Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hoffmann, Ernst - Hoffmannbrunn - Hoffmanns droppar - Hoffmanns äventyr - Hoffmann von Fallersleben - Hoffmeister, Samuel - Hoffmeyer, 1. Niels - Hoffmeyer, 2. Niels - Hoffstedt, Wilhelm - Hoffvenius, Petrus - Hofgastein - von Hofhaimer, Paul - Hofling, Salomon - Hoflund, Sven - Hofman (Hoffman), Sven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOFFMANNBRUNN
lärofrihet, och även under Hitler hävdade han
öppet sin ståndpunkt och var under längre tid
avstängd från sin undervisning. — H. föreläste
i Sverige 1936. E.An.
Hoffmannbrunn [håf’-], tekn., slamavskiljare av
emscherbrunnstyp, avsedd för avskiljning av
slam från mindre mängd avloppsvatten. H.
ut-göres av en betongbrunn med cylindrisk planform.
Vatteninloppet är ordnat på så sätt, att vattnet
bringas att med relativt stor hastighet rinna i
en snedställd ränna, varvid grövre slam faller ned
i slamrummet. Avloppsvattnet passerar sedan för
slamavskiljning en avskild del av brunnen på
kort tid.
Hoffmanns droppar, aèther spirituo’sus, en
blandning av 1 d. eter och 3 d. konc. sprit, mest använd
i folkmedicinen i form av ”tre slags droppar”,
Hoffmanns, nerv- och hjärtstyrkande droppar, som
uppiggande medel vid diverse sjukdomar. Namnet
efter tyske läkaren Friedrich Hoffmann.
Hoffmanns äventyr, fra. Les Contes d’Hoffman,
fantastisk opera i 3 akter med prolog och epilog
av Offenbach, text av Barbier; urpremiär 1881 på
Opéra-Comique i Paris (Stockholm, Nya teatern
1881, Kungl. teatern 1889). — Huvudroller:
Hoffmann (tenor), Niklaus (mezzosopran),
Stella—Olympia—Giulietta—Antonia (sopran),
Lindorf—Coppe-lius—Dapertutti—Mirakel (basbaryton). —
Huvudpersonen i H. är förf. E. T. A. Hoffmann.
Hoffmann von FalFersleben, författare, se
Hoffmann, A. H. (sp. 619).
Hoffmeister [håf’-], Samuel, bildhuggare
(1765—1818). Elev av Sergel visar H. i sin konst
stort beroende av sin lärare, om också en starkare
realism gör sig gällande i H:s porträttbyster och
medaljonger. Han är representerad på
Nationalmuseum med bl.a. ett medaljongporträtt av
Benjamin Franklin.
Hoffmeyer [håf’-]. 1) Niels Henrik
Cordu-lus H., dansk meteorolog (1836—84), en av sin
tids största meteorologer och chef för det av
honom 1872 grundade meteorologiska inst. i
Danmark. Där liksom på Grönland, Island och
Färöarna anordnade han ett nät av
observationsstationer. Härigenom möjliggjordes uppritandet
av fortlöpande väderlekskartor över stora delar
av Europa. Dessa s.k. Hoffmeyers
kartor, vilka äro synnerligen betydelsefulla för
den meteorologiska forskningen, ha utgivits
efter vissa avbrott som gemensam publikation av
Danske meteorologiske inst. och Deutsche
See-warte. H. sysslade f.ö. med studier över hur
fördelningen av land och vatten inverkar på
lufttryck och temp. C.J.Ö.
2) Niels Volmer Biering H., den föreg:s
brorson, journalist och författare (1874—1946). H.
blev 1898 journalist, specialiserade sig på
utrikespolitik, var utlandskorrespondent till skilda
danska tidn. i Paris och Rom och grundade
1929 A/S Möderne Fællesrejser. H. skrev en rad
skådespel och hörspel samt romaner och
noveller. Motiv från Italien ha bl.a. ”Ildfluer” (1904),
en berättelse från Florens, romanen ”Verden
venter” (1906) och novellsaml. ”Det
Menings-löse” (1912). ”Babylon” (1904; sv. övers. 1905)
är en skildring från judarnas sista
landsflykts-dagar, ”Morgengry” (1906) handlar om de
förs
ta människorna, ”Flugten fra Jorden” (1907)
har motiv från Jylland och ”Kain” (1908) från
Köpenhamn. ”Romerske Dage” (1927) är
minnen från konstnärslivet i Rom före 1 :a
världskriget. E.
