Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiefilosofi - Historiemålning - Historieskrivning - Historiett - Historik - Historiker - Historiograf - Historiografi - Historiska rättsskolan - Historiska skolan - Historisk geografi - Historisk tidskrift - Historisk tidskrift för Skåneland - Historiskt, sa’ Crusenstolpe - Historism - Histrion - Hit - Hitchcock, Albert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORIEMÅLNING
ett naturvetenskapligt arbetssätt inom historisk
forskning (Buckle, Lamprecht m.fl.), ha andra
bestämt hävdat den senare disciplinens vetenskapliga
egenart (W. Windelband, H. Rickert m.fl.). All
historisk forskning studerar enl. deras mening
singulära, allenast en gång passerande
händelseförlopp, medan det typiskt naturvetenskapliga
tänkandet strävar att återföra de enskilda
företeelserna till ett system av allmänna lagar.
Vidare hävdar denna riktning, att historikern vid
ordnandet och sovrandet av sitt material måste
taga sina ledande synpunkter i de allmänna
kulturvärdena (rättsordning, religion, vetenskap
o.s.v.). Historiskt betydelsefullt är det, som står
i relation till dessa värden. Till historiens
kunskapsteori höra många andra spörsmål, t.ex.
frågan om historisk sannolikhet, om den historiska
inlevelsens möjlighet och räckvidd o.s.v. — En
h. i ordets senare betydelse framträder i antikt
tänkande, t.ex. hos Hesiodos (spekulationen över
världsåldrarna) och hos Lucretius i hans skildring
av kulturutvecklingen från ett primitivt
urtillstånd. Persiska och senjudiska idéer förbereda
den kristna historiemetafysik, som får sitt mest
storslagna uttryck hos Augustinus och behärskar
medeltidens tankeliv. Under 1600- och 1700-talen
utvecklas en rationalistisk framstegsteori, som
utmynnar i Comtes positivistiska h. Romantiken
fördjupar den historiska förståelsen, och hos Hegel
möter en djupsinnig tolkning av historiens värld
som ett fortskridande genom ständiga
motsättningar. K. Marx riktar uppmärksamheten på de
tek-niskt-ekonomiska faktorerna, medan andra
forskare särsk. betona de rasbiologiska synpunkterna
(Gumplowitz) och de geografiska
miljöförhållandena (Ratzel) el. geniala personligheters insatser
(Carlyle, G. Brändes). En pessimistiskt färgad h.
har i våra dagar företrätts av O. Spengler. Ett
ledande organ för modern h. är den av H. Berr 1900
grundade ”Revue de synthèse historique”. — Litt.:
R. Flint, ”Philosophy of history” (1874); E. Meyer,
”Zur Theorie und Methodik der Geschichte” (1902);
E. Bernheim, ”Lehrbuch der historischen Methode
und der Geschichtsphilosophie” (6 Aufl. 1908);
H. Berr, ”La synthèse en histoire” (1911); P. Barth,
”Die Philosophie der Geschichte als Soziologie”
(2 Aufl. 1915); G. Mehlis, ”Lehrbuch der
Geschichtsphilosophie” (1915); J. Landquist,
”Människokunskap” (1920; särsk. kap. 2, 3 och 5); E
Troeltsch, ”Der Historismus und seine Probleme”
(1922); G. Aspelin, ”Historiens problem” (1926). G.A.
Historiemålning, en tavla med historiskt, i
vidsträckt bemärkelse även ett bibliskt och
mytologiskt ämne. Ämnen ur den profana historien,
också från nyare tid, började upptagas under
1600-talet (t.ex. Velazquez’ ”Bredas överlämnande”);
även bataljstycket hörde urspr. hit. En blomstring
nådde historiemåleriet genom 1800-talets
historicism och romantik, och det fick anseende som det
eg. ”stora” måleriet. Realismen och
impressionismen vände sig med styrka däremot.
Historieskrivning, se Historia.
Historiett’ (fra. historiette), kort berättelse,
anekdot.
Histori’k, kortare historisk översikt el.
framställning.
Histo’riker, person, som ägnar sig åt el. forskar
i historia; historieskrivare.
HistoriograT, historieskrivare.
Historiografi’ (till historia och grek, grafein,
skriva), historieskrivning, hävdateckning; stundom
även: den historiska vetenskapens historia.
Historiska rättsskolan, se Historiska skolan 2).
Historiska skolan kallas 1) (mera allmänt) den
forskargeneration, som med B. G. Niebuhr, A.
Böckh och J. Grimm under 1800-talets första
kvartsekel utvecklade de historiska
vetenskapernas principer och metoder under kritik av
upplysningens schemata och den hegelska filosofiens
”konstruktiva” och "deduktiva” tänkesätt; samt 2)
spec. inom rättsvetenskapen den av C. F.
Eichhorn, F. K. v. Savigny och G. F. Puchta
grundade riktning, som förkastar naturrätten och
lägger vikt vid rättens utveckling ur ”folkanden”,
sedvanerätten och rättskipningen. — Bland
svenskar räknas främst H. Järta och E. G. Geijer (före
avfallet) till h. E.An.
Historisk geografi, vetenskapen om det
geografiska landskapet i förfluten tid (se Geografi).
Den bygger av naturliga skäl mera än den
aktuella geografien på historiens metoder. Den
är dels en självständig vetenskapsgren, dels har
den betydelse för den aktuella geografien genom
att den förklarar det nuv. geografiska
landskapets uppkomst.
Historisk tidskrift utgives av Svenska historiska
föreningen sedan 1881. Tidskr., som utkommer
med fyra nr årl., efterträdde i viss mån den av C.
Silfverstolpe utg. publikationen ”Historiskt
bibliotek” (1875—80). Den utgör ett centralorgan för
svensk historisk forskning samt innehåller, utom
större uppsatser, meddelanden och aktstycken samt
notiser från den historiska forskningens fält. En
årlig bilaga utgör ”Svensk historisk bibliografi”.
Nuv. red. är lektor T. Höjer.
Historisk tidskrift för Skåneland, tidskr. utg. av
Skånska landskapens historiska och arkeologiska
förening, utkom 1903—23 med 7 bd. Den
innehåller ett stort antal uppsatser till de skånska
landskapens (Skåne, Halland, Blekinge, Bornholm)
historia, därjämte många viktiga avh. av L. och C.
Weibull i allmän nordisk historia.
Historiskt, sa’ Crusenstolpe, ett ironiskt talesätt,
som syftar på det uttryck ”historiskt”, med vilket
förf. M. J. Crusenstolpe i noter ofta ville bekräfta
de uppgifter, som lämnas i hans historiska
romaner och som icke sällan av andra betvivlades.
Historism’, se Historicism.
Histrion [-å’n] (lat. his’trio, möjl. av etruskiskt
ursprung, i det antika Rom skådespelare i allm., utan
angivande av fack el. specialitet), skådespelare,
utom i historisk framställning numera brukligt
endast i skämtsam form el. föraktlig mening, trol.
ett direkt arv från den ärelösa ställning
skådespelaren i det antika romerska samhället intog.
Hit, stad i Irak, n.v. om Bagdad, på h.
stranden av Eufrat, som är segelbar hit; 5,500 inv.
Nära H. stora oljeförekomster, från vilka 1932—
34 rörledningar byggdes till medelhavshamnarna
Haifa och Tripolis.
Hitchcock [hic’kåk], Albert Spear,
amerikansk botanist (1865—1935), prof, vid Kansas
State Agricultural College, Manhattan, Kan., 1892,
— 507 —
— 508 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
