Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hore-Belisha, Leslie - Horemheb - Horen, Die - Horerna - Horeter, horiter - Horgabrud - Horisont - Horisontal - Horisontalcirkel - Horisontalintensitet - Horisontalpendel - Horisontalplan - Horisontalprojektion - Horisontell - Horiter - Horizon - Horla - Hormisk psykologi - Hormogonier - Hormoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HORMONER
Hore-Belisha [hå’-bali’Ja], L e s 1 i e, brittisk
politiker (f. 1898), urspr. advokat och publicist.
H. blev liberal led. av underhuset 1923, deltog
vid bildandet av nationella liberala gruppen 1931
och blev snart ledare för denna. Han var
parla-mentssekr. till finansministern 1932—34. Som
kommunikationsminister 1934—37 lanserade han
nya trafiktekniska uppslag, för vilka han förstod
att vinna stor
publicitet. H. blev i maj 1937
krigsminister,
arbetade energiskt för
arméns nyrekrytering
och genomförde en
föryngring av
genera-litetet men måste avgå
i jan. 1940, bl.a. som
följd av en konflikt
med äldre
officers-kretsar (sedan sept.
1939 hade han tillhört
krigskabinettet). Han
lämnade nationella
liberala gruppen 1942
och blev oavhängig, var socialförsäkringsminister
i Churchills övergångsministär maj—juli 1945 och
inträdde i aug. s.å. i konservativa partiet. S.Br.
Horemheb, egyptisk konung (14:6 årh. f.Kr.),
se Egypten, sp. 29.
Horen, D i e H. [di hå’ran], tysk tidskr., grundad
1795 av Schiller under medverkan av Goethe och
en rad av tidens främsta kulturpersonligheter, ss.
Herder, A. W. Schlegel, W. v. Humboldt,
Hölder-lin och Fichte. Den upphörde redan 1797.
Horerna [hå’-] (grek. Horai, av hora, rätt tid),
grek, myt., ”den rätta tidens” gudinnor. H. ansågos i
allm. vara tre, men deras namn växla. Hos
Hesiodos äro de döttrar till Zeus och Themis,
rättvisans gudinna, och heta Eunomia, ”Laglig
ordning”, Dike, ”Rättvisa” och Eirene, ”Fred”.
Vanl. uppfattades h. som årstidernas gudinnor,
t.ex. i Aten, där deras namn, Auxo, Thallo och
Karpo betyda resp, växandets, blomningens och
fruktens givarinna. Spec. symbolisera h. våren.
— Den antika konsten sysslade gärna med
avbildningar av h., ofta framställda dansande. KB.
Hore’ter, ho rit er (hebr. hörim), i GT
benämning på de för-edomitiska inv. i landet Seir
(Edom). Namnet h. motsvarar det egyptiska Churu
(H3-rw) och kilskriftdokumentens Hurri och
betecknar ett folk, som under 2:a årtusendet f.Kr.
spelade en ledande roll i Orienten, hurriterna*.
Horgabrud, nord, myt., se Torgerd Holgabrud.
Horisont [-ånt’] (grek. horiBon, eg.: som
begränsar). 1) Astr., geod. Ett i en punkt fritt hängande
lod angiver tyngdkraftens riktning i punkten;
förlängningen av denna riktning kallas lodlinje
el. v e r t i k a 11 i n j e. Det plan, som tänkes lagt
genom observatörens öga, vinkelrätt mot
vertikallinjen, kallas den apparenta h.; ett med
denna parallellt plan genom jordens medelpunkt
benämnes den sanna el. geocentriska h.
På gr. av jordradiens försvinnande litenhet,
jämförd med himmelssfärens radie, komma båda dessa
plan att skära himmelssfären längs en och samma
storcirkel, som kallas den astronomiska h.
Gränslinjen mellan hav och himmel, den
natur
liga h. el. s j ö h o r i s o n t e n, är ej identisk med
den astronomiska (se Dalning). Ytan av en i vila
varande vätska sammanfaller med den apparenta
h. och bildar således en artificiell h.*;
härav använder man sig vid vissa höjdobservationer.
— Jfr Konstgjord horisont. M.
2) Geol., stratigrafisk nivå, som oberoende av
lagrens beskaffenhet (sandstens- el.
kalkstens-bank, lerskikt) el. avlagringsplats tillkommit
under ett bestämt, kort tidsavsnitt. H., som är lätt
igenkännlig och kan följas över vidsträckta
områden, ledhorisont, har stort värde för
stratigrafisk forskning och geologisk tidsbestämning.
Horisonta’1, vågrät.
Horisontalcirkel, meteor., se Halofenomen, sp. 812.
Horisontalintensitet, fys., se Jordmagnetism.
Horisontalpendel, fys., se Pendel.
Horisontalplan, plan, vinkelrätt mot lodlinjen;
jfr Horisont 1).
Horisontalprojektion, se Projektion.
Horisontell’, vågrät.
Hori’ter, se Horeter.
Horizon [hårai’zn], engelsk månadstidskr. för
”litteratur och konst”, grundad 1940 i London
av Cyril Connolly, som fortfarande redigerar H.
och i varje nr publicerar sina kommentarer till
skilda företeelser inom det kulturella och
politiska livet i radikal liberal anda. H., som
uppmärksammas världen runt som ledande
avantgardepublikation i England, har som medarbetare
bl.a. C. M. Bowra, C. E. Joad, H. Read, G.
Or-well och S. Spender. Den mottar också bidrag
från utländska skribenter, ss. amerikanerna E.
Wilson och H. Miller, fransmannen P.
Emma-nuel och de politiska emigranterna A. Koestler,
A. Barea och P. Hodin, av vilka den senare bl.a.
behandlat nordiska målare som E. Josephson och
E. Munch. E.
Horla, socken i Kullings hd i Västergötland,
Älvsborgs län, och församling i Hol, Siene och
Horla pastorat i Kullings kontrakt av Skara stift,
n.ö. om Alingsås; 21,00 km2, därav 20,47 land;
302 inv. (1949; 15 inv. pr km2). H. genomflytes
av Säveån, och bygden ligger huvudsaki. kring
ån och i dess dalgång. Åkern utgör 17% av
landarealen, skogsmarken 64 °/o. Av fornlämningar
märkas tre stora kummel s.v. om kyrkan, ett
gravfält vid Horla by och ett flertal domarringar.
Kyrkan har långhus och kor från medeltiden (med
triumfbåge), senare ej om- el. tillbyggda. Den
reparerades i slutet av 1800-talet, restaurerades
senast 1942; klockstapel. — Namnet, som är givet
efter kyrkbyn, skrevs 1421 Hörla s(ocken), 1427
Horla. Det är trol. ett i övrigt icke betygat ord
hornla, hyrnla, avledning till horn, hörn, krök. Byn
ligger på en framskjutande höjd. Se ”Ortnamnen
i Älvsborgs län”, 8 (1914), sid. 130. I.Mg;Er.
Hormisk psykologi [hår’-] (till grek, horme’,
inre drift), beteckning på den riktning inom
psykologien, främst företrädd av W. McDougall,
vilken som sin huvudtes hävdar, att allt liv är
bestämt av en inre, ursprunglig strävan mot ett mål.
Hormogonier [-gå’-], se Blågröna alger.
Hormoner [-må’-] (av grek. horma’n, reta). 1)
Anat., sådana ämnen, vilka avsöndras till blodet av
de inresekretoriska körtlarna och som utöva en
specifik reglerande inverkan på verksamheten av
SU i3.
25 — Red. avsl. 19/a 49.
— 769 —
— 770 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
