Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hnidemith, Paul - Hindenburg - von Hindenburg, 1. Paul von Beneckendorff und
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HINDENBURG
skrivit danspantomimer o.a. scenmusik
(”Nuschi-Nuschi”, 1921, ”Der Dämon”, 1924, ”Nobilissima
visione”, 1938, barnspelen ”Tuttifäntchen”, 1922,
och ”Wir bauen eine Stadt”, 1930, m.m.),
oratoriet ”Das Unaufhörliche” (1931), symfonier
(”Mathis der Maler”, 1934, ”Symphonie in Ess”,
1940, ”Symphonia serena”, 1946) o.a. orkesterverk
(”Konzert für Orchester”, op. 38, 1925,
”Konzert-musik für Blasorchester”, op. 41, 1927,
”Philhar-monisches Konzert”, 1932, ”Konzertsuite”, 1938,
”Symphonische Metamorphosen”, 1943 m.m.),
kon-sertanta verk med orkester (pianokonsert, op. 29,
violinkonsert, 1939, violoncellkonsert, 1940,
pianokonsert, 1946, klarinettkonsert, 1947), med
kammarorkester (”Kammermusik” för piano, op. 36:
l, 1924, för violoncell, op. 36:2, 1925, för violin,
op. 36:3, s.å., för viola, op. 36:4 1927, op. 48,
1930, för viola d’amore, op. 46:1, för orgel, op.
46:2, 1928, ”Konzertmusik” för piano, bleck och
2 harpor, ”Der Schwanendreher”, för viola och
liten orkester), stråkkvartetter (op. 2, op. 10, op.
16, op. 22, op. 32, nr 5 i Ess, 1944),
klarinettkvintett (op. 30), klarinettkvartett (1938), stråktrior
(op. 34, 1924, och nr 2, 1933), ett 30-tal sonater för
olika instrument o.a. kammarmusik,
pianokompositioner (däribland ”Ludus tonalis”, 1943), talrika
solosånger (däribland op. 13, 1922, ”Das
Marien-leben”, 1924, fullst. omarb. 1947) och körsånger
a cappella och med
instrumentalackompanjemang. — Litt.: H. Strobel, ”P. H.” (1928, 3
Aufl. 1948). S.ÉS.
Hin’denburg [-bork], stad i Oberschlesien, se
Zabrze.
von Hin’denburg [-bork], 1) Paul von
Be-neckendorff und von H., fältherre, Tyska
rikets president (2/io 1847—2/s 1934), officer vid
inf. 1866, reg-chef 1893, generalmajor 1897,
generallöjtnant och chef för 28:e inf.-fördelningen
(Karlsruhe) 1900, chef för 4æ armékåren
(Mag-deburg) 1903, general av inf. 1905, avsked ur aktiv
tjänst 1911. H. deltog i krigen 1866 och 1870—71
och tjänstgjorde i generalstaben 1877—84. Vid
1 :a världskrigets utbrott anmälde han sig till
tjänstgöring och blev, då förhållandena i
Ost-preussen påkallade en förändring i chefskapet
över 8:e armén, chef för denna med generalmajor
Ludendorff som arméstabschef. Genom de
lysande segrarna vid Tannenberg 26/s—31/s 1914 och
Masuriska sjöarna 7/a—12/s s.å. omkastade han
fullständigt krigsläget på tyska östfronten samt
tillfogade ryssarna i det s.k. vinterslaget i
Masuren i febr. 1915 ett nytt svårt nederlag,
varigenom Ostpreussen fullständigt rensades från
fiender. H. blev generalöverste 27/s 1914,
överbefälhavare för samtliga tyska stridskrafter på
östfronten Vn och generalfältmarskalk 27/h s.å. Efter
genombrottet vid Gorlice—Tarnöw i maj 1915
yrkade H. på en mera energisk krigföring mot
ryssarna men motarbetades av dåv.
generalstabs-chefen Falkenhayn. Då denne efter
Verdunoffen-sivens misslyckande och Rumäniens
krigsförklaring avgick som generalstabschef, utnämndes H.
29/s 1916 till hans efterträdare med Ludendorff
som 1 :e generalkvartermästare. Genom en
lyckligt utförd förkortning av fronten i mars 1917
kom den stora franska offensiven under Nivelle
att i stort sett bli ett slag i luften, och H. lycka-
Paul von Hindenburg.
Se även pl. vid Autograf.
des genom energiskt vidtagna åtgärder för
ökandet av produktionen i hemlandet och
genomförandet av civil värnplikt, det s.k. H.-programmet,
att förbereda den stora offensiv, som till mål
hade fiendens fullständiga tillintetgörelse. 21/s
1918 igångsattes denna offensiv, men trots stora
framgångar i början uppnåddes icke det åsyftade
målet, och 29/s s.å. begärde H. av regeringen
omedelbart upptagande av
vapenstilleståndsförhand-lingar. Sedan kejsaren 9/n begivit sig till Holland
och stilleståndet n/n undertecknats, kvarstod H.
på sin post och genomförde den tyska arméns
återtransport till hemorten och avmobilisering
samt nedlade sitt befäl först efter fredsfördragets
undertecknande i Versailles 3/r 1919, varefter han
bosatte sig i Hannover.
26/4 1925 valdes H. till Tyska rikets president,
vilken post han tillträdde 12/s s.å. H:s val till
rikspresident betydde, att den stränga
partidisciplinen bröts. De konservativa och nationella
elementen gåvo H. sina röster i tro, att han vore
deras kandidat. En organisation av Stahlhelms
typ stödde f.d. generalfältmarskalkens val, och
Hitlerrörelsen röstade på H. i hopp om att
deciderat nya signaler skulle hissas. Så blev dock
ej fallet. H. avlade ed på Weimarförfattningen,
och denna bemödade han sig att hålla. Han
framträdde flera gånger på ett personligt sätt och
hävdade sitt ämbetes rätt till medinflytande.
Folkomröstningen om konfiskerandet av furstarnas
förmögenheter sommaren 1926 påverkade H.
genom ett brev, ställt till statsminister v. Loebell,
vilket på hans uppmaning offentliggjordes. Vid
regeringskriserna spelade H. ofta en betydande
roll och framtvingade lösningar, som åtm. för
den närmaste framtiden visade sig lyckliga; särsk.
— 463 —
— 464 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
