Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hope, Bob - Hopea - Hopediamanten - Hopei (Chïli) - Hopetoun (J. A. L. Hope) - Hopfer, Daniel - Hopfällbara båtar - l’Hôpital - Hopkalit - Hopkins, Johns - Hopkins, Gerald Manley - Hopkins, Edward - Hopkins, Sir Frederick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOPKINS
dion engagerades H. till filmen och fick sin första
större roll i ”Radioparaden”. Sedan dess har han
uppnått stor popularitet i filmer som ”En
fasansfull natt”, ”Ingen rädder för spöken”, ”Två glada
sjömän .. .”-filmerna, ”Min favoritblondin”,
”Prinsessan och piraten”, ”Åh, en så’n deckare”,
”Kungen från New York” och ”Blekansiktet”. B.Hgn.
Ho’pea, växtsläkte av fam. Dipterocarpa’ceae
med o. 50 arter, utbredda från Ostindien till
Filippinerna. Den oftast gulbruna kärnveden av många
arter utgör ett utmärkt gagnträ, medan andra arter,
ss. H. ferr’ea i Bortre Indien och den med talrika
luftrötter försedda H. Pierrei i Kambodja m.fl.,
lämna ett mycket använt dammarharts.
Hopediamanten [håup-], se Diamant.
Hopei (tidigare Chili), provins i n. Kina vid
Gula havet; 140,258 km2; 28,644,437 inv. (1935).
H. är till största delen ett lågt liggande slättland,
som är uppbyggt av alluviala sediment och
lössjord. Endast prov:s n.ö. del är bergig. H. är till
stor del uppodlat. De främsta produkterna äro
vete och hirs. Kolgruvor. Huvudstad: Tsingyuan.
Hopetoun [håu’ptan], Earl of, eg. J. A. L. Hope,
markis av Linlithgow, engelsk-australisk politiker
(1860—1908), var efter engelsk ämbetskarriär 1889
—95 guvernör över Victoria, vid Australiska
statsförbundets bildande dess förste guvernör 1900—02.
Hopfer [håp’-], Daniel, tysk vapenetsare och
grafiker (o. 1470—1536), anses vara en bland de
första, som ställde etsförfarandet vid
vapendekorering i de grafiska konsternas tjänst. En
blandning av gotik och renässansdekor utmärker hans
ornamentstick.
Hopfällbara båtar användas på farkoster, då
utrymme ej finnes ombord för andra båtar (på mindre
ubåtar och segeljakter samt på flygmaskiner). Den
vanligaste typen av h. är den s.k. b e r t
honbåt e n, som har köl och stävar fast förbundna;
bordläggningen utgöres av segelduk, fästad till
träribbor, formade som en båts diagonaler och
ledbart infästade i för- och akterstävarnas översta
del. Jfr Gummibåt.
1’Höpital, se L’Hopital.
Hopkali’t, katalysatormassa för oxidation av
koloxid till koldioxid. Vid vanlig temp. reagerar
koloxid icke med luftens syre, men vid kontakt
med h. och vissa andra katalysatorer förlöper
reaktionen snabbt även vid temo. något under
fryspunkten: 2 CO + O2 = 2 CO2. H. uppfanns
av John Hopkins vid California Univ. Den
består av kornade blandningar av oxider, framför
allt mangansuperoxid, kobolt-, koppar- och
silveroxid. H. användes i gasmaskfilter för gruvarbete
och brandskyddsändamål. Den farliga koloxiden
oxideras härvid till den ofarliga koldioxiden.
Massan är verksam endast i torrt tillstånd, och i
gasmaskfilter måste den därför inbyggas mellan
skikt av fuktabsorberande kemikalier, ss.
kalcium-klorid. Då koloxiden är luktlös, kan en
maskbärare icke avgöra, om masken skyddar. Därför
inbygges i vissa koloxidskyddsfilter en
luktindikator (kalciumkarbid), som vid genomträngande
av vattenånga genom filtret varnar maskbäraren
genom en intensiv lukt (acetylen). När näml,
torkmassan är förbrukad, fungerar ej heller
katalysatorn längre tillfredsställande. Teoretiskt skulle
den ha obegränsad livslängd. Koloxidens
oxida
tion genom h. är vid små koncentrationer
praktiskt taget fullständig, och de största
koncentrationer, som kunna oskadliggöras, ligga vid 5—6
volymprocent koloxid i luften. El.
Hopkins [håp’kinz], Johns, amerikansk
affärsman och donator (1794—1873), donerade 3,5 mill.
$ till ett univ. i Baltimore, Johns H. University,
vilket började sin verksamhet 1876, samt ett lika
stort belopp till ett med univ:s med. fakultet
samarbetande sjukhus, som öppnades 1889.
Hopkins [håp’kinz], Gerald Manley,
engelsk lyriker (1844—89), övergick till katolicismen
1866, blev jesuit 1868, prästvigdes 1877, blev lärare
i grekiska vid univ. i Dublin 1884. H., som under
skoltiden skrivit poesi, upphörde härmed, sedan
han blivit jesuit, men började efter ett tiotal år
åter att dikta. Han var ivrigt intresserad av det
formella. Han utbildade en egenartad rytmik, och
i sin strävan efter språklig koncentration blev
han ej sällan svårbegriplig. Intensiv
naturupplevelse och exalterad religiositet tolkade han i sin
diktning, som först tre decennier efter hans död
gjordes känd för allmänheten genom hans
ungdomsvän R. Bridges och som spelat en viktig roll
i nyare engelsk lyrik. ”Poems of G. M. H.” (1918,
ny uppl. 1930), ”The letters of G. M. H. to Robert
Bridges” (1935), ”The correspondence of G. M. H.
and Richard Watson Dixon” (s.å.), ”The
note-books and papers of G. M. H.” (1937), ”Further
letters of G. M. H.” (1938). — Litt.: G. F. Lahey,
”G. M. H.” (1930): J. Pick, ”G. M. H. Priest and
poet” (1942); W. H. Gardner, ” G. M. H.” (2 bd,
1944—49); ”G. M. H.” (1945); W. A. M. Peters,
”G. M. H.” (1948). E.
Hopkins [håp’kinz], Edward Washburn,
amerikansk indolog (1857—1932). Av hans skrifter
märkas: ”The religions of India” (1895), ”The
great epic of India” (1901), ”Epic mythology” (i
”Grundriss der indo-arischen Philologie und
Al-tertumskunde”, 3, 1915), ”Ethics of India” (1924),
”Legends of India” (1928)
Hopkins [håp’kinz], Sir Frederick
Gow-land, engelsk läkare och biokemist (1861—1947),
1913 prof, i biokemi i Cambridge, en av
vitaminforskningens grundare. H. upptäckte 1901
aminosyran tryptofan. Härigenom kom han in på
frågan om äggvitekropparnas fullvärdighet i
biologiskt hänseende. Utfodringsförsök med rena
substanser, vilka han senare utförde på råttor,
övertygade honom snart, att tillväxten blir
ofullständig och snart avstannar, om man uteslutande
använder fett, äggvita,
kolhydrat, vatten och
salter. H. visade, att
tillförsel av små
mängder mjölk åter satte i
gång tillväxten.
Redan 1906 och 1909
meddelade H. dessa
rön, men först 1912
kom den utförliga
publikationen med
beviset för ett fettlösligt
vitamin som
nödvändigt för tillväxten.
Dessa och Eijkmans
— 757 —
- 758 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
