Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historia - Historiallinen arkisto - Historia Norvegiae - Historia Trojana - Historicism, historism - Historicitet - Historiefilosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORIEFILOSOFI
Hjärne (fr. 1930). Innehavare av en 1903
upprättad professur ha varit N. Edén (1903—20), G.
Wittrock (1923—41) och E. Lönnroth (fr. 1942).
Den äldre professuren vid Lunds univ., bland
vars tidigare innehavare märkes S. Lagerbring,
har från 1863 varit besatt av N. Tengberg (1863
—70), C. T. Odhner (1871—87), M. Weibull (1888
—1902), S. Clason (1904—16), L. Weibull (1919
—38) och S. Bolin (fr. 1938). En 1908 nyupprättad
professur tilldelades A. Stille (1908—22) som
efterföljdes av G. Carlsson (fr. 1925). Vid Göteborgs
högsk. hör professuren i h. till dess äldsta. Den
har innehafts av L. Stavenow (1895—1914), H.
Almquist (1915—26) och C. Weibull (fr. 1927).
Två professurer i h. vid Stockholms högsk. ha
sedan deras upprättande innehafts av S. Tunberg
(fr. 1919) och N. Ahnlund (fr. 1929). En 1949
nyinrättad professur i ekonomisk h. vid Stockholms
högsk. har ännu ej fått ord. innehavare. C.
Hallen-dorff var (1911—29) prof, i statsvetenskap och
ekonomisk h. vid Handelshögsk. i Stockholm, E.
Heckscher (1929—45) i ekonomisk h. Vid samma
inst. är A. Montgomery (fr. 1940) prof, i
ekonomisk och social h. Bland cheferna för
Riksarkivet, vars betydelse för den historiska vetenskapen
är enorm, märkas flera tidigare ord.
universitetslärare och dessutom bl.a. J. J. Nordström (1846
—74), E. Hildebrand (1901—16) och B. Boethius
(fr. 1944).
Historiska sammanslutningar finnas väl i alla
kulturländer. De äro av skilda slag: allmänna
föreningar, lärda akademier, föreningar i syfte att
utforska ett visst landområdes el. en stads h.,
föreningar, som ägna sitt intresse åt en viss
tidsperiod, en viss näringsgrens el. en viss institutions
h. Den allmänna svenska historiska föreningen är
Svenska historiska föreningen, grundad 1880, dess
danska motsvarighet Dansk historisk Förening,
grundad 1840, dess norska Norsk historisk
förening, grundad 1870, och dess finländska Finska
historiska samfundet, grundat 1875. Kungl.
sällskapet för utgivande av handlingar rörande
Skandinaviens h. är ett lärt sällskap av akademityp. Bland
lokalt verksamma historiska sällskap kunna som
olika typer nämnas Jämtlands läns fornskriftssällskap
(Jämtlands h.), De skånska landskapens historiska
förening (Skånes, Hallands och Blekinges h.),
Samfundet S:t Erik (Stockholms h.), Sjöhistoriska
samfundet, Karolinska förbundet (stormaktstidens
senare skede); även hembygdsförbunden samt
hembygdsföreningarna, vilka ibland ha till
verksamhetsområde endast ett härad, några socknar,
en socken, kunna, om de främst inrikta sig på
områdets h., stå de historiska föreningarna nära.
Antalet historiska tidskr. är lika betydande och
deras allmänna karaktär lika växlande som de
historiska sällskapens. I regel utge dessa tidskr.
el. utföra annat historiskt publiceringsarbete. Den
allmänna svenska historiska tidskr. är ”Historisk
tidskrift”, utg. av Svenska historiska föreningen
sedan 1881; en förelöpare var det av C.
Silfver-stolpe 1875—80 utgivna ”Historiskt bibliotek”.
