Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hirschfängare - Hirschmann, Henri (V. H. Herblay) - Hirschsprung, 1. Harald - Hirschsprung, 2. Heinrich - Hirschsprungska samlingen - Hirschsprungs sjukdom - Hirshals - Hirssläktet - Hirsutism - Hirsutus - Hirsöl - Hirt, Hermann - Hirtellus - Hirth, Georg - Hirtius, Aulus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HIRTIUS
Hirschfängare. Svenskt
arbete från mitten av
1700-talet.
are), ett huvudsaki.
på 1700-talet mycket
använt, kort jaktsvärd,
till utseendet ett
mellanting mellan värja
och jaktkniv. H. var
ofta elegant utstyrd
och upptill i baljan
försedd med ett
bestick, innehållande
kniv, gaffel, pryl etc.
Hirschmann’ [irj-],
Henri, fransk
tonsättare under pseud.
V. H. Herblay (f.
1872). H. har
huvudsaki. komponerat
dramatisk musik, ss.
operorna ”L’amour å la
Bastille” (1897),
”Ro-lande” (1905) och
”Hernani” (1909) samt
operetterna ”La petite
bohème” (1905; i
Sverige ”Musette”), ”La
vie joyeuse” (1910)
och ”Les deux
prin-cesses” (1914).
Hirschsprung. 1)
Harald H., dansk
barnläkare (1830—
1916), med. dr 1861
(”Den medfödte
Tilluk-ning af Spiseröret”),
en av banbrytarna i
Danmark på barnsjukdomarnas område. H:s
vetenskapliga arbeten om matsmältningskanalens
medfödda missbildningar, pylorusstenos, megacolon
(kallad ”H:s sjukdom”) och idiopatisk utvidgning
av matstrupen äro mycket värdefulla.
2) Heinrich H., den föreg:s bror,
konstsamlare och donator (1836—1908). Sin förmögenhet,
härflytande från en av fadern grundad
tobaks-fabrik, började H. vid 1860-talets mitt använda
till inköp av samtida dansk konst, särsk.
målarkonst. Mot årh:s slut kom samlandet att
planmässigt inrikta sig på hela den danska 1800-talskonsten,
icke minst den s.k. ”Guldalderkunsten”. 1902
donerades saml. av makarna H. till danska staten (se
Hirschsprungska samlingen).
Hirschsprungska samlingen (da. Den
Hirsch-sprungske Samling), en i ett särskilt museum i
Köpenhamn inrymd saml. av dansk 1800-talskonst,
donerad till danska staten av grosshandlaren
Heinrich Hirschsprung och hans hustru Pauline
Hirschsprung, f. Jacobson. Gåvobrevet
undertecknades V7 1902, och s.å. utställdes på
Charlotten-borg den då 1,980 nr starka saml., som sedan
avsevärt utökades. Till donationen var knutet
villkoret, att en lämplig museibyggnad skulle
uppföras för att inrymma H. Riksdagen beviljade
hösten 1906 ett anslag på 140,000 kr, och
Köpenhamns kommun tillsköt 60,000 kr. Byggnaden
påbörjades 1907 i östre Anlæg i Köpenhamn efter
H. Storcks ritningar, och för att intet skulle fattas
i dess fulländning, skänkte fru Hirschsprung efter
makens död sammanlagt o. 100,000 kr till
upp
förandet. Efter mångårig magasinering kunde H.
göras tillgänglig för allmänheten 1911, då det
nya museet invigdes &h. — Museet äger med sina
blygsamma mått, sin klara, överskådliga plan och
sin smakfullt enkla ytterarkitektur av
klassice-rande tendens en ovanlig charm, samtidigt intim
och förnäm. Kring två större ovanljussalar, Skov~
gaard-salen och Kröyer-salen, samt en särskild
teckningssal med teckningar och akvareller från
hela 1800-talet gruppera sig ett antal nästan
genomgående kabinettsartade rum, där man i
kronologisk följd kan avläsa utvecklingen inom
danskt måleri från Eckersberg och C. A. Jensen
fram till ”Fynboerne” samt Hammershöi,
Gott-schalk, Ejnar Nielsen o.a. konstnärer kring 1900.
Enstaka arbeten förskriva sig från början av det
nya seklet, särsk. en del av Joakim Skovgaards
många förstudier till Viborg-freskerna, men
ingenting faller utanför 1800-talets typiska stilområden,
icke ens Willumsens kolteckning till
”Bjergsbesti-gersken” av 1902. Rikast företrädda äro — utom
Joakim Skovgaard — Constantin Hansen, J. T.
Lundbye, Marstrand och Kröyer, av vilka
Lund-bye dominerar i teckningsavd., men även
Eckersberg, Roed och Köbke, P. C. Skovgaard,
Dals-gaard, Hans Smidt, Philipsen, Zahrtmann och
Julius Paulsen samt vissa 1800-talsskulptörer ha här
stora kollektioner. H.Ge.
Hirschsprungs sjukdom, se Megacolon.
Hirshals, se Hirtshals.
Hirssläktet, se Hirs.
Hirsutism’ (av lat. hirsu’tus, strävhårig), fysiol.,
manlig skäggväxt hos kvinnor.
Hirsu’tus, -a, -um (lat., strävhårig), artnamn på
djur el. växter med strävhåriga organ.
Hirsöl, se Durra.
Hirt, H e r m a n n, tysk språkforskare (1865—
1936), 1896 prof, i Leipzig, 1912 i Giessen. H.
utvecklade en omfattande verksamhet inom
indoeuro-peisk språk- och kulturhistoria. Bland hans skrifter
märkas ”Der indogermanische Akzent” (1895), ”Der
indogermanische Ablaut” (1900), ”Handbuch der
griechischen Laut- und Formenlehre” (1902, 2 Aufl.
1912), ”Die Indogermanen” (2 bd, 1905—07),
”Ety-mologie der neuhochdeutschen Sprache” (1909, 2
Aufl. 1921), ”Indogermanische Grammatik” (7 bd,
1921—37), ”Geschichte der deutschen Sprache”
(1919, 2 Aufl. 1925), ”Handbuch des
Urgermani-schen” (3 bd, 1931—34). Han utgav även en ny
omarb. uppl. av Weigands ”Deutsches
Wörter-buch” (2 bd, 1907—10). E.H.
Hirtell’us, -a, -um (lat., dim. av hi’rtus,
korthå-rig), artnamn på växter med synnerligen fin och
kort behåring.
Hirth, Georg, tysk skriftställare (1841—1916),
blev 1871 förläggare i München, där han utgav en
rad arbeten, särsk. för kännedom om konst och
konstindustri, ledde från 1896 tidskr. ”Jugend”,
som under några år utövade stort inflytande på
smaken (”Jugend-stil”).
Hi’rtius, A u 1 u s, romersk politiker och
historiker (d. 43 f.Kr.), praetor 46, konsul 43 f.Kr.
H., som var Caesars vän och ivrige anhängare,
måste som konsul året efter sin gynnares död dra
i fält tills, med Octavianus mot Antonius
(muti-nensiska kriget), varvid han stupade i en
drabb
— 489 —
— 490 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
