Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hormoner - Hormonpreparat - Hormuz - Horn - Horn i sidan, ha ett horn i sidan till (på) någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HORMONPREPARAT
Kronhjort, som förlorat halva hornkronan; den cirkelrunda sårytan framträder tydligt. T.h. kronhjortens nya
horn 48 dagar efter hornfällningen.
kroppens ohka organ och ämnesomsättningen i
dess helhet. Se Inre sekretion.
2) Bot., se Växthormoner.
Hormonpreparat, se Inre sekretion och Ogräs.
Hormuz, persisk ö, se Ormuz.
Horn (nära besläktat med lat. cornu), till
byggnad och utseende olikartade utskott på huvudets
översida hos hovdjuren och vissa kräldjur. Vanl.
- el. försvarsvapen och
bäras av båda könen
el. blott av hannarna.
Hos slidhornsdjuren*
bestå h. av ett från
pannbenet utskjutande
benparti, kvicket, och
en detta omgivande
kraftig hornslida (fig.
1). Denna bildas genom
förhorning av
överhuden, som jämte den
blodrika läderhuden
bekläder kvicket. Hos
hjortdjuren* bestå h. av
långsträckta, från
pannbenet utgående,
greni-ga, förbenade utskott
(fig. 2), på vilka nedtill
den s.k. rosenstocken
finnes. Strax ovanför
denna förekommer en
ringformig, oftast med
mer el. mindre
framträdande utskott
försedd förtjockning,
rosenkransen. Vid den
årl. inträdande
fällningen lossna h. vid
rosenstocken, från vilken
sedan de nya utväxa.
Under nybildningen äro
h. täckta av en hårig,
på blodkärl rik hud,
vilken, när h. äro fär-
Fig. 1. Kranium av get
med horn. V. hornets
slida är borttagen, så att
kvicket synes.
digbildade, avstötes, den s.k. fejningen. En tredje
horntyp finnes hos giraffen, vars h. utgöras av
korta, med hårig hud ständigt klädda benutskott,
vilka ej fällas. Noshörningens på näs- och
pannbenen sittande h. utgöres endast av förhorning
i den starkt utvuxna överhuden. Beträffande
övriga hornbildningar i huden se Hud.
H. kan färgas och poleras och låter sig under
uppvärmning lätt böjas samt kan pressas och
göras ogenomträngligt för flytande ämnen. Det har
före plastmassornas tid haft mycket stor
användning för tillverkning av kammar, knappar,
hårprydnader, skedar m.m. Avfall från tillverkningen
användes som gödselmedel (se Hornmjöl). H.Bn;C.A.N.
Religionsv., symbol för styrka och makt. Urspr.
ha i djurgestalt framställda gudar burit h., så
Ptah som Apis i Egypten, Marduk som tjur i
Ba-bylonien, men då dessa gudar även avbildats som
människor, ha de behållit h. I nordisk folktro bär
djävulen, som i denna form stammar från den
grekiske, i bockgestalt framställde guden Pan, h. i
pannan. H. på gudabilder ha även ansetts vara
månens h., men trol. torde gudar, som
karakteriseras av månskäran över huvudet (t.ex. Thot i
Egypten), vara parallellföreteelser till de från
djurgudar stammande. H. äro heliga, så h. på
altaret (2 Mos. 27:2), vilka möjl. äro relikt av
h.-försedda huvud i altarets hörn: en brottsling, som
grep dem, hade asylrätt. I denna bemärkelse ha
h. bildlikt överförts till Jahve (2 Sam. 22:3). H.
bäras även av människor i hög social ställning el.
med särskild makt; indianhövdingar ha
huvudbonader med h., likaså präster (salierna i Rom). När
Mose i konsten (Michelangelo o.a.) förses med h.,
beror emellertid detta på en felöversättning i
Vul-gata av 2 Mos. 34:29 (det hebr. ordet karan):
Moses anlete ”bär h.” i st.f. ”sken”. — Litt.: I.
Schef-telowitz, ”Das Hörnermotiv in den Religionen” (i
”Archiv für Religionswissenschaft”, 15, 1912). Th.P.
Horn i sidan, ha ett h. i sidan till
någon, hysa agg till någon, urspr. ha ett h.
i sidan på någon, med syftning på tjuren,
— 771 —
— 772 —
Fig. 2. Horn av sumphjort.
a rosenstock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
