Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjälmsnäckor - Hjälmsäter (Hjelmsäter) - Hjälmtak - Hjälmtäcke - Hjälmvaktel - Hjälmvalv - Hjälpbyrån för psykiskt sjuka - Hjälpdagsverke - Hjälper - Hjälpfartyg (auxiliärfartyg) - Hjälphangarfartyg - Hjälpkassa - Hjälpklass - Hjälpkommittén för Finlands barn - Hjälp krigets offer (HKO) - Hjälpkryssare - Hjälpkultur - Hjälplinjer - Hjälpmaskin, auxiliärmaskin - Hjälpmotor - Hjälpskjutning - Hjälpskolväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJÄLPSKOLVÄSEN
stor, snabeln lång och utstjälpbar. H. leva på
grunt vatten, huvudsaki. i tropiska hav, ett släkte,
Cassida’ria, och en art av släktet Cassis* i
Medelhavet. Omkr. 60 levande och lika många fossila
arter äro kända. Skalet av vissa arter användes
för förfärdigandet av kaméer.
Hjälmsäter (H j e 1 m s ä t e r), egendom i
Medelplana sn i Västergötland, på Kinnekulles
västsluttning, omfattar 324 ha, därav 87 åker,
med ett taxeringsvärde av 193,600 kr.
Huvudbyggnaden är av trä i två våningar. H.
innehades på 1700-talet av bl.a. överstelöjtnanten M.
Roos af Hjelmsäter, vars ätt på 1500-talet ägde H.;
sedan 1813 är ätten Hamilton (nu greve E.
Ha-milton) ägare. — Namnet skrevs 1478
Hiälm-sätter. Förra leden är hjälm i bet. skyddstak
över hö el. halm, höhjälm; senare leden är säter,
fäbod (se F. Hedblom, ”De svenska ortnamnen
på säter”, 1945, sid. 220, med litt.). Th.P.;Er.
Hjälmtak, lantbr., se Hjälm.
Hjälmtäcke, av tyg el. skinn, förekom ofta på
medeltidens stridshjälmar och fick även stor
heraldisk användning (jfr Lövverk och Heraldik).
Hjälmvaktel, zool., art av underfam. tandvaktlar*.
Hjälmvalv, halvklotformigt, eg. på månghörnig
bas uppfört valv, t.ex. över absiden i en kyrka.
Hjälpbyrån för psykiskt sjuka, kommunal
inrättning för psykisk hälsovård i Stockholm,
tillkom på privat initiativ 1917 och övertogs 1931
av staden. Den har psykiatriska polikliniker och
kuratorsverksamhet för sinnessjuka. Se
Familjevård och Sinnessjukvård.
Hjälpdagsverke, förr till kungsgårdar el.
boställen utgående dagsverken, som avfordrades
allmogen utöver de årliga, i jordeboksräntan uppgångna
dagsverkena; även om extra dagsverke av torpare
till herrgård.
Hjälper, ridterm, betecknande de möjligheter och
medel en ryttare har att inverka på hästen, t.ex.
med skänklar, framdrivande sits, tyglar och
sporrar.
Hjälpfartyg (a u x i 1 i ä r f a r t y g),
handelsfartyg, som vid mobilisering rekvireras el. förhyres
för krigsbruk. H. indelas efter storlek och avsedd
användning i hjälpkryssare, hjälpkanonbåtar,
hjälp-vedettbåtar samt trängfartyg (hjälplogements-,
lasaretts- och transportfartyg m.fl.). Bland
hjälp-vedettbåtar ingå även Sjövärnskårens båtar.
Hjälpkryssare användes som konvojfartyg och för
minutläggning, för störande av fiendens sjöhandel,
s.k. handelskryssare, bestyckade med 12 å 15 cm
kanoner. Största delen av minsvepningstjänsten
utföres av hjälpvedettbåtar. T.Hrn.
Hjälphangarfartyg, se Flygplanfartyg.
Hjälpkassa, se Understödsförening.
Hjälpklass, se Hjälpskolväsen.
Hjälpkommittén för Finlands barn, se
Finlandshjälpen.
