Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hopkins, Sir Frederick - Hopkins, Harry - Hopkins, Miriam - Hopkins, Francis - Hoplaks - Hopliter - Hoplitodromos - Hoplocampa - Hopp - Hopparsekten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOPKINS
upptäckter av vitaminerna inneburo en
revolution inom näringsläran och skapade bl.a.
nya möjligheter för förståendet av ett
flertal sjukdomar och därmed även för deras
förebyggande. Välbekanta äro även H:s
undersökningar över mjölksyrebildningen i musklerna
och över oxidationsprocesserna i vävnaderna
genom att från levande vävnader isolera ämnet
glutation. För sina förtjänster på
vitaminforskningens område erhöll H. halva Nobelpriset i
medicin 1929. A.Ch.
Hopkins [håp’kinz], Harry, amerikansk
politiker (1890—1946). H. ägnade sig flera år åt
socialt arbete och blev därefter medl. av
president Franklin D.
Roosevelts
”hjärn-trust”. I maj 1933,
under Roosevelts ”första
100 dagar”, blev han
ledare för den
offentliga arbetslöshetshjäl-pen. H. var 1935—38
administratör för de
unionella
nödhjälps-arbetena och blev i
dec. sistn. år
handelsminister. Från 1940
anlitades han av
Roo-sevelt alltmer som
förtrogen medarbetare i
utrikespolitiska frågor. H. flyttade i maj 1940
in i Vita huset och stannade där som gäst mer
än 3 år. Han sändes i jan. 1941 till London som
presidentens specielle representant och besökte
på sommaren även Moskva. S.å. blev han chef
för låne- och uthyrningshjälpen till de allierade
och 1942 medl. av USA:s krigsproduktionsråd.
Vid Roosevelts sida deltog han i ett flertal av
de viktigaste interallierade konferenserna, och
ehuru svårt sjuk spelade han i den amerikanska
krigspolitiken en roll, som gick vida utanför
ramen för hans officiella ställning. Sedan Truman
efter Roosevelts död hade blivit president,
sändes H. i maj 1945 i ännu en speciell mission till
Moskva. Han efterlämnade en mängd
memoranda och anteckningar, som ha lagts till grund
för Robert E. Sherwoods dokumentariska och
som historisk källskrift synnerligen viktiga arbete
”Roosevelt and H.” (1948). S.Br.
Hopkins [håp’kinz], M i r i a m, amerikansk
skådespelerska (f. 1902), började 1921 vid teatern
som chorus girl (revydansös) i New York.
Småningom blev hon ett namn på Broadways
storscener, bl.a. vid Theatre Guild (o. 1929). Sin
filmdebut gjorde H. redan under stumfilmens
sista år (1928) men slog igenom först med
talfilmen, i Lubitschs ”Leende löjtnanten”. Stora
framgångar hade H. även i Lubitsch-filmerna
”Tjuvar i paradiset” och ”Oss gentlemän emellan”.
Av hennes andra filmer må nämnas ”Fåfängans
marknad”, ”Barbarkusten”, ”Männen äro inga
gudar”, ”Västerns musketörer” och ”Väninnor”,
i vilka filmer hon gjorde sig känd som en
talangfull comédienne. H., som numera upphört
att filma, är g.m. filmregissören och
-producenten Anatole Litvak. B.Hgn.
Hopkinson [håp’kinsn], Francis, amerikansk
statsman, poet och tonsättare (1737—91). H.,
som spelade en ledande roll i USA:s skickelsedigra
politiska utveckling under 1700-talets senare hälft
och som också framträdde som framgångsrik
skönlitterär förf., räknas som den förste inhemske
tonsättaren i USA. Hans äldsta bevarade
komposition är en 1759 daterad sång, ”My days have
been so wondrous free”. Bland hans senare verk
må nämnas ett 1781 uppfört halvt dramatiskt
stycke, ”The temple of Minerva”, och en
sång-saml. från 1788, som tillägnades George
Washington. H. gjorde också en del instrumenttekniska
konstruktioner. — Litt.: O. G. Sonneck, ”F. H.
and James Lyon” (1905). S.W.
Hoplaks, fi. Huopalahti, tidigare kommun i
Nylands län, Finland, n.v. om Helsingfors. H.
ut-bröts 1920 från Helsinge kommun. På dess område
uppstod en omfattande förortsbebyggelse, bl.a.
de folkrika förortssamhällena Munksnäs och
Drumsö. 1946 införlivades H. med Helsingfors.
Hoplfter (grek. hopli’tai, av hoplon, vapen),
namn på de tungt beväpnade stamtrupperna
(inf.) i det klassiska Greklands stadsstater,
rekryterade bland borgarna med fulla
medborgerliga rättigheter, undantagsvis också bland andra
folklager, och beväpnade med sköld, hjälm,
bröstharnesk, benskenor, svärd och den långa lansen.
Tjänstetiden varade fr.o.m. 2o:e t.o.m. 6o:e året.
Införandet av hoplittaktiken o. 700 f.Kr., den
reform av militärväsendet, varigenom de grekiska
staternas värnkraft kom att vila på h. i st.f. på
adelns stridsvagnar, var en av de viktiga
förändringar i samfundslivet i Grekland under
tidig arkaisk tid, som banade väg för den
klassiska grekiska demokratien (jfr Grekland, sp.
1205). [N.VJK.H.
Hoplitodrom’os (grek., till hoplon, vapen, och
drom’os, lopp), sportv., se Löpning.
Hoplocam’pa, släkte av fam. bladsteklar*.
Hopp, vissa gymnastiska och idrottsliga övningar,
som avse utvecklandet av mod, beslutsamhet m.fl.
psykiska egenskaper samt av förmågan att
övervinna hinder. Ett h. består av sats, förflyttning
och nedhopp (-språng); vanl. föregås satsen av
anlopp. Man skiljer på:
A. Gymnastiska h. (med viss form):
a. Fria h. (utan händernas stödjande å | Med delad el.
redskap). I samlad sats
b. Bundna h. (med händernas stödjande | (jämfota
å redskap). J hopp).
B. Idrottsliga h. (prestationshopp):
a. Längdhopp. 1 Med el. utan anlopp
b. Höjdhopp. f (stående h.).
c. Trestegshopp.
d. Stavhopp.
C. Hopp, hörande till inomhusidrotten. (Urspr. gymnastiska
h., vilka utföras som prestationshopp.)
Jfr Gymnastik, Hoppredskap, Längdhopp o.s.v.,
Inomhusidrott, Backhoppning och Simhopp. -—
Ang. h. till häst se Hoppning. O.Kgh.
Hopparsekten. 1) Se Jumpers.
2) Extatisk religiös rörelse, som på 1840-talet i
hoofianismens spår spred sig i Småland (särsk.
Västbo hd). Dess anhängare kallades ”hopparna”
el. ”rösterna” och höllo nattetid enskilda
sammankomster under kvinnlig ledning, varvid förekom
läsning ur Luthers och J. O. Hoofs postillor, bön
— 759 —
— 760 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
