Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjortsberg, Lars - Hjortsberga (Medelpad) - Hjortsberga (Småland) - Hjortsjö, Carl-Herman - Hjortskytte - Hjortspringkobbel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJORTSPRINGKOBBEL
Hjortsberg, Lars, skådespelare (1772—1843).
H. var sonson till prosten och skalden J. L.
Hiorts-berg. Fadern var verkmästare vid Stockholms
slott, modern sedermera sångerska vid Kungl.
teatern. H. blev 1778 elev vid Kungl. teatern,
upptogs 1783 i konsertmästare Müllers hem och fick
av fru Caroline Müller sin första utbildning för
scenen, ävensom i språk och musik, anställdes
1786 vid Gustav IILs franska teater och blev
elev av dess ledare J. M. B. de Monvel, antogs
1787 till elev vid Kungl. teaterns
deklamationssko-la och samtidigt till skådespelare vid den
nyinrättade Svenska dramatiska teatern (Ristells), var
1788—1834 förste aktör vid de kungl. teatrarna,
1798—1810 ordningsman vid Dramatiska teatern
och 1810—12 och 1816
—27 dess styresman.
H. blev 1789
bibliotekarie på Haga och
lektör hos Gustav III
och följde i denna
egenskap konungen
dels i kriget i Finland
1790, dels till Aachen
och Spa 1791, blev
1811 hovsekr. och 1836
hovintendent. Han
visade tidigt sin
utomordentliga begåvning
och intog från
början av 1800-talet
obe
stritt främsta platsen vid den kungl. talscenen.
Hans fält var den klassiska komedien och den
samtida borgerliga repertoaren, där han med sin
djupt mänskliga humor, sin spelande fantasi, sitt
sunda verklighetssinne och sin suveräna
behärskning av de omsorgsfullt skolade uttrycksmedlen
skapade ett underbart skiftande galleri av sällsynt
levande gestalter, bl.a. Advokaten Pathelin,
Mas-carille i ”De löjliga preciöserna”, Orgon i
”Tar-tuffe”, Harpagon i ”Den girige”, Omar i
”Maho-met”, Sicinius i ”Virginia” (Leopold), Figaro i
”Figaros bröllop”, Scheva i ”Juden”
(Cumber-land), Kapten Puff, Polykarpus i ”Kronfogdarna”
och Fredrik II i ”De båda kammarpagerna”. H.
var en bildad man, för sin kvicka tunga, sina
fyndiga tillfällighetsvers och sin oförlikneliga
bell-manssång ytterst populär i sällskaps- och
ordens-livet, för sin fåfänga och sin spelsjuka ej lika
gärna sedd i kamratkretsen. H:s son Carl H.
(1804—57) debuterade 1826 och var från 1830
anställd vid Kungl. teatern, där han gjorde en viss
lycka i det torroliga facket. Om dennes hustru
Fanny H., se Westerdahl. G.Kg.
Hjortsberga, socken i Medelstads hd i
Blekinge och församling i Hjortsberga och
Ede-stads pastorat i Medelstads kontrakt av Lunds
stift, ö. och n.ö. om Ronneby; 69,68 km2, därav
65,46 land; 1,024 inv. (1949). H. är övervägande
skogstrakt, med huvudbygden kring Listerbyån;
åkern utgör 16% av landarealen, skogsmarken
72 %. Vid ån och statsbanelinjen Kristianstad—
Karlskrona ligger stationssamhället J o h a n n i
s-hus med 205 inv. (1946). Större delen av
socknen lyder under Johannishus* fideikommiss. I
ådalen finnas flera järnåldersgravfält, med
högar, stensättningar och resta stenar. Kyrkan är
från 1200-talets förra hälft och har innertak av
trä; klockstapel. Kyrkan har antemensale av trä
från slutet av 1500-talet och predikstol från
1684, smyckad med statyetter och reliefer.
Träskulpturer, de flesta från 1400-talets slut, äro
nu deponerade i Blekinge museum i Karlskrona.
— Namnet är övertaget från kyrkbyn. Det skrevs
på 1400-talet Hiortzberghe och i Hiorsbærg
S(ocken) (1471). Det bör trol. tolkas som
berget, där hjortar hålla till; förra leden är en
kollektivt brukad sing.-form (jfr I. Lundahl i
”Festskrift till Jöran Sahlgren”, 1944, sid. 6). P.;Er.
Hjortsberga, socken i Allbo hd i Småland,
Kronobergs län, och församling i Hjortsberga
och Kvenneberga pastorat i Allbo kontrakt av
Växjö stift, närmast v. om Alvesta; 103,34 km2,
därav 100,28 land; 1,082 inv. (1949; u inv. pr
km2). H. är skogsbygd med mossar, kuperad
västerut (225 m ö.h.). Åkern utgör 12% av
landarealen, skogsmarken 64 °/o. Mindre träindustrier.
En del av socknen lyder under Ängaholm. Vid
Forssa finnas gravhögar, stensättningar och
resta stenar, i Transjö en runsten. Kyrkan av sten
byggdes 1838—41 och restaurerades 1929. —
Namnet, som är övertaget från kyrkbyn, skrevs
1287 de hiorzbyrghom. Förra leden är sannol.
en kollektivt brukad gen. sing. av hjort, senare
leden är plur. av berg. Kanske föreligger här
ett subst. hjortsberg, berg, där hjortar bruka hålla
till. Hjorten har varit rätt allmän i trakten. Se
I. Lundahl i ”Festskrift till Jöran Sahlgren”,
1944, sid. 6. — Litt., se ”N. Allbo
hembygds-fören:s årsb.”, 1936. P.;Er.
Hjortsjö (urspr. Hirschlaff), C a r 1-H e r m a n
Julius, läkare (f. 8/i2 1914), med. lic. 1942, med. dr och
doc. i anatomi 1945, prosektor 1948, prof, i
anatomi s.å., allt vid Lunds
univ. H. har utg.
skrifter i anatomi,
embryologi och
antropologi, bland vilka
märkas ”De epiteliala
lung-anlagens tidiga
morfo-genes hos Felis catus
L.” (dr-avh., 1945), ”Om [-snittriktningsoriente-ring-]
{+snittriktningsoriente-
ring+} vid embryonalt
rekonstruktionsarbete”
(1944) och ”Die
Ana-tomie der
intrahepa-tischen Gallengänge
beim Menschen, mitteis
Röntgen- und Injektionstechnik studiert” (1948;
båda i ”Lunds univ:s årsskr.”, n.f.) samt ”To the
knowledge of the prehistoric craniology of Cyprus”
(i ”Humanistiska vetenskapssamfundets i Lund
årsberättelse”, 1946/47. A.G.
Hjortskytte, sportv., se Jaktskytte.
Hjortspringkobbel, liten mosse på n. delen av
Als, Danmark. Vid torvtäkt anträffades här på
1880-talet ett flertal fornsaker av trä och metall.
Efter Sönderjyllands återförening med Danmark
anmäldes fyndet till Nationalmuseet, som
anställde undersökning på platsen 1921—22. Därvid
framgrävdes på ett djup av c:a 1 m en mängd föremål
av trä, järn och brons ävensom djurben. Av
vapen ingingo i fyndet 140 spjut med bevarade skaft
— 533 —
— 534 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
