Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärtsjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJÄRTSJUKDOMAR
gång gör det svårt att avgöra, om besvären äro
organiskt betingade el. endast nervösa.
Urinmängden avtar på dagen, men patienten får kasta vatten
ofta på natten. Småningom uppträda svullnader
el. ödem på gr. av vattenansamling i kroppens
vävnader. De märkas först i kroppens nedre delar,
särsk. kring anklarna. Blodstockningen i lungorna
leder till luftrörskatarr, astmaartade tillstånd med
upphostning, i njurarna till uppträdandet av
äggvita i urinen. I svåra fall uppkommer i litervis
vattenutgjutning i bukhålan, lung- och hjärtsäcken
(vattusot). Inkompensationstillståndet kallas r
e-1 a t i v t, om det endast uppträder i anslutning
till ansträngningar och försvinner vid vila, men
absolut, om det icke viker ens för behandling,
då patienten håller sig i säng. Inkompensation
kan bero på sjukdomar i hjärtmuskeln primärt.
Denna påverkas av alla inflammationssjukdomar,
pneumoni, tyfus, influensa. Även enkla s.k.
för-kylningssjukdomar kunna ha en högst
ofördelaktig inverkan på hjärtats muskel och framkalla
de-generativa tillstånd i densamma, myokarditer,
med sönderfall av fettsubstanserna i muskelcellerna
(se Fettinfiltration). Åderförkalkning av hjärtats
pulsådror är liksom syfilis en vanlig orsak till
hjärtmuskeldegeneration. Den hos äldre
människor så vanligt förekommande degenerationen av
hjärtmuskeln är att betrakta som en
summations-effekt av alla de skadliga inflytelser, för vilka
hjärtat utsatts under livet, infektioner,
överansträngning, åderförkalkning etc. En av de
vanligaste orsakerna är för högt blodtryck.
Sjukdomar i hjärtmuskeln leda ofta till förstöring av
retledningssystemet (se Hjärta, sp. 583), varav
följer oregelbunden hjärtverksamhet
(hjärtaryt-mi). Särsk. hos unga individer kan som en fullt
normal företeelse inträffa, att hjärtat slår
hastigare under inandning, långsammare under
utand-ning (respiratorisk arytm i). Lindrig
arytmi i den form, som kallas extrasystoli,
då hjärtat då och då slår extra slag, i regel
åtföljda av en något förlängd paus före nästa slag,
kan förekomma hos till synes friska individer och
inverkar vanl. icke på hjärtats prestation. En
svårare arytmi betyder ett oekonomiskt arbetssätt
för hjärtat. Ofta uppträder hjärtinkompensation
i samband med häftigt insättande arytmi. Vid
s.k. förmaksflimmer arbeta förmaken
med snabba, små, ofullständiga, oregelbundna
kontraktioner i en frekvens av 400—700 pr min.
Endast en del av impulserna från förmaken
fort-ledas till kamrarna, och dessas kontraktioner bli
likaså oregelbundna och av varierande styrka
(perpetuell arytmi). Vid
förmaksflad-d e r arbeta förmaken regelbundet i en frekvens
av 200—400 slag pr min. Kamrarnas
kontraktioner äro vanl’. då regelbundna, deras frekvens
hälften el. mindre av förmakskontraktionernas.
Såväl förmaksflimmer som förmaksfladder bero i
regel på organisk hjärtsjukdom. Häftigt
uppkommet h j ä r t s k e n el. s.k. paroxysmal takykardi*, då
hjärtat slår 200 slag i min, kan på några tim
framkalla bilden av en svår akut
hjärtinkompensation. Den akuta s.k. hjärtkollapsen, som
i regel är förenad med hjärtklappning, innebär
ett plötsligt sviktande av hjärtats funktioner. Den
kan leda till att hjärtat upphör att draga sig
sam
man, vilket förorsakar plötslig hjärtdöd, s.k.
hjärtslag el. hjärtförlamning. Den vanligaste
orsaken till plötslig hjärtdöd torde vara s.k.
hjärtinfarkt (se nedan). Myokarditens objektiva
symtom äro, utom dilatation, tysta hjärttoner,
svaga sammandragningar, ibland med biåsljud.
