Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Horn i sidan, ha ett horn i sidan till (på) någon - Horn (musik) - Horn (alperna) - Horn, Kap - Horn (Västergötland) - Horn (Östergötland) - Horn (Blekinge) - von Horn, ätt - von Horn, Brita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HORN
som stångas. — Giva någon h. (och liknande
uttr.), om bedragen äkta man, av oklart ursprung.
Horn (ital. corno, fra. cor), mus., biåsinstrument,
har såväl namnet som den koniska rörformen
från djurhornet, varav det urspr. framställdes. Det
kunde även förfärdigas av ben, elfenben el.
metall — sistn. material betecknar höjdpunkten på gr.
av dess stora möjlighet att låta anpassa sig efter
de akustiska lagarna. För nutidens musiker är
h. i inskränkt mening valthornet. Detta var
från början ett skogshorn (ty. Waldhorn), ett
jakthorn (ital. corno di caccia), som i slutet
av 1600-talet i Frankrike blivit ett långt,
smäckert, cirkelrunt rör med vid tratt och
strut-formigt munstycke och med en på samma
gång vek och praktfull ton, som snabbt gav
det plats i orkestern. Valthornet frambragte
eg. blott naturtoner, men vid 1700-talets mitt
uppfann hornisten A. J. Hampel i Dresden de
s.k. stopptonerna: då handen föres in i tratten,
kunna naturtonerna genom stoppning fördjupas
med en halv el. hel ton. Vid denna tid insattes
även byglar av olika längd (ty. Inventionen),
varvid olika stämningar möjliggjordes. Dessa h.
kallades inventionshorn; de första tillverkades
i Dresden o. 1753 av J. Werner. Efter 1816 försågs
h. med ventiler, först 2, sedan 3, ventilhorn,
varigenom en fullst. kromatisk skala kunde
åstadkommas (jfr ital. corno cromatico). —
Kompositioner för valthorn ha skrivits av bl.a. Haydn,
Mo-zart, Beethoven, v. Weber, Schumann och Brahms.
Bland framstående tidigare valthornsvirtuoser i
Sverige märkas bröderna Steinmüller och J. M. Fr.
Hirschfeld. — Jfr Bassetthorn, Bygelhorn, Lur
och Oboe. D.F.
Horn [hårn] (ty.), i de tyska alperna om en
brant och hög bergspets, t.ex. Finsteraarhorn.
Horn, Kap H., se Kap Horn.
Hom, socken i Vadsbo hd i Västergötland,
Skaraborgs län, och församling i Horns, Frösve
och Säters pastorat i Mariestads kontrakt av Skara
stift, n.n.ö. om Billingen; 18,21 km2, därav 17,80
land; 440 inv. (1949; 25 inv. pr km2). H. är
slättbygd i Tidandalen kring ån ösan och har
i n. strand vid sjön östen. ”Kyrkbyn” ligger på
en rullstensås. Åkern utgör 56 °/o av landarealen,
skogsmarken 32%. Av fornlämningar finnas
flerstädes järnåldersgravfält. Ett märkligt sådant
bygravfält undersöktes på 1940-talet, varefter det
efter hand förstörts genom grustäkt. Kyrkan fick
sitt nuv. utseende efter en grundlig ombyggnad
1804. Tornet är medeltida med välvd
bottenvåning och inbyggda stentrappor. — Namnet skrevs
1313 de (in) Horne. Det är subst. horn, ngt
utskjutande, hörn. Härmed åsyftas trol. kyrkans
läge på en rullstensås mellan två i sjön östen
strax n. därom utfallande åar med kringliggande
sankmarker. I.Mg;Er.
Hom, socken i Kinda hd i Östergötland och
församling i Horns och Hycklinge pastorat i
Kinds kontrakt av Linköpings stift, mellan
Åsunden och smålandsgränsen; 193,74 km2,
därav 163,87 land; 2,124 inv. (1949). Socknen, som
genomflytes av Stångån från sjön Juttern (103
m ö.h.) på landskapsgränsen, är en skogs- och
bergsbygd, som särsk. i v. är starkt kuperad
(intill 245 m ö.h.) och rik på sjöar (Täftaren,
Valthorn.
115 m). Någon slättbygd finns i n.ö. nära
Åsunden och n.v. om Juttern. Åkern utgör 16%
av landarealen, skogsmarken 71 °/o. Vid
Stångåns utlopp i Åsundens sydligaste vik ligger
industri- och villasamhället Horn (509 inv. 1946),
ändpunkt för Kinda kanal och med någon
träindustri. Vid Stångån ligga Horns (Tyrisfors)
och Blomsfors elkraftverk, mellan
Skjulensjöar-na Kvarntorps; vid det sistn. finns en
metall-varufabrik. Blomsfors hade förr pappers- och
järnbruk samt pottasketillverkning. Egendomar:
Flytthem, jämte Eneby, Hornsberg och
Kristi-neberg tillhörande Riddarhuset, vidare Väsby
och Åby. Flera järnåldersgravfält (stensättningar
och resta stenar) finnas samt två bygdeborgar.
Kyrkan från 1753—55 har tunnvalv av trä och
en smäcker tornspira. Kyrkan restaurerades
senast 1934. — Namnet skrevs 1319 de horn. Det
är subst. horn, ngt utskjutande, hörn. Trol.
åsyftas härmed den långa, smala viken av sjön
Åsunden. Se E. Wessén i ”Östergötland”
(”Hem-bygdsböckerna”), 1937, sid. 271. P.;Er.
Horn, fiskläge i Hasslö* sn i Blekinge.
von Horn, ätt, som sannolikt är en utgrening
från en redan på 1200-talet i Bremen
förekommande ätt vam Horne. Till Sverige inkom o.
1607 köpmannen Paridon van Horn (d. 1644) och
blev här bruksägare och generalarrendator av
stora sjötullen. Hans brorsons son var läkaren
Johan van Hoorn*, från vilken den i Sverige
alltjämt fortlevande, på Riddarhuset icke
introducerade ätten H. stammar. — Litt.: H.
Sö-dersteen, ”Ätten H:s ursprung” (i ”Personhist.
tidskr.”, 27, 1926). C.
Brita Clara Alice Augusta Florence von
H., författarinna (f. V4 1886). H., som företagit
en rad studieresor i Frankrike och Tyskland,
har främst ägnat sig åt teatern. Hon har
verkat som teaterkritiker, föreläst om teater och
— 773 —
— 774 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