Hoffstedt, August Wilhelm, ingenjör (1841
—1907), 1877—1907 lektor vid Tekniska högsk.,
från 1902 med prof:s titel, 1871—1907 överlärare
i mekanik och maskinlära vid Tekniska skolan
i Stockholm. H. började 1870 utge ”Teknisk
tidskr.” men överflyttade 1878 utgivandet på
Svenska teknologföreningen.
Hoffve’nius, Petrus, läkare (1630—82), dr i
Leiden 1660, prof, i medicin i Uppsala 1661. H.
var en utomordentlig lärare, som erhöll många
hängivna lärjungar och höjde anseendet för den
medicinska vetenskapen. Som praktiserande läkare
var han mycket anlitad, och som anatom räknas
han som en av sin tids främste. I ”Exercitationes
artis medicinalis” (1662—64) har H. gjort ett
sammandrag av dåtidens fysiologi och patologi samt
i ”Synopsis physica” (1678), en mycket använd
lärobok, avhandlat fysiken. Mot den vid univ.
förhärskande skolastiken uppträdde H. med skärpa
och hävdade Descartes’ filosofi, vilket föranledde
en långvarig strid, varvid H. ivrigt försvarades av
sin kollega Rudbeck d.ä. A.Ch.
Hofgastein [hå’fgajtai’n], kurort i Gastein* i
Österrike.
von Hofhaimer [håThäimar], Paul, tysk
organist (1459—1537), 1480 hovorganist hos ärkehertig
Sigismund i Innsbruck, 1490 hos kejsar
Maximilian I, där han adlades, efter 1519 trol. i
Augs-burg, 1528 organist i Salzburg-domen. H. var sin
tids störste orgelspelare och utvecklade den från
Paumann ärvda s.k. koloreringstekniken till ädel
ornamentik. Hans flerstämmiga sånger visa en
utsökt faktur och trycktes under 1500-talet i
samlingsverk av Erh. öglin, G. Forster m.fl. Hans
4-stämmiga tonsättningar av Horatius’ oden äga
uteslutande historiskt intresse. — Litt.: Monogr.
av H. J. Moser (1929). B.L.
Hofling [ho’v-], Salomon, miniatyrmålare
(1778—1827). H. har utfört porträtt i miniatyr och
pastell efter L. Sparrgrens maner. Även landskap
och genrebilder i olja och pastell av hans hand
äro bevarade.
Hoflund, Sven Axel, veterinär (f. Ws 1906),
avlade veterinärexamen 1930, blev vet. med. dr
1940 (”Untersuchungen über Störungen in den
Funktionen der Wiederkäuermagen, durch
Schä-digungen des N. vagus verursacht”), laborator vid
Veterinärhögsk:s obstetrisk-bujatriska inst. 1935
—49, prof, i medicin för idisslare sistn. år. H. har
publicerat ett flertal arbeten rörande störningar
i idisslarfunktionen och våmfloran samt rörande
fårsjukdomar.
Hofman (H o f f m a n), S v e n (d. 1766).
Rust-hållare i Byttorp, Vedens hd, Älvsborgs län, och
högtbetrodd bondadvokat utsågs H. till häradets
ombud vid 1765 års riksdag. Då han kort förut
fråndömts rätten att föra annans talan, avvisades
han, ehuru 2 gånger omvald, av bondeståndet.
Förbittrad däröver samlade han 60—70 missnöjda
bönder vid Borgstena gästgivargård, tågade 12/s 1766
söderut, uppviglande allmogen, och ryckte 14/s med
500—600 man mot Borås men sveks av ”hären”.
— 623 —
— 624 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
