Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärne, 9. Karl-Gustav - Hjärne, 10. Urban - Hjärnes droppar, elixir, kryddor - Hjärnes plåster, tvålplåster - Hjärnes testamente, Hjärnes beska kryddor, Hjärnes livskryddor - Hjärnfeber - Hjärnfysiologi - Hjärnhemisfär - Hjärnhinneinflammation (hjärnfeber) - Hjärnhinnetuberkulos - Hjärnhinnor (meninger)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJÄRNES DROPPAR
9) Karl-Gustav H., sonson till H.6),
ämbetsman (f. 19/4 1892), jur. kand. 1916, led. av
Dalautredningen 1923, dess ledare 1932, assessor i
Svea hovrätt 1925, hovrättsråd 1931, byråchef för
lagärenden i Justitiedep. 1932, justitiekansler 1933
och regeringsråd sedan 1937.
10) Urban Gustaf Erlandsson H., den föreg:s
syssling, läkare (f. 16/i 1896), med. lic. 1924, med.
dr i Stockholm 1930, doc. i pediatrik i Uppsala
1931—44, överläkare vid Stockholms stads
folkskolor sedan 19/14. H. har deltagit i offentliga
utredningar, bl.a. 1940 års skolutredning, publicerat
arbeten i pediatrik och skolhygien, bl.a. ”Våra
barn” (1939, 3 uppl. 1944) och ”Hygieniska
förutsättningar för skolarbetet” (i SOU, 1943:7).
Hjärnes droppar, elixir, kryddor, se Hjärnes
testamente.
Hjärnes plåster, tvålplåster, emplas’trum
H jaer ne’i (e. sapona^um), berett av 89 delar
blyplåster, 10 delar vit tvål och 1 del venetiansk
terpentin, har haft vidsträckt medicinsk användning
och är ännu ett i folkmedicinen värderat medel mot
gikt och reumatism. Namnet efter C. H. Hjärne.
Hjärnes testamente, Hjärnes beska
kryddor, Hjärnes livskryddor, species
ama’-rae Hjaerne’i, en kryddblandning, bestående av
saffran, lärksvamp, zedoariarot, rabarberrot, myrra,
gentianarot, aloe och teriak, användes, lagt på
brännvin el. konjak, i folkmedicinen som medel
mot gallsten och ansågs fordom som ett verkligt
livselixir. Namnet efter C. H. Hjärne. Hjärnes
beska elixir, H:s droppar, elixi’r andrum
Hjaernei, ett med sprit berett utdrag på
förutnämnda kryddblandning.
Hjärnfeber, se Hjärnhinneinflammation. —
Epidemisk h., se Epidemisk hjärnhinneinflammation.
Hjärnfysiologi, läran om hjärnans funktioner.
Ämnet är intimt förbundet med såväl de kliniska
disciplinerna som psykologien.
Hjärnhemisfär benämnas sidodelarna av
stor-och lillhjärnan. Se Hjärna.
Hjärnhinneinflammation (hjärnfeber),
me-ningi’tis, inflammatoriska processer i hjärnans och
ryggmärgens mjuka hinnor. Man kan i stort
indela h. i två grupper, dels de av bakterier
framkallade, dels de s.k. virusmeningiterna. Den förra
gruppen kan orsakas av ett stort antal av våra
vanligaste infektionsämnen, ss. pneumokokker,
streptokokker, stafylokokker, meningokokker. Hos
småbarn är influensabacirismeningit ej helt
ovanlig. De bakteriella meningiterna äro
som regel sekundära, d.v.s. fortledda el. på
me-tastatisk väg uppkomna från infektionshärdar i
andra delar av kroppen. Man kan ofta av
smittämnets art få en fingervisning om
ursprungshär-den. Sålunda kunna stafylokokker tyda på
furunk-lar (ofta i ansiktet), osteomyelit el. en infekterad
skallskada, streptokokker på inflammatoriska
processer i öron, bihålor el. hjärta, pneumokokker på
sådana i öron, bihålor el. luftvägar. Även den
epidemiska hjärnhinneinflammationen* är
sekundär till en svalginfektion, ehuru meningiten här
som enda metastas som regel helt dominerar
sjukdomsbilden. Undersökningen av
cerebrospinal-vätskan*, genom lumbalpunktion, occipitalstick el.
