Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hoeckgeest (Houckgeest) - Hoefnagel, 1. Joris - Hoefnagel, 2. Jacob - Hoei - Hoek van Holland - Hoel, Adolf - Hoel, Sigurd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOEFNAGEL
61), målade huvudsaki. arkitekturbilder, i sht
kyrko-interiörer och bringade denna motivart till sin
fulländning genom utnyttjande av sneda perspektiv
och en skicklig användning av det infallande
ljuset. Representerad i Stockholm och Köpenhamn.
Hoefnagel [ho’f-]. i) J o r i s H., flamländsk
målare (1542—-1600), företog vidsträckta resor och
arbetade vid bayerska och kejserliga hoven. I
miniatyrteknik framställde han naturalistiska
avbildningar av djur och plantor; bl.a. utförde han 1582
■—90 för Ferdinand av Tyrolen sitt främsta verk,
det praktfulla ”Missale romanum”, en samling av
500 miniatyrer (Nationalbibl., Wien). Hans teckn.
av landskap och stadsvyer ligga delvis till grund
för G. Braun & F. Hogenbergs ”Civitates orbis
terrarum”. — Litt.: E. Chmelarz i ”Jahrbuch der
Kunsthist. Samml., Wien”, 1896. K.E.S.
2) Jacob H., den föreg:s son, målare (1575—
o. 1630), var i likhet med fadern hovmålare i
Wien och Prag (1602—13) och fullföljde som sådan
dennes verk, det s.k. Museum Rudolfs IL, en
serie bilder av sällsynta djur (Nationalbibl., Wien).
H. nödgades 1620 fly från Prag och kom över
Holland, där han hade släktförbindelser
(Cons-tantijn Huygens), till Göteborg. Här intog han
o. 1622—26 en framträdande ställning. Under
denna tid, trol. vid ett besök i Stockholm 1624,
tillkommo hans porträtt av Gustav II Adolf
och Maria Eleonora, det förra den främsta
tolkning av konungens personlighet som bevarats
(se pl. vid Gustav II Adolf), det senare även
känt genom en gravyr. — Litt.: K. E.
Stene-berg i ”Tidskr. för konstvetenskap”, 1932 och
1944. K.E.S.
Hoei [ho’i], flamländska namnet på Huy.
Hoek van Holland [ho’k fann håll’ant], ort i
prov. Sydholland, Nederländerna, vid Nordsjön;
2,969 inv. (1938). H. ligger vid Nieuwe waterweg
och är Rotterdams uthamn. överfartsort till
England.
Hoel [hol], Adolf, norsk geolog,
forskningsresande och politiker (f. 1879), 1911—19
univ.-stipendiat i geologi, 1919 doc. vid Oslo univ.,
H. deltog i Isachsens exp. till Spetsbergen 1907,
1909 och 1910 och har sedan lett egna exp. dit.
Han blev 1928 chef för Norges Svalbard- og
Is-havsundersökelser, varvid han särsk. verkade för
utnyttjande av Spetsbergens kolfält och hade
ledningen av norska exp. till östgrönland. H.
har bl.a. utg. arbeten rörande nordliga Norges
geologi samt i talrika skrifter belyst såväl
geologiska som allmänna förhållanden på
Spetsbergen. — H. utnämndes av de nazistiska
myndigheterna till prof, i polarländernas geografi i
Oslo 1940, blev prorektor för univ. 1941 och var
dess rektor 1943—45, då han arresterades. Vid
rättegång mot H. i maj 1949 inför Oslo
rådhusrätt förklarade sig flera av professorerna vid
univ. anse, att han hade handhaft rektorsämbetet
efter bästa förmåga. Rätten fastslog dock, att
han hade varit medl. av Nasjonal samling och
hade bistått fienden genom sitt uppträdande. H.
dömdes till 1 V2 års fängelse för landsförräderi
men frikändes från anklagelsen för
högförräderi. [K.A.G.]G.R.;S.Br.
Hoel [hol], Sigurd, norsk författare (f. 1890).
H. föddes i Nord-Odal, där fadern var
folkskol
lärare, studerade
naturvetenskapliga ämnen vid univ. i Oslo,
var lärare där 1912—
18, redaktionssekr. i
”Exlex” 1918—19, sekr.
i Vitenskapsselskapet
1919—24, medred. i
”Mot dag” 1921—24,
litteraturkritiker i
”Ar-beiderbladet” 1922—31
och i ”Dagbladet” 1932
—36. H. intog en
framskjuten ställning i den
starkt radikala socia-
listiska studentrörelsen i Norge under 1900-talet,
nära knuten till den stränge marxisten Erling Falk,
ledaren för ”Mot-dag”-gruppen. Han blev tidigt
förtrogen med den nya amerikanska diktning, som
växte fram under och efter 1 :a världskriget. Han
översatte själv Faulkner och Caldwell och gjorde som
red. för Gyldendals ”Gule serie” norsk publik
bekant med ledande amerikanska och europeiska
mellankrigsförf., som intresserat honom själv,
bl.a. Hemingway och Kafka; sina elegant
gjorda inledningar till dessa övers, samlade han i
boken ”50 gule” (1939). Han tog vidare
starka intryck av den s.k. djuppsykologien, främst
i Freuds utformning. H. framträdde redan på
1920-talet som en av de ledande yngre förf, med
några böcker med motiv ur intellektuell norsk
samtidsungdoms liv, kännetecknade av en på en
gång enkel och raffinerad stilkonst, modern
psykologi och berättarteknik, novellsaml. ”Veien vi
går” (1922) samt romanerna ”Syvstjernen” (1924),
”Syndere i sommersol” (1927; sv. övers. 1928),
lysande av kvickhet och en hos den unge H.
mindre vanlig glättighet, och ”Ingenting” (1929).
Efter att ha försökt sig som dramatiker med
”Mot muren” (1930), ett politiskt skådespel med
motiv från motsättningar bland moderna
revolutionärer, och ”Don Juan” (s.å.; tills, med Helge
Krog) slog H. igenom på allvar som diktare med
den stora romanen ”En dag i oktober” (1931;
sv. övers, s.å.), som ger bilder ur livet i ett
kollektiv, ett hyreshus i Oslo, med en femme fatale
som huvudperson. H. befäste sin ställning som
mellankrigstidens främste norske prosaförf. med
”Veien til verdens ende” (1933; sv. övers. 1934),
en djupträngande barndomsskildring, ”Fjorten
dager för frostnetterne” (1935; sv. övers. 1937),
där H. i skildringen av en man, som går in i
medelåldern, med mästerskap åter behandlar sitt
huvudmotiv, erotiken och livet, ”Sesam, sesam”
(1938; sv. övers. 1940), en satir över det litterära
livet i en ej närmare fixerad europeisk huvudstad,
bakom vilken Oslo skymtar, och ”Prinsessen på
glassberget” (1939), fina barnstudier, ett slags
forts, på ”Veien til verdens ende”. H., som i
sin kulturjournalistik tidigt med kraft vänt sig
mot de under mellankrigstiden framväxande
antidemokratiska riktningarna, särsk.
nationalsocialismen, engagerade sig under den tyska
ockupationen av Norge under 2:a världskriget i den
hemliga motståndsrörelsen, men i sin diktning
sökte han sig nu bort från samtiden i romanen
”Arvestålet” (1941; sv. övers. 1943), en skildring
— 611 —
— 612 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
