Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hoppe, Marianne - Hoppegarten - Hoppe-Seyler, Felix - Hoppet - Hoppfiske - Hoppflugor - Hoppkräftor - Hoppla, vi lever - Hopplist - Hoppmöss - Hoppner, John - Hoppning (prishoppning) - Hoppredskap - Hopprätvingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOPPEGARTEN
J. Hoppner: Flicka med hund. Privat ägo.
1933 började H. vid filmen och slog igenom i
filmatiseringen av den sistn. pjäsen. Sin största
framgång hade hon i ”Det gåtfulla leendet”.
Med sitt spröda och fina men ändå konturfasta
spel tillhör H. eliten av tyska skådespelerskor.
Hon har varit g.m. teaterchefen Gustaf
Gründ-gens. B.Hgn.
Hoppegarten [håpp’o-], Tysklands förnämsta
kapplöpningsbana och träningsplats för
kapplöp-ningshästar, belägen c:a 15 km ö. om Berlin.
Hoppe-Seyler [-zäi’-], Ernst Felix Immanuel,
tysk fysiolog och kemist (1825—95), prof, i Berlin
1860, i Tübingen 1861, i Strassburg 1872, utförde
banbrytande arbeten över blodfärgämnen,
äggviteämnen, jäsningsprocessen m.m. Han grundade 1877
”Hoppe-Seyler’s Zeitschrift für physiologische
Chemie”.
Hoppet, holl. Op hoop van zegen, skådespel
(sjöstycke) av Herman Heijermans.
Hoppfiske, se Fiskredskap.
Hoppflugor, CypseVidae, en fam. små, vanl.
svart-aktiga flugor med stora vingar och kraftiga,
medellånga ben. Allmän i stallar, ladugårdar o.s.v.
är Cyp’sela equi’na, vars larver leva i gödsel av
olika slag, särsk. hästspillning. Varken flugor el.
larver förorsaka någon skada.
Hoppkräftor, se Loppkräftor.
Hoppla, vi lever, ty. Hoppla, wir leben, skådespel
av Ernst Toller.
Hopplist, list, vars yta är täckt av tätt
upprepade små upphöjningar (liksom vågig el. veckad).
Användes förr ofta i tavelramar.
Hoppmöss, släkte av fam. springråttor*.
Hoppner [håp’na], John, engelsk målare (1758
—1810). Efter studier vid konstakad. ägnade sig
H. åt landskaps- och framför allt åt porträttkonst.
Som porträttör var han mycket anlitad av hovet
och högadeln och var en svår konkurrent till
Lawrence. H. var starkt påverkad av Reynolds i
teknik och komposition. H. har producerat en
oerhörd massa porträtt, varav de flesta finnas i privat
ägo. En del av hans bästa saker bevaras i St.
James’ Palace och National Gallery. — Litt.: W.
McKay & W. Roberts, ”J. H.” (1909). B.B.
Hoppning (nu i Sverige den officiella
benämningen på p r i s h o p p n i n g) är en av
ridsportens tävlingsgrenar, som utföres på en med olika
hinder försedd bana. Beroende på hindrens höjd
och storlek benämnes h. i Sverige lätt,
medel s v å r och svår med en A- och en B-klass
i vardera gruppen, varvid A-klassen vanl. har ett
fåtal hinder av större höjd och längd än
B-klassen. Måtten på hindrens höjd äro följande:
Lätt A 1—1,25, B 0,90—1,10 m höjd, intill 3 m
längd; medelsvår 1,10—1,50 m höjd, 3,50—4 m längd,
svår A i,4o—i,8o m höjd, 4—5 m längd, B 1,20—i,oo
m höjd, 3,50—4,50 m längd. Hindrens antal äro
i svår A endast 4—6, i övriga varierande mellan
8 och 16. Utöver nämnda slag av h. förekomma
även specialformerna terräng-, höjd- (enl. motsv.
principer som vid friidrottens höjdhopp),
barriär-(som vid höjdhoppning men med 4—6 hinder i
följd), grupp- (med 2 el. flera ryttare samtidigt),
lag-, hippodrom- (inomhus) och stafetthoppning.
Bedömningen sker vanl. så, att ryttaren belastas
med visst antal fel, om hästen vid något hinder
slår ned, vägrar, bryter ut el. går omkull. Vid
lika antal fel sker omhoppning el. fäller tiden
utslaget. Bedömningen kan även ske efter tid,
varvid nedslag och nedtramp omräknas i sek.,
som läggas till ridtiden. H. har under de senaste
årtiondena tagit en oerhörd omfattning, och stora
internationella tävlingar avhållas årl. i Europa
och Amerika. H. har förekommit vid Olympiska
spelen 1900 samt fr.o.m. 1912, varvid Sverige vann
lagtävlingarna 1912, 1920 och 1924. Svenskarna
hade även stora framgångar i Aachen 1928 och 1929
samt i Amerika 1933. Världsrekord i höjd- och
längdhoppning (2,44, resp. 7,65 m år 1944) noteras
officiellt. Jfr Ridkonst. [S.CrlO.Kgh.
Hoppredskap, gymn., indelas i sådana för fria och
för bundna hopp. Till de förra höra h o p p s t ä 1 1
(språngställ), bestående av 2 ståndare med hål
och sprintar el. med förskjutbara
uppläggnings-plattor jämte rep med tyngder el. hoppribba (se
Höjdhopp) samt häckar (se Häcklöpning). Till
de senare räknas b o m* utan och med bomsadel,
häst* utan och med putor, bock*, plint* samt
hoppstav (se Stavhopp). Vid båda slag av hopp
kunna användas matta och satsbräda (se d.o. och
Simhopp). O.Kgh.
Hopprätvingar, Saltato’ria, ordn. bland de
rät-vingade insekterna. Huvudet är avlångt el. rundat,
nedåtriktat. Antennerna, som hos gräshopporna
äro täml. korta och tjocka, äro hos de övriga
långa, trådlika och ofta längre än hela kroppen.
Fasettögonen äro stora, och hos gräshoppor och
syrsor finnas dessutom 3 punktögon. Mundelarna,
som äro nedåtriktade, äro bitande med starka
käkar, kroppen är hos gräshoppor och vårtbitare
— 763 —
— 764 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