punktion av hjärnventriklarna, visar en grumlig
vätska med massor av flerkärniga vita
blodkrop
par, och i vätskan kan den sjukdomsframkallande
mikroorganismen fastställas genom direkt
färg-ning el. efter odling på lämpliga substrat. En
mycket viktig bakteriell meningitform, den
tuber-kulösa, uppkommen sekundärt i anslutning till
en spridning från en tuberkulos härd i kroppen
(körtlar, lungor) bildar ett undantag betr,
cere-brospinalvätskans utseende: den är som regel
klar och visar ett mindre antal i huvudsak
enkärni-ga vita blodkroppar. De bakteriella meningiterna
ha ett oftast akut, stormande förlopp (den
tuberku-lösa har dock ej sällan en mera smygande
utveckling), och prognosen var före de moderna
kemo-terapeuticas (sulfapreparaten) och antibioticas
(penicillin, streptomycin) användning mycket dålig.
Virusmeningiterna ha ett som regel
mindre våldsamt förlopp, patienterna äro vanl.
icke så påverkade och ha också en betydligt
större chans att tillfriskna. Cerebrospinalvätskan
är klar med i huvudsak enkärniga celler. Vid
virusmeningiterna äro oftast icke blott hinnorna
utan också hjärn- och ryggmärgssubstansen
angripna, ehuru h. kan framträda tydligast. Bland
infektionsämnena påträffas olika encefalitvira.
Poliomyeliten (barnförlamningen) uppträder ofta
som en meningit, utan att förlamningar behöva
tillkomma (aparalytisk form). I anslutning till
skilda virusinfektioner (mässling, vattenkoppor,
herpes, smittkoppor, smittkoppsvaccinering) kan
h. uppträda. Den vanligaste av dessa sekundära
virusmeningiter är kanske den i anslutning till
påssjuka. Diagnosen kan vara svår, då
meningiten kan uppträda före svullnaden av
spottkört-larna, ja t.o.m. utan att spottkörtelsvullnad över
huvud kan konstateras. Denna s.k.
parotit-meningit är nästan alltid av godartad natur.
— Inflammationen av hinnorna åstadkommer en
ökad avsöndring av cerebrospinalvätska, vilket
medför ett stegrat hjärntryck. Symtom härav
äro huvudvärk, kräkningar, nackstyvhet, ökad
känslighet för ljus och ljud. Kramper (i sht hos
barn), omtöckning till medvetslöshet, skador av
framför allt hjärnnerverna
(ögonmuskelförlamning-ar, dövhet, blindhet) äro andra följder av h.
Infektionen ger en ofta oregelbunden feber. Hos barn
kan diagnosen h. vara svår att ställa, först
lumbal-punktionen ger klarhet i sjukdomstillståndet.
Vid de bakteriella meningiterna är det av vikt
att fastställa den primära infektionshärden (öron,
bihålor etc.), som bli föremål för lämplig
behandling. Mot meningiten och den
bakomliggande infektionen användas sulfapreparat, penicillin
och streptomycin alltefter smittämnets natur.
Virusmeningiterna äro ännu icke tillgängliga för
specifik behandling. Utsikterna för tillfrisknande
äro emellertid, som förut sagts, betydligt större
än vid de bakteriella meningiterna. A.Fl.
Hjärnhinnetuberkulos, tuberkulos
hjärnhinneinflammation, se Hjärnhinneinflammation.
Hjämhinnor (grek, mdninges, menin’ger).
Man skiljer sedan gammalt på 3 h., näml, hårda
h. och de båda mjuka h., spindelvävshinnan och
kärlhinnan, i) Den hårda hjärnhinnan,
dura mater, bildar en stram, senlik
bindvävshin-na, vilkens ytterlager tjänstgör som periost (se
Benvävnad) för hjärnskålens insida. Den är
hos barn överallt starkt fixerad till denna, hos
— 571 —
— 572 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