Man skiljer på akut och kronisk
myokar-dit. Hjärtbesvär äro vanliga hos feta
människor. Det s.k. fetthjärtat* beror icke så
mycket på fettinfiltration i hjärtmuskeln el. som det
heter ”fett kring hjärtat” utan på de för stora
anspråk, som den alltför feta kroppens ökade massa
ställer på hjärtat. Den fete löper större risk att
tidigare överanstränga sitt hjärta än en normal
individ. Hos feta personer uppträda t.ex. ofta tidig
åderförkalkning i hjärtats kärl, hjärthypertrofi och
muskeldegeneration. — Förkalkning i
hjärtväg-gens pulsådror, de s.k. coronarartärerna (c
o-ronarskleros), leder till hjärtkramp el.
angi’na peRtoris, bestående i svåra, anfallsvis
uppträdande smärtor i hjärttrakten el. i ryggen,
strålande ut åt buken el. halsen men särsk. ut i
armarna. Smärtorna anses framkallade av
kramptillstånd i coronarartärerna. De uppträda särsk.
i samband med sinnesrörelser el. arbete
(promenader, i sht vid starten). Ihållande smärtor i
förening med ett mer el. mindre chockartat
tillstånd, svår andnöd, kallsvett och snabb, svag
puls äro de viktigaste symtomen på s.k.
hjärtinfarkt. Någon av hjärtväggens pulsådror har
tilltäppts, blodtillförseln till en del av
hjärtmuskeln har därigenom upphört, och
allvarlig vävnadsskada i hjärtmuskeln har uppstått.
Snabb död kan inträffa; i andra fall kan
långvarigt sängläge medföra mer el. mindre
fullständigt tillfrisknande. Inflammatoriska
sjukdomar, särsk. ledgångsreumatism, leda till
förändringar i hjärtats inre hinna (endocar’dium).
Dessa s.k. endokarditer el.
hjärthinnein-flammationer angripa klaffarna, ant. med
pålagring av fibrinösa membraner, som
småningom skrumpna och leda till förträngning (stenos)
av klaffarna, el. otäthet (insufficiens). Den
reumatiska endokarditen är kombinerad med
blod-kärlsförändringar i hjärnans basala ganglier,
vilket förorsakar ofrivilliga rörelser, ryckningar, som
kallas chore’a, danssjuka*. Vid blodförgiftning slå
sig ofta bakterier ner på klaffarna och fräta bort
dessa. Denna senare form kallas endocardi’tis
ul-cero’sa. Sjukdomen, som förr alltid ledde till
döden, behandlas nu med ofta god effekt med
stora doser penicillin. Endokarditer äro den
vanligaste orsaken till hjärtfel el. k 1 a f f-f e 1.
Hjärtfelet gestaltar sig olika, alltefter den klaff,
som är angripen, och om stenos el. insufficiens
föreligger. Hjärtat försöker i det längsta att
kompensera hindret genom uppbjudandet av ökad
muskelstyrka el. att genom en kompensatorisk
dilatation öka den vid varje hjärtsammandragning i
blodomloppet utkastade blodmassan. Detta betyder
alltid i längden en ommodellering av hjärtat genom
hypertrofi, vilken gestaltar sig olika, allteftersom
klaff-felet sitter i mitralisklaffarna el. i
aorta-klaffarna (se Hjärta). Aortaklaff-felen
kompenseras länge och fullständigt, så att patienten icke
märker mycket av sitt hjärtfel på gr. av den stora
muskelreservkraften, som vänstra kammaren
be
— 589 —
— 590 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
