Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hoel, Sigurd - Hoene Wroński, Jósef Marja - Hoenig, Fritz - von Hoensbroech, Paul - von Hoeppner, Ernst - Hoernes, Moritz - von Hoesslin, Franz - Hoetzsch, Otto - Hoevel, Mathias, Arnold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOEVEL
av en passiv Don Juan-figur i norsk bondemiljö
under början av 1800-talet. Han måste 1943 bege
sig som flykting till Sverige, där han också
deltog i befrielsearbetet med föredrag och artiklar;
i broschyren ”Som en av våra egna” (1944)
ingick ett samtal om norska och svenska böcker
av H. och Eyvind Johnson. Erfarenheterna under
kriget utnyttjade H. för romanen ”Möte ved
milepelen” (1947; sv. övers, s.å.), en
”ockupa-tionsroman”, där H. med stor opartiskhet och
inträngande psykologi studerade mentaliteten hos
”patrioter” och ”quislingar”, samtidigt som han
gav sina finaste variationer av det erotiska
motivet. H., som alltid verkat som flitig
kulturkritiker, har samlat en del av sina essäer och
artiklar i ”Tanker i mörketid” (1945; sv. övers.
1946) och ”Tanker fra mange tider” (1948); hans
essäistik kännetecknas av mångsidig orientering,
stora kunskaper, analytisk skärpa och fin ironi.
H., som förts bort från sin ungdoms marxistiska
socialism, främst på gr. av händelseutvecklingen
i det stalinska Ryssland, företräder numera en
allmänt radikal inställning; sedan 1948 är han
medarbetare i ”Dagens nyheter” och bosatt i
Sverige. 1948 beviljades H., efter livlig diskussion,
av norska stortinget ett diktarstipendium på
livstid. E.
Hoene Wrohski [hö’ne vrå’niskji], Josef M a
r-j a, polsk filosof (1778—1853), 1794 art.-löjtnant
i Kosciuszkos armé, kom genom fångenskap i
rysk krigstjänst, tog avsked 1797, studerade
sedan juridik och filosofi i Tyskland, inträdde 1800
i polska legionen i Marseille, där han 15/s 1803
mottog den utomordentliga inre uppenbarelse
(découverte de 1’absolu), som bestämde hans väg
inom filosofien; från 1810 till sin död bosatt i
Paris. Först påverkad av Kant utbildade H.
efter hand en mystiskt nationalistisk
världsåskådning, vari Guds existens och själens odödlighet
hävdas och vari de slaviska folken tillerkännas
en ledande kulturell och religiös uppgift i
världen: den s.k. messianismen, av H. framlagd i en
rad verk på franska språket. Han var även verksam
som teknisk uppfinnare (bl.a. av stridsvagnar). N.
Hoenig [hö’ni%], Fritz, tysk militär och
författare (1848—1902), officer vid inf. 1866, deltog i
fälttågen 1866 och 1870—71 samt sårades vid
Mars-la-Tour. H., som tog avsked som kapten 1876,
har bl.a. utg. ”Zwei Brigaden” (1882), ”Oliver
Crom-well” (3 bd, 1887—89), ”24 Stunden Moltkescher
Strategie” (1891), ”Gefechtsbilder aus dem Kriege
1870/71” (1891—94), ”Der Volkskrieg an der Loire”
(6 bd, 1893—97) och ”Die Entscheidungskämpfe
an der fränkischen Saale” (1895).
von Hoensbroech [ho’nsbro/], Paul, greve, tysk
antikatolsk författare (1852—1923), till en början
jurist, blev 1878 jesuit men lämnade orden 1892
samt övergick 1895 till evang. kyrkan. H. förde
sedan en förbittrad litterär kamp mot
katolicismen. Hans viktigaste skrifter äro ”Das Papsttum
in seiner sozial-kulturellen Wirksamkeit” (2 bd,
1900—02; flera senare uppl.), ”Der Jesuitenorden”
(2 bd, 1926—27) samt självbiografien ”14 Jahre
Jesuit” (2 bd, 1909; flera senare uppl.).
von Hoeppner [höp’-], Ernst, tysk militär
(1860—1922), officer vid kav. 1880, generalmajor
1912, generallöjtnant 1916, general av kav. 1919;
avsked s.å. Vid krigsutbrottet 1914 blev H.
armé-stabschef vid 3:e armén och i nov. 1916 chef för
de tyska luftstridskrafterna. Han har utg.
