Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärtsjukdomar - Hjärtsjö - Hjärtsjöborre - Hjärtsken - Hjärtsköld - Hjärtslag - Hjärtspetsstöt - Hjärtstilla - Hjärtstock - Hjärtstyrkande droppar - Hjärtstöt, hjärtspetsstöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJÄRTSJÖ
sitter. Mitralisfelen förhålla sig olika, allteftersom
de innebära en stenos el. en insufficiens. Den
senare kan hjärtat likaledes länge kompensera
genom ökat arbete av vänstra kammaren, men
otätheten i mitralisklaffen leder till att en del av
kammarblodet under sys’tole pressas i fel riktning,
d.v.s. tillbaka till det vänstra förmaket. Detta
åstadkommer mycket snart en stockning i
lungorna med åtföljande andnöd och katarrala besvär.
Från lungorna sprider sig stockning i hela
blodådersystemet i kroppen. Mitralisstenosen är det
svåraste klaff-felet för hjärtat att övervinna. Det
vänstra förmaket kan näml, med sina tunna
väggar icke övervinna blodstockningen framför de
förträngda, ofta skrumpnade mitralisklaffarna,
varför lungkretsloppet mycket tidigt överfylles med
blod. Patienter med mitralisstenos gå faktiskt
ständigt med en stor del av sin blodmassa anhopad
i lungorna, vilket är en viktig orsak till den svåra
andnöd, som följer med denna form av hjärtfel.
Klaff-fel ge karakteristiska s.k. biåsljud,
framkallade av virvelbildningar i blodströmmen. Biåsljuden
framträda, om man lägger örat till hjärttrakten.
Behandlingen av h. fordrar djupgående
medicinsk erfarenhet. Av största vikt är att alltid
i samband med andra sjukdomar sköta hjärtat för
att hindra uppkomsten av skador i hjärtmuskel el.
-klaffar. Efter alla svårare infektionssjukdomar
bör patienten erhålla tillräckligt lång
rekonvale-scenstid, med hänsyn till hjärtmuskeln. Alla
organiska h. fordra största hänsyn till hjärtats
prestationsförmåga, så att det icke överanstränges.
Allmän skonsam regim i levnadsföringen är första
regeln för alla hjärtpatienter, detta för att
förebygga inkompensation. En sådan kan visserligen
effektivt behandlas med medikament, men varje
inkompensation innebär alltid svåra risker i första
hand för hjärtmuskeln själv. Ett hjärta, som en
gång varit inkompenserat, blir aldrig lika starkt
som tidigare. Därför måste alla tecken på en
börjande inkompensation noga observeras, och rationell
behandling ofördröjligen insättas. Inkompensation
behandlas med sängläge, sparsam, saltfattig kost,
övervägande mjölk, mjölmat, grönsaker. Stora
vätskemängder måste undvikas. Vidare givas
medikament, som reglera hjärtats kontraktioner och
dess kontraktionskraft (digitalis och strofantin).
Urindrivande medel givas mot svullnad och
vattensot. Vid svår inkompensation med betydande
andnöd kan syrgasbehandling ge lindring.
