Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjul - Hjularöd - Hjulbas - Hjulbenthet - Hjulbladsmöja, hjulbladsnate - Hjulbredd - Hjulbälte - Hjulbössa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJULBÖSSA
bössa, navband) utföras av metall för
vinnande av erforderlig stadga. Hjulringen
samman-sättes vid trähjul av flera delar, 1 ö t a r, som i
regel sammanhållas av ett omgivande, påkrympt
järnband, hjulskenan. — Separata
hjulskenor användas i regel även vid fordonshjul, helt
utförda av järn, t.ex. järnvägshjul. Vid
auto-mobil- och cykelhjul ersättes hjulskenan av ett
gummidäck, som vilar i och sammanhålles av
en f ä 1 g. Vanliga automobilhjul utföras i regel
ej med egentliga ekrar utan av plåt med
upp-stagande profil, ev. imiterande rudimentära ekrar
el. helt utan genombrutna partier (diskhjul). —
Inom maskintekniken höra h. till de viktigaste
maskinelementen och ha väsentligen två slags
uppgifter utöver de förut nämnda: att tjäna som
kraftöverförande organ (remskivor, kugghjul,
tur-binhjul, skovelhjul etc.) samt att magasinera
rörelseenergi (svänghjul, balanshjul).
H., använt på fordon, ss. vagn och skottkärra, är
en uppfinning, som tillhör Gamla världens högre
kulturer. Naturfolken ha ej känt det och i allm.
heller icke tillägnat sig det. I Amerika var h.
okänt före kontinentens upptäckt och upptogs icke
av indianerna efter spanjorernas erövring. Hästen
övertogs däremot av åtskilliga indianska kulturer.
Medan h. i Gamla världen ofta tjänat som
sol-och månsymbol, kom symbolen hos indianerna att
utgöras av t.ex. ett rundat föremål, som kunde
rulla, en dödskalle e.d. Ej heller krukmakarehju-
Sida ur Gustav V:s bibel, dekorerad av O. Hjortzberg.
Se även bilder vid Affisch och Bodafors.
Hjularöd.
SJ:s bildarkiv; foto M. Sjöbeck.
let el. drejskivan är en primitiv uppfinning (se
Keramik). A.Lg;G.Br.
Hjularöd, gods i Harlösa sn i Skåne, n. om
Vombsjön, omfattar med underlydande inom
östraby och öveds socknar 1,353 ha, därav c:a 800
åker, med ett taxeringsvärde av 1,476,800 kr.
Slottet av tegel uppfördes 1894—97 i romansk
borgstil efter ritningar av I. G. Clason och L.
Wahl-man. H. är känt sedan slutet av 1300-talet. 1720
—1805 tillhörde det ätten v. Dellwig, 1823—1916
ätten Toll, numera godsägare A. Bergengren. —
Namnet skrevs 1391 Hiulerodh (avskrift). Däri
ingår möjl. gen. av mansnamnet *Hiule,
kortnamn till Hiulbiorn el. Hiulfast, samt röd,
röjning (jfr N. Lindqvist, ”Bjärka-Säby ortnamn”,
1, 1926, sid. 130).
Hjulbas, centrumavståndet mellan fram- och
bakaxel på ett fordon. Ju kortare h. väljes,
desto lättare kan fordonet svänga i kurvor; ju
längre h. är, i desto mindre grad förmedlas
smärre ojämnheter i vägbanan till mitten av
fordonet.
Hjulbenthet, gen’u varum, deformitet av benen,
så att knäna stå abnormt långt från varandra. De
böjningar, som orsaka deformiteten, sitta i allm.
ej i själva knäleden utan på nedre delen av lår- el.
övre delen av skenbenen och uppkomma under de
första levnadsåren på gr. av rakitis. H. avtager
spontant el. försvinner fullständigt inom de 10
första levnadsåren.
Hjulbladsmöja, hjulbladsnate, art av
smörblomsläktet*.
Hjulbredd, bredd på hjulring till fordon. H.
för arbetsåkdon med ofjädrade hjul får icke
understiga ett visst av länsstyrelserna fastställt
mått, om åkdonet skall framföras på allmän väg.
För Stockholm gäller minimimåttet 10,5 cm. Jfr
Hjultryck.
Hjulbälte, vapentekn., användes förr vid vissa
tunga art.-pjäser för att vid skjutning och
transport minska hjulens nedsjunkning i mjuk mark.
H, bestod av ett kring hjulet lagt band av
plåtskor, ledande förbundna med varandra och med
plåtskodda plattor. Bild se sp. 539.
Hjulbössa, se Nav.
— 537 —
- 538 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
