagda, sammanhänger också den företeelsen,
att såväl solen och månen som stjärnbilderna
förefalla större i närheten av horisonten än högre
upp på himmeln.
Himle härad i Halland, mellan västgötagränsen
och kusten kring Varberg, omfattar socknarna
Tvååker, Spannarp, Träslöv, Hunnestad,
Göde-st^d, Grimeton, Rolfstorp, Skällinge, Nösslinge,
Stamnared, Valinge, Lindberg och Torpa; 417,48
km2, därav 400,85 land; 11,932 inv. (1949). H.
tillhör Varbergs fögderi, Hallands mell. domsaga
(tingsställe Varberg) och Varbergs kontrakt av
Göteborgs stift. — Namnet möter äldst som
Hænøflæ och Henøflæ (1231, avskrift o. 1300).
Förleden kan tänkas vara hen, identiskt med isl.
hein, brynsten, och feng. hän, klippa. Senare leden
är kanske en avledning till ett ord, som i no.
dial. föreligger som hov med bet. kulle. Namnet
skulle då urspr. ha åsyftat det nuv.
Himmelsber-get i Rolfstorp sn, som har branta gnejssidor och
som kan ha varit en gammal tingsplats. Se K.
G. Ljunggren i ”Sydsvenska ortnamnssällskapets
årsskr.”, 1946/48, sid. 30 ff. P.;Er.
Himmel. 1) Astr.-fys., se Himlavalvet. Om h:s
färg, se Atmosfär, sp. 706.
2) Religionsv., de saligas boningsort efter döden.
Redan hos många primitiva folk finnas
föreställningar om en differentiering efter döden, så att de
onda människorna komma till ett helvete* och de
goda till h. Denna tänkes helt i analogi med denna
jorden, endast mycket bättre och lyckligare, så att
all sjukdom, nöd och död där är borta. I antikens
kulturreligioner äro föreställningarna om en h.
som de saligas boningsort svagare; h. är gudarnas
värld, och endast få privilegierade människor, ss.
t.ex. Utnapisjtim i den babyloniska religionen, få
gudarnas tillstånd att komma dit. I den gamla
persiska religionen äro däremot
himmelsföreställ-ningarna fullt utbildade; enl. Zarathustras lära
skapades redan i begynnelsen h. för de goda och
helvete för de onda. Härifrån ha
himmelsföreställ-ningarna kommit in i senjudendomen, under det
att de voro främmande för den äldsta israelitiska
religionen. I kristendomen har redan från början
h. som de godas vistelseort efter döden spelat en
betydelsefull roll (jfr Guds rike). Den
spiritualiserande uppfattningen av h. inom urkristendomen
och senjudendomen ledde till föreställningen om
en h. som en övervärldslig, andlig sfär ovanför
atmosfären och stjärnhimlen, en tredje himmel (2
Kor. 12:2), i senjudisk apokalyptisk litteratur ett
flertal himlar över varandra (jfr Hebr. 4:14).
Detsamma är fallet i de indiska religionerna, framför
allt buddismen och hinduismen, ehuru
himmelsföre-ställningarna här delvis undanträngts av tanken på
individens fullständiga upplösing i nirvana el.
uppgående i allguden Brahman. Jfr Paradis. — Litt.:
K. Kohler, ”Heaven and hell in comparative
religion” (1923); J. G. Frazer, ”The worship of
na-ture”, 1 (1926). Efr.B.
Himmelbjerget, skog- och ljungbevuxet
höjd-parti i n.ö. Jylland inom det starkt kuperade
backlandskapet mellan Silkeborg och
Skander-borg och omedelbart s. om sjön Julsö; 147 m ö.h.
Himmelbjerget.
— 455 —
— 456 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