Viktigt är att sörja för patientens sömn, ty denna
är i hög grad välgörande för hjärtats
verksamhet. Sömnmedel böra därför icke
undanhållas inkompenserade patienter. Dessa böra i
övrigt tillåtas att ligga till sängs tillräckligt länge,
för att hjärtat skall återvinna reservkraft. Viktigt
är, att patienten, när han lämnat sängen, får
fortsätta att taga små doser av digitalis el. andra
hjärtstyrkande medel (s.k. cardi’aca), för att
underhålla hjärtkraften. Många patienter med även svåra
hjärtfel kunna genom ett förståndigt levnadssätt,
särsk. genom väl reglerad arbetsdag med
regelbundna vilotimmar, under många år genomföra
ett betydande arbetsprogram. Det är
betydelsefullt, att varje hjärtpatient lär sig noga att rätta
sig efter sin försvagade hjärtkraft (tidigt
sänggående, väl använda, långa ferier etc.). Av de
medfödda hjärtfelen ha några, lokaliserade till de
från hjärtat gående stora kärlen (lungartären,
aorta), under senare år med framgång behandlats
operativt. Svensken Clarence Crafoord är en av
banbrytarna på detta område. — Nervösa
hjärtbesvär kunna uppträda som ett delfenomen vid
neurasteniska tillstånd. De bestå av
hjärtklappning, tryck över bröstet, smärtor och stick i
hjärt-trakten, beklämning, ångest. Dessa besvär äro i
och för sig ofarliga. Man måste dock i det enskilda
fallet vara försiktig med diagnosen nervöst
hjärt-lidande, ty många gånger dölja sig organiska
hjärtförändringar bakom besvären. — H j
ärtsäcken är ej sällan säte för inflammatoriska
förändringar, hjärtsäcksinflammation
(p e r i k a r d i t). Äro de förenade med utgjutning,
betyder detta en ballongformig uppdrivning av
hjärtsäcken, varigenom i densamma uppstår ett
ökat tryck, som inverkar menligt på
hjärtverksamheten. Hjärtsäcksinflammation förorsakar ibland
svåra smärtor i hjärttrakten, vidare andnöd,
hjärtklappning och tecken på akut svår
hjärt-kollaps. Den kan läka ut. Svåra fall, i sht om de
äro förenade med varansamling, måste tömmas
genom punktion el. operation.
Hjärtsäcksinflammation läker ofta ut på så sätt, att hjärtsäcken
växer fast vid hjärtat och omvandlas till fasta
bindvävssvålar. Dessa inverka ofördelaktigt på
hjärtats kontraktioner och ge allmänna
hjärtbesvär, som småningom kunna glida över i
inkompensation. En svåligt omvandlad hjärtsäck kan
avlägsnas operativt, vilket betyder ett frigivande
av hjärtats kraft. — Litt.: E. Ask-Upmark,
”Hjärtat och h.” (i ”Vår tids medicin”, 1944); H.
Berglund, ”Hjärt-, kärl- och njursjukdomarnas
behandling” (1946). S.Ir.
Hjärtsjö, glasbruk i Lenhovda* sn i Småland.
Hjärtsjöborre, Echinocar’dium corda’tum, art av
klassen sjöborrar, en av våra vanligaste
tagghu-dingar, förekommer längs hela västkusten ned i
Öresund. Sitt namn har den fått av skalets form.
Färgen är grågul. H. är vanl. en sandform, som
mestadels förekommer i tidvattensbältet men i
Sverige på djupare vatten, även i gyttja. I h. lever
ett märkvärdigt parasitiskt kräftdjur, UlophysFma
öresundCnse.
Hjärtsken, se Hjärtsjukdomar, sp. 589.
Hjärtsköld, se Hjärtvapen.
Hjärtslag, se Hjärtsjukdomar, sp. 590.
Hjärtspetsstöt, se Hjärta, sp. 585.
Hjärtstilla, Leonu’rus Cardi’aca, art av fam.
läppblommiga växter, en 0,5—1 m hög, flerårig ört
med nedtill 5-, upptill 3-flikiga blad och små,
köttröda blommor i täta kransar i stjälktoppen. Den
odlades förr som läkemedel, särsk. mot
hjärtklappning, och förekommer i Sverige spridd vid gårdar
upp till Dalälven.
Hjärtstock. 1) Sjöv., se Roder.
2) Skogsbr., se Träkolning.
Hjärtstyrkande droppar innehålla eter och sprit,
ibland kamfer, och användes förr mot vanmakt.
De verka stimulerande på andningsverksamheten
genom retning av slemhinnorna i de övre
andningsvägarna. Jfr Hoffmanns droppar och
Nervdroppar.
Hjärtstöt, hjärtspetsstöt, se Hjärta, sp.
585.
— 591 —
— 592 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
