Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärta - 1. Hos ryggradslösa djur och lägre ryggradsdjur - 2. Hos däggdjur och människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJÄRTA
Fig. 2. Schemata, visande aortabågarnas uppkomst ur
gälbågsartärerna. A embryonalt utgångsstadium, B
fisk, C stjärtgroddjur, D kräldjur, E fågel, F däggdjur.
De kärldelar, som tillbakabildas, äro punkterade.
a, b och c de kärl, som uppstå ur aorta ventralis (s el. st)
hos kräldjur, fåglar och däggdjur, ao aorta dorsalis, ca
carotis, k och h de första embryonala kärlbågarna, som
allmänt tillbakabildas, l arteria pulmonalis.
särsk. klaffinrättningar erhålla dock huvudet och
kroppens främre delar nästan rent arteriellt blod.
Hos kräldjuren sker en begynnande
uppdelning även av kammaren, och hos krokodilen
blir denna liksom hos fåglar och däggdjur
fullständig. Den vänstra h.-halvan innehåller här
arteriellt, den högra venöst blod. I samband med
h:s uppdelning äga förändringar rum även i de
från h. utgående kärlen, i det att vissa av de hos
fiskarna förekommande gälkärlen tillbakabildas
(fig. 2). H.Bn.
2) Hos däggdjur och människa. H. hos
däggdjuren är fyrrummigt och består av två förmak,
a’tria, och två kamrar, ventriPuli. Det har hos alla
däggdjur samma form, byggnad och embryonala
utveckling, varför här endast människohjärtat
be-skrives. — Människans h. har en storlek ung.
som ägarens knutna hand, till formen är det likt
en omvänd kon, ligger asymmetriskt i
bröstkorgen, så att ung. % av detsamma äro belägna till
v. om kroppens medellinje. Vidare är det vridet
något åt vänster, varför högra halvan vänder
mera framåt än den vänstra (se Blodkärl, pl., fig. 5).
Spetsen är riktad snett nedåt åt v. och bildas av
vänstra kammarens spets (fig. 3). Spetsstöten
kännes därför hos vuxna på v. sidan som regel i 5:e
revbensmellanrummet strax innanför och
nedanför bröstvårtan. — H:s förmak ha jämförelsevis
tunna muskelväggar och äro framtill säcklikt
utbuktade till de s.k. hjärtöronen, auriklerna,
auridulae cordis, vilka delvis sträcka sig fram-
— 581 —
för de stora, från kamrarna utgående kärlen
(fig. 3). Kamrarnas muskelväggar äro tjocka
(fig. 4), den högra mäter c:a 3 mm, den vänstra
är c:a 3 ggr så tjock. Olikheten förklaras
genom det olika arbete, som de båda kamrarna ha
att utföra vid blodets framdrivande (ang.
hjärt-muskulaturen se Muskel). I högra förmaket
in-mynna övre och nedre hålvenen samt h:s egna
vener, kransvenerna; i vänstra förmaket inmynna
lungvenerna. Från högra kammaren utgår
lung-artären, från vänstra den stora kroppspulsådern
(aorta). För reglering av blodets gång genom h.
finnas 4 klaffar el. valvler, näml. 2
atrio-ventrikularklaffar mellan förmak och kamrar och
2 semilunarklaffar mellan kamrarna och de stora
kärlen (se Blodkärl, bild 1—3). Klaffen mellan
högra förmaket och kammaren, vaVvula
tricuspi-da’lis, består av 3 stora flikar, under det att klaffen
mellan vänstra förmaket och kammaren utgöres av
endast 2 och kallas valvula bicuspidaTis el. v.
mitra’-lis (fig. 4). Flikarna till dessa klaffar hänga ned i
kamrarna, då dessa fyllas av blod från förmaken.
Då de blodfyllda kamrarna sedan sammandraga sig,
slå flikarna ihop och tillsluta valvlerna. Ett
överslag in i förmaken förhindras därigenom, att
flikarna fasthållas av trådfina senor, som komma
från små från kammarväggarna utgående muskler,
de s.k. papillarmusklerna. Semilunarklaffarna, de
halvmånformiga klaffarna, ligga just vid
mynningen av de stora, från kamrarna utgående kärlen och
utgöras av tre fickklaffar, vilka, då de vid h:s
utvidgning slå ihop, hindra blodet, som drivits
ut i aortan och lungpulsådern, att strömma
tillbaka till kamrarna. Samtliga klaffar bestå
huvudsaki. av senlik bindväv och äro på båda sidor
klädda av endotel. H:s väggar äro på insidan
överdragna med en tunn, endotelklädd
bindvävs-hinna, endocaPdium, och på utsidan med en
liknande, något tjockare hinna, inre bladet av pericar’dium
(se Hjärtsäck). — Muskulatur i förmak och
muskulatur i kamrar äro genom en senmembran
fullständigt skilda med undantag för en liten muskelbunt,
His’ska knippet, som förenar dem (fig. 5).
Denna utgår från en liten muskelknuta i högra
förmaket längst ned på förmaksskiljoväggen, T
a-v a r as knut a, går omedelbart över på
kam-marskiljoväggen och utstrålar därefter i båda
kamrarnas muskulatur. Muskeltrådarna i dessa
— 582 —
Fig. 3. Människohjärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