Hjälp krigets offer (HKO), hjälporganisation,
bildad i Sverige vid 2:a världskrigets utbrott efter
förebild av den internationella Emergency
Com-mittee of Christian Organizations (ECCO). H.,
bakom vilken stå praktiskt taget samtliga
kyrkosamfund i Sverige men som organisatoriskt
närmast har anknytning till KFUM, började sin
verksamhet redan under finsk-ryska kriget 1939
—40 och har senare bedrivit sådan bland
flykting
ar och framför allt krigsfångar i flertalet av
kriget berörda länder. K.Giv.
Hjälpkryssare, se Hjälpfartyg.
Hjälpkultur, skogsbr., medelst sådd el. plantering
utförd ibättring av äldre felslagna el. luckiga
skogskulturer el. självsådder.
Hjälplinjer, mus., de tonhöjdsfixerande
strecken genom ”huvuden” el. ”halsar” på noter,
placerade utanför linjesystemet. Dyl. h. kände
redan senmedeltiden till, som ovanför sitt vanl.
fyrliniga system vid behov tilläde en (ofta röd)
f- el. (på germanskt område ibland gul) g-linje.
Hjälpmaskin, a u x i 1 i ä r m ?. s k i n. 1) På
maskindrivet fartyg varje annan maskin
i maskinrummet än själva framdrivningsmaskinen.
H. kan utgöras av pumpar, belysningsmaskiner
m.m. 2) På segelfartyg med
hjälpmaskin (hjälpmotor) är det framdrivningsmaskinen,
som benämnes h.
Hjälpmotor, se Hjälpmaskin.
Hjälpskjutning, krigsv., eldreglering, med vilken
man kontrollerar beräknade riktelement och
bestämmer de korrektioner, som erfordras för
eldöverflyttning till olika mål, utan att dessa
”förvarnas” genom direkt beskjutning. H. utföres
med ”nedslag” el. ”höga luftkrevader”. I förra
fallet skjutes mot en synlig punkt på marken. I
senare fallet inskjutes en medelkrevadpunkt i
luften, varvid krevadlägena inmätas, och med stöd av
den sålunda bestämda banan beräknas erforderliga
korrektioner för eldöverflyttning. [R.SbglGr G.
Hjälpskolväsen har inrättats i de flesta länder
med utvecklat skolsystem, ant. i form av
särskilda hjälpskolor (i Danmark værneskoler,
i Norge særskoler) el. som i Sverige i form av
hjälpklasser. Dyl. skolor el. klasser äro
avsedda för svagt begåvade barn, vilka utan att
vara sinnesslöa på gr. av intellektuell
efterblivenhet icke kunna tillgodogöra sig vanlig
undervisning. — Förmodligen framlades det första
förslaget om inrättande av hjälpskolor 1864 av den
tyske dövstumläraren H. E. Stötzner i skriften
”Schulen für schwachbefähigte Kinder”. Planen
rönte åtskilligt motstånd, men på sina håll
började man inrätta hjälpklasser (den första 1867)
el. särskilda avslutningsklasser för barn, som
hade suttit kvar så många gånger, att de icke
skulle hinna gå i normal avgångsklass (s.k.
Nach-hilfeunterricht). I Sverige inrättades den första
hjälpklassen i Norrköping 1879 på initiativ av
folkskolinspektör I. Lyttkens. Förmodligen
verkade härvid icke blott den tyska förebilden utan
också de några år tidigare i Sverige inrättade
skolorna för sinnesslöa barn. Mellan h. och
sin-nesslövårdens företrädare rådde dock till en
början viss motsättning, men denna utjämnades,
sedan tysken C. Bartholds i sin skrift ”Die
Idio-tenanstalten und die Hilfsschule eine
Grenzere-gulierung” (1901) påvisat, att det för båda parter
fanns skilda arbetsfält. Efter denna gränsdragning
utvecklades h. hastigare. Vid ifrågavarande
tidpunkt hade dock hjälpklasser hunnit inrättas i
Borås (1891), Nyköping (1898), Malmö (1900),
Vislanda (s.å.) och Hälsingborg (1901). 1905
startade h. i Stockholm och följ, år i Göteborg,
Västerås och Örebro. Organisationen har sedan
dess vuxit ut åtskilligt, och inrättandet av hjälp-
— 549 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