Sedan 1928 utger L. Weibull ”Scandia. Tidskrift
för historisk forskning”; dess innehåll är allmänt
nordiskt, och den är organ för de historiker, som
sympatisera med utgivarens krav på skärpt
källkritik. Ledande tidskr. i Danmark är sedan 1847
”Historisk Tidsskrift”, i Norge sedan 1871 en
tidskr. med samma namn. Motsv. svenskspråkiga
publikation i Finland heter ”Historisk tidskrift för
Finland” sedan 1915 och finskspråkiga
”Historialli-nen aikakauskirja” sedan 1903. Bland tyska tidskr., av
vilka några nedlagts efter den nationalsocialistiska
revolutionen, märkas bl.a. ”Historische Zeitschrift”,
”Historische Vierteljahrschrift” och ”Historisches
Jahrbuch”. ”Hansische Geschichtsblätter”, som
behandlar Hansans h., har betydande nordiskt
intresse. Viktiga franska historiska tidskr. äro
”Revue historique”, ”Revue des questions
histo-riques”, ”Revue d’histoire diplomatique” och
”Revue de synthèse historique”. ”English Historical
Review” är ledande engelsk, ”The American
Historical Review” ledande nordamerikansk historisk
tidskr. — Litt.: E. Bernheim, ”Einleitung in die
Geschichtswissenschaft” (4 Aufl. 1926); K. Erslev,
”Historisk Teknik” (2 Udg. s.å.). B.
His’toriallinen aPkisto (Historiskt arkiv), sedan
1866 av Historiska samfundet i Finland (Suomen
historiallinen seura) utg. publikation, rymmande
uppsatser även på svenska rörande Finlands
historia.
Histor’ia Norve’giae, en krönika på latin, som
behandlar Norges historia till början av Olof den
heliges regering. Den är bevarad i en
fragmentarisk handskrift från 1400-talet, funnen av P. A.
Munch i Skottland; om dess tillkomsttid råder
stor osäkerhet, men i regel anses den ha författats
av en norrman i slutet av noo-talet. På denna
tidsättning beror H:s värde som historisk källa,
då den i så fall blir den äldsta berättande till
Norges äldre historia. H. är utg. av G. Storm i
”Monumenta historica Norvegiae” (1880); i nynorsk
övers, (landsmål) av H. Koht i ”Gamalnorske
bokverk”, 19 (1921). H.Bg.
Histor’ia Troja’na (lat.), se Trojasagan.
Historicism’, h i s t o r i s m. 1) Fil. H. kallas
den världs- och livsuppfattning, som ensidigt vill
förklara allt genom de historiska kategorierna
”individualitet” och ”utveckling” (jfr Naturalism). H.
tog fart i början av 1800-talet, då den ”historiska
skolan” bröt med den härskande rationalistiska
universalismen. Den utformades i olika riktningar:
hos Carlyle till kraft- och hjältedyrkan, hos
Renan till skeptisk esteticism, hos Dilthey till lärd
mediterande passivitet, hos de Maistre till pietet mot
traditionen. Redan E. G. Geijer och Ranke insågo
h:s begränsning: dess etiska och politiska
relativism, och man har sökt filosofiskt övervinna h.
genom att uppvisa möjligheten av allmängiltiga
normer. — Litt.: E. Troeltsch, ”Der Historismus
und seine Probleme” (1922). E.Än.
2) Teol., se Biblicism.
Historicite’t (ty. Historizität}, förhållandet att
vara historisk, att verkligen ha inträffat.
Historiefilosofi innebär dels en teori om den
historiska vetenskapens förutsättningar och metoder,
dels en teori om det historiska skeendets innebörd
och bestämmande faktorer. H. i ordets första
mening är en gren av den allmänna vetenskapsläran,
och dess framträdande sammanhänger med den
energiska inriktning på kunskapsteoretiska
spörsmål, som utmärker modern filosofi. Diskussionen
har särsk. rört sig om historiens förhållande till
naturvetenskapen; medan åtskilliga tänkare fordrat
— 505 —
— 506 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
