Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärta - 2. Hos däggdjur och människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJÄRTA
Fig. 4. Kluvet hjärta, främre delen sedd bakifrån.
stråk äro delvis av annan struktur än vanlig
hjärt-muskulatur och kallas Purkinjeska
trådarna. Liknande trådar finnas även i högra hj
ärtförmaket, där de utstråla från en knuta vid övre
hålvenens mynning, sinusknutan. De nämnda
muskelstråken utgöra h:s retledningssystem, och
genom detta regleras slagföljden mellan förmak och
kamrar (se sp. 584). — H. uppkommer som en
utvidgning och förtjockning i övre halstrakten av ett
centralt i embryot gående, av pariga anlag hopsmält
kärl. Här inställa sig tidigt kontraktioner av
kärlväggen, varigenom en blodcirkulation kommer till
stånd. Blodet drives från hjärtanlaget genom den
uppstigande kärlstammen, truncus arteriosus, och
kommer till h. genom den undre kärlstammen, som
delvis utbildas till ett samlingsrum, sinus veno’sus,
för det från kroppen kommande blodet.
Hjärt-anlaget böjer sig starkt N-formigt, så att den
venö-sa delen skjutes dorsalt och kranialt om den
ar-teriella. Den venösa delen bildar förmaksområdet,
den arteriella kammarområdet. Det förra delas
sedan genom en uppifrån—bakifrån nedväxande
skil-jovägg i 2 förmak och det senare likaledes genom
en nedifrån—framifrån uppväxande skiljovägg i 2
kamrar. Förmak och kamrar skiljas samtidigt
genom en tvärinsnörning, vilken dock lämnar en
kommunikation öppen mellan förmak och
kammare i vardera hjärthalvan. Truncus arteriosus delas
genom en i spiral framväxande vägg i aorta och
lungartär. — H:s egen blodförsörjning sker genom
coronarkärle n*.
Hjärtats fysiologi. H. är den drivande
kraften i blodkretsloppet. Dess rörelser ske
automatiskt och bestå i omväxlande sammandragning
{sys’tole) och utvidgning {dias’t ole) av förmak och
kammare. De båda hjärthalvorna arbeta därvid
samtidigt. Genom en ändamålsenlig
klaffanord-ning riktas blodströmmen i en bestämd riktning.
Först fyllas de båda förmaken med blod, det högra
från övre och nedre hålvenen, det vänstra från
lungvenerna. Genom den därpå följ,
förmakskon-traktionen drives blodet ned i de slappa kamrarna,
varvid förmaksklaffarna, tri- och
bicuspidalklaf-farna, pressas åt sidan av det framströmmande
blodet. Förmaken slappna nu, samtidigt med att
kamrarna sammandraga sig. Trycket stiger härvid
hos den inneslutna blodmassan, som skulle
strömma tillbaka i förmaken, om ej förmaksklaffarna av
blodet härvid likt fallskärmar spändes upp och
sloge igen för mynningen till förmaken. Sedan
trycket i kamrarna stigit så mycket, att det blivit
större än trycket i de från kamrarna utgående
pulsådrorna, strömmar blodet ut i dessa. De
fick-formiga klaffarna, semilunarklaffarna, som hindrat
blodet i pulsådrorna att flyta tillbaka i h., skjutas
härvid till sidan och lämna blodet fri passage.
Under systole når blodtrycket i vänstra kammaren
ett värde av c:a 150 mm kvicksilver, i högra
kammaren c:a 4 ggr lägre. När kamrarna slutat
kontra-hera sig, börjar avslappningen, diastole. Härvid
minskas trycket inom kamrarna, och när det blivit
mindre än trycket i pulsådrorna, pressar blodet ut
de fickformiga klaffarna, som hindra blodets
tillba-kaflöde. Sedan kamrarna fullständigt slappats, följer
en kort paus, under vilken såväl förmak som
kamrar vila, tills förmakskontraktionen åter sätter in
och börjar en ny ”hjärtcykel”. Tiden för en sådan
cykel är 0,8 sek vid normal slagfrekvens, d.v.s.
75 slag pr min. Av denna tid åtgå 0,35 sek för
systole och 0,45 sek för diastole. — Den blodmängd,
som för varje kontraktion pumpas ut i kretsloppet,
slagvolymen, uppgår vid vila för vuxen
individ till 120—180 cm3 (60—80 cm3 för vardera
kammaren). H. utför härvid ett arbete av c:a 0,1
kgm. Vid maximalt arbete, vid vilket den
enskilda kammarens slagvolym och slagfrekvens kunna
fördubblas, ökas arbetet oerhört. Vid en livslängd
av 65 år har man beräknat det av h. utförda
arbetet (vid vila) till c:a 250 mill. kgm. Den volym
blod, som hjärtat varje minut utslungar i
kretsloppet, den s.k. minutvolymen, är en
funktion av dels slagfrekvensen, dels slagvolymen och
uppgår normalt till c:a 4 1 hos en vuxen. — Orsaken
till hjärtrörelserna ligger inom h. själv.
Retnings-impulsen uppstår i retledningssystemets
sinus-kärna el. impulskärna (se ovan), vars celler
utmärkas därav, att de av blodets salter
påverkas på så sätt, att från kärnan med bestämt
tidsintervall en retningsimpuls uppstår. Denna
sprider sig vågformigt ut över förmakens
muskulatur, bromsas vid senringen mellan förmak och
kammare men överföres här på
atrioventriku-larkärnan, överledningskärnan, och fortledes vid
His’ska knippet och Tavaras trådar till
kammarmuskulaturen, som då kontraherar sig. H:s
egenskap av ett självständigt, automatiskt
arbetande organ framgår bäst av det förhållandet,
att det efter stillestånd vid döden åter kan bringas
i verksamhet, om det genomspolas med blod el.
en lämplig näringsvätska, t.ex. ringerlösning. Det
varmblodiga h. kan på så sätt hållas vid liv i
flera timmar, det kallblodiga i flera dagar. — H:s
rörelser kunna emellertid även påverkas utifrån
genom hj ärtnerverna. Genom nervus vag’us
mottager h. hämmande impulser, genom nervus
sym-pat’icus påskyndande. Dessa nerver underrätta h.
om organismens växlande krav på ökad el. minskad
blodgenomströmning. — Lägges örat intill
bröst-korgsväggen över h., höres för varje hjärtcykel två
hj ärttoner. Den första, något utdragna, dova
tonen sammanfaller med systole och betingas
huvudsaki. av vibrationer i själva muskelmassan
(”muskelton’’). Den andra, kortare och skarpare uppstår,
när de halvmånformiga valvlerna slå igen vid
början av diastole (”valvelton”). Förändringar av
hjärttonerna äro av största betydelse för diagnosti-
— 583 —
— 584 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