”Deutsch-lands Krieg in der Luft” (1921).
Hoernes [hör’-], Moritz, österrikisk arkeolog
(1852—1917), kustos vid hovmuseet 1889—1907, 1899
prof, i förhistorisk arkeologi i Wien. H:s betydelse
som vetenskapsman är framför allt
sammanställarens och popularisatorns. Han skrev en rad
omfångsrika verk och bidrog i hög grad att höja
den förhistoriska arkeologien till en vetenskaplig
disciplin. H:s mest betydande arbeten äro
”Ur-geschichte des Menschen” (1892; 2 Aufl. under
titeln ”Natur- und Urgeschichte des Menschen”,
I9O9), ”Urgeschichte der bildenden Kunst in
Europa” (1898; 3 Aufl. 1925), ”Der diluviale Mensch in
Europa” (1903) och ”Kultur der Urzeit” (3 bd,
1912). N.Nn.
von Hoesslin [hös’-], Franz, tysk dirigent
och tonsättare (1885—1947), elev av Max Reger
och Felix Mottl, från 1907 opera- och
konsertdirigent i S:t Gallen, Danzig, Riga, Lübeck,
Mann-heim och Berlin (Grosse Volksoper 1922—23),
1923—26 generalmusikdir. i Dessau och 1926—32
i Elberfeld-Barmen. Sistn. år blev han operachef
i Breslau och dirigent för Schlesische
Philhar-monie. H. gjorde sig särsk. ett namn som
Wagner-dirigent, bl.a. vid festspelen i Bayreuth,
och ledde 1929 det stora tyska operagästspelet i
Paris. Han gästdirigerade över hela Europa (i
Stockholm f.g. 1924, sista g. 1941). Bland hans
kompositioner märkas orkester- och körverk, en
klarinettkonsert, sånger m.m. B.Hgm.
Hoetzsch [hötsjj, Otto, tysk historiker och
publicist (1876—1946), prof, i Berlin 1920—35 och
1945—46. Medl. av riksdagen 1920—33 tillhörde
H. den yttersta vänstra flygeln av Tysknationella
partiet och stod som motståndare till
storindustriens upprustningsprogram i skarp motsats till
Hugenberg. H. utträdde 1930 ur partiet och
grundade Volkskonservative Vereinigung, som
eftersträvade en genomgripande förnyelse av
konservatismen på kulturell grund och arbetade för
Tysklands återuppbyggnad på fredlig väg. H. var
jämte K. Stählin en av Tysklands främsta
kännare av rysk historia. I hans omfångsrika
produktion märkas ”Russland” (1913), ”Russische
Probleme” (1917), ”Der Krieg und die grosse
Politik” (3 bd, 1917—18), ”Östeuropa und deutscher
Osten” (1934). H. utgav bl.a. ”Zeitschrift für
ost-europäische Geschichte” (1910—14) och
”Osteuro-päische Forschungen” (3 bd, 1914). E.H.IV.
Hoevel [hö’val], Mathias Arnold,
svenskchilensk affärsman och politiker (1773—1819).
Uppfostrad i Göteborg emigrerade H. 1796 till
USA och kom 1805 som superkarg på ett
nordamerikanskt smugglarfartyg till Chile, där han
slog sig ned som affärsman och senare tog
verksam del i den chilenska frihetsrörelsen. Efter
spanjorernas fördrivande innehade han flera höga
chilenska ämbeten, var bl.a. borgmästare i
huvudstaden Santiago. Han införde det första
boktryckeriet till Chile och var medutgivare av
landets första tidn. H. var den förste utlänning,
som blev naturaliserad chilensk medborgare, och
var även USA:s förste konsuläre representant i
Chile. A.Plm
— 613 —
— 614 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
