Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjortspringkobbel - Hjort-språng, -svamp - Hjortsvin - Hjorttunga - Hjortzberg, Olle - Hjortö, Knud - Hjo—Stenstorps järnväg - Hjul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJORTSPRÅNG
Hjortsvin, Babirussa alfurus.
[-Hjorttunga.-]
{+Hjort-
tunga.+}
och spetsar av järn el. ben, u svärd, fragment av
ett flertal ringbrynjor och ett 50-tal sköldar av
trä. Märkligast voro lämningarna av en
egendomligt konstruerad båt (se Skeppsbyggeri). Fyndet,
vars material nästan helt tillhör La Tène-kulturen,
torde härröra från 4:e årh. f.Kr. och utgör det
äldsta av de stora mossfynden i Danmark. —
Litt.: G. Rosenberg, ”Hjortspringfundet” (i
”Nordiske Fortidsminder”, 3, 1937). G.Em.
Hjort-språng, -svamp, se Elaphomyces.
Hjortsvin, Babiruss’a, släkte av fam. svindjur,
utgörande en egen underfam. och omfattande 2 arter,
av vilka den på Celebes levande B. alfu’rus är mest
känd. Den når en längd av 1,1 m och en mankhöjd
av 80 cm. Kroppen är hög, huvudet jämförelsevis
litet och den veckiga, smutsgrå huden beklädd
med glesa borst. Särsk. karakteristiska äro de
stora hörntänderna, som hos hannen i överkäken
tränga igenom huden och böja sig halvmånformigt
bakåt. H. är ett nattdjur, som i små flockar
förekommer i sumpiga urskogsområden och lever av
frukter och insekter. H.Bn.
Hjorttunga. 1) H. el. m j ä 11 b r
ä-k e n, PhylWtis Scolopen’drium
(Scolopend-rium vulga’re), ormbunke av fam.
Po-lypodia’ceae, den enda av detta
huvudsaki. amerikanska släktes 9 arter, som
uppträder i Europa. H. har hela,
tunglika, vid basen hjärtlika blad, som bära
de långsträckta sporgömsamlingarna
utefter sidonerverna. Den är vild på Lilla
Karlsö vid Gotland och i Halland nära
Halmstad. Den odlas ej sällan som
prydnadsväxt. Tidigare hade växtens blad
medicinsk användning under namn av
herba lin’guae cervinae. W.
2) Ormbunke av släktet Elaphogloss’um*.
Hjortzberg, Gustaf Olof (Olle),
konstnär (f. 14/ii 1872). Efter akademistudier
vistades H. 1898—1905 i utlandet, bl.a. i
Italien, Grekland och Palestina. Efter
hemkomsten utförde han 28 målningar i
Klara kyrka, en rad altartavlor samt
dekorativa kompositioner i olika byggnader,
t.ex. Dramatiska teaterns restaurang och
Rosenbads kafé i Stockholm. Sedan H. 1913
utfört den stora freskutsmyckningen i
Uppenbarelsekyrkan (Saltsjöbaden), byggd kort förut av F.
Boberg, erhöll han uppdraget att dekorera
al-tarväggen i L. L Wahlmans likaledes modernt
hållna Engelbrektskyrka (Stockholm). I dessa
monumentala kyrkomålningar utvecklade H. en
sträng stilisering, delvis inspirerad av assyrisk
konst, samt mycken lärdom och uppslagsrikedom
i symboliken. Bland profana arbeten i
Stockholm kunna nämnas hans målningar i Rådhuset
och Tekniska högsk. — H. blev led. av
Konst-akad. 1908, lärare vid Konsthögsk. 1909, var
prof, i teckning där
1911—37 och direktör
1920—41; därjämte
var han 1921—38
ledare för Konsthögsk :s
1921 inrättade skola
för dekorativ konst.
1926—31 var han
ordf, i Svenska
slöjdföreningen. — H.
har även komponerat
fönstermålningar i
flera kyrkor samt
dekorerat böcker, bl.a.
Svenska psalmboken,
katekesen och Gustav
V:s bibel. Hans uppfattning är genomgående
ornamental med någon fallenhet för stereotyp
formalism i linjerna. Som lärare i dekorativ
målning har han övat stort inflytande. H.Ge-
Hjortö, K n u d Anders, dansk diktare (1869—
1931), student 1891, verkade i många år som
lärare i landsorten men ägnade sig från 1912 helt
åt sitt författarskap. H:s talrika romaner och
berättelser ha oftast den danska småstaden som
miljö. De kännetecknas av ingående psykologisk
analys och stark antitetisk problemställning
mellan stads- och lantbor, mellan fantasteri och
verklighetssinne, mellan manligt och kvinnligt gemyt,
mellan själslivets medvetna och omedvetna
element. H:s förnämsta arbeten äro ”To Verdener”
(1905), ”Hans Raaskov” (1906), ”Grön Ungdom
og graa Sjæle” (1911), ”Foraarsskyer” (1912),
”Tvelys” (1917), ”Spotske Jomfruer” (1918),
”Faust” (1921), ”Hans Heilums Nat” (1924). Om
hans intresse för språkliga frågor vittna ”Fra
Or-denes Samfund” (1918) och ”Sprogets Luner”
(1927). — Litt.: O. Friis & F. Johansen, ”K. H.”
(1924). P.Rw.
Hjo—Stenstorps järnväg omfattar linjerna Hjo
—Stenstorp, 39 km, byggd 1872—73, och
Svens-bro—Tidaholm, 16 km, byggd 1874—76; spårvidd
o,89i m. H. jämte till densamma knutna
busstrafikföretag förvärvades 1948 av Staten och
införlivades V7 s.å. med Statens järnvägar.
Hjul, vanl. en rotationssymmetrisk kropp med
små axiella dimensioner, försedd med el.
vridbar kring en materiell axel. H:s ursprungliga
uppgift var att ersätta rullen som ett medel
att transportera laster, varigenom vagnens
epok inleddes. De primitiva vagnshjulen torde
ha utförts som solida träskivor; yngre äro h.
med ring, ekrar och nav, vilken
konstruktion förutsätter, att vissa delar (t.ex.
hjul
— 535 —
— 536 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
