Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hornborg, 1. Eirik - Hornborg, 2. Torsten - Hornborg, 3. Harald - Hornborga - Hornborgasjön - von Hornbostel, Erich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HORNBOSTEL
tid”, (1938), ”Sveriges historia” (1940), ”Roms tredje
storhetstid” (1941), ”Kampen om Östersjön” (1945)
och ”Finlands historia” (1948). H. är en av de mest
framträdande representanterna för Finlands svenska
stam. Han deltog i arbetet för Finlands frigörelse
under 1 :a världskriget, tillhörde den finländska
jägarbataljonen och representerade Svenska
folkpartiet 1916—22 och 1924—27 i lantdag och riksdag;
därvid arbetade han för stärkt försvar och var ordf,
i försvarsrevisionen 1923—26. Främst i tidskr. ”Nya
Argus” har han uppträtt till rättsordningens
försvar, bl.a. mot Lapporörelsen, för den
finlandssvenska nationalitetens rätt samt för nordiskt
samgående. Under 2:a världskriget var han
motståndare till den politik, som knöt Finland till
Tyskland. I den kommitté, som 1945 tillsattes för
att utreda Finlands utrikespolitik 1938-—44, var H.
ordf. 1934—47 var han ordf, i Svenska
litteratursällskapet i Finland. B.
2) Torsten Bogislaus H., den föreg:s bror,
författare (f. 1883). H. föddes i Helsingfors,
avlade examen vid Tekniska högsk. där 1907,
verkade som väg- och vattenbyggnadsingenjör,
innehade skilda kommunala och enskilda
befattningar i Lovisa, Åbo och Vasa, blev stadsdir. i
Ekenäs 1930. H. har framträtt som skönlitterär
förf. bl.a. med stämningsromaner med
småstads-och skärgårdsmotiv, ”Curt Beijerfelt från
Fagervik stad” (1933), ”Slagskuggan” (1934),
”Martin Qvist och barnet Beijer” (1942), ”1 fädrens
spår” (1943), som har motiv från Finlands
deltagande i 2:a världskriget, ”Livets möjligheter”
(1944) och ”Melker sökaren” (1948), en mera
allvarligt syftande pikareskroman. E.
3) Birger Harald H., de föreg:s bror,
författare (f. 1890), fil. mag. 1927. H., som 1918
—31 var anställd i Utrikesdep. och 1931—40 var
tjänsteman i privatföretag, har utg. en mängd
historiska skälmromaner, lokaliserade till ett tyskt
fantasihertigdöme, Flüstringen, ss. ”Herr von
Soe-wenechs kamp” (1928) och ”Martin Türkheimer”
(1929). H. har även publicerat en rad skildringar
från olika skeden i Finlands historia, ss.
romanserien ”Hakenskiölds på Sveaborg”, ”Hakenskiölds
på Illerstad” och ”Greve Alexejs son” (1932—34)
samt romanserien ”Den okände karolinen”, ”Det
mörknar över Illerstad” och ”Syndafloden” (1942
—44). Sin särprägel få H:s skönlitterära verk
genom hans fabuleringsförmåga, hans sinne för det
komiska och hans spirituella stil. H:s historiska
och genealogiska intressen komma till uttryck även
i hans utmärkta essäsaml. ”Förgätna öden” (1937),
”De glömda fäderna” (1940) och i biogr.
”Konspiratören Johann Reinhold Patkul” (1945). E.Ed
Hornborga, socken i Gudhems hd i
Västergötland, Skaraborgs län, och församling i
Brodde-torp, Hornborga, Sätuna och Bolums pastorat i
Billings kontrakt av Skara stift, s.ö. om
Horn-borgasjön; 16,98 km2, därav 15,27 land; 230 inv.
(1949; 15 inv. pr km2). H. är slättbygd vid
Slafsan (här kallad Hornborgaån) med stora,
genom sjösänkningen torrlagda marker vid
Horn-borgasjön. Äkern utgör 37% av landarealen,
skogsmarken i7°/o. Egendom: Bossgården. H.
är särsk. rikt på fornlämningar med bl.a. ett stort
järnåldersgravfält vid Backgården. I H. ligger
E k o r n a v a 11 e n, ett gravfält med en ståtlig
samling gånggrifter, bautastenar, domarringar
m.m. Av H:s gamla, för längesedan försvunna
kyrka finnas lämningar nära Bossgården. Ang.
den nuv. kyrkan se Bolum. — Namnet, övertaget
från kyrkbyn, skrevs 1378 ii Hornboro (avskrift),
1383 in Hoornborom (avskrift). Byn ligger vid
en fors, vilken ansetts bebodd av ett naturväsen,
som genom sitt spelande åstadkommit forsens
brus. Namnet betyder eg. hornbäraren och visar,
att instrumentet har ansetts vara ett horn, medan
strömkarlen i senare tiders folktro menats spela
på harpa el. fiol. Den fem. formen beror ant.
på att vattendemonen varit av kvinnligt kön el.
på att Hornbora är ånamnet, avlett av namnet på
strömkarlen i forsen. Se J. Sahlgren i ”Namn och
bygd”, 1935, sid. 42 ff., särsk. 54. I.Mg;Er.
Hornborgasjön, sjö i Västergötland, v. om s.
Billingen; c:a 119 m ö.h. H. tillhör den i Sverige
sällsynta typen av grunda slättsjöar, som
karakteriseras av yppig växtlighet och rikt fågelliv (jfr
Tåkern och Krankesjön). H:s låga stränder
omgivas nästan helt av vidsträckta torvmarker. Före
sista sänkningen hade sjön en längd av 10 km och
en bredd av i medeltal 3 km; största djup vid
medelvattenstånd var c:a 1,5 m. H:s
nederbördsområde är 575 km2; viktigaste tillflöde Slafsan
el. Hornborgaån från s.ö. H. avrinner åt v.
genom Flian till Lidan. De flacka stränderna ha
ofta varit utsatta för översvämningar, varför sjön
varit föremål för flera sänkningsföretag, 1803, 1848
—52, 1874—77 och 1904—14. Genom den sista
sänkningen har H. blivit så grund, att den vid
lågvatten är att betrakta som en sumpmark med
endast några få km2 vattenyta, varjämte dess flora
och fauna ha undergått väsentliga förändringar.
Sänkningens ekonomiska resultat blev ej så gott
som väntat, vartill kom långvariga och dyrbara
rättstvister med fallägarna i utloppsån, vilka fått
vattenförhållandena försämrade. Med ekonomiskt
bistånd av Staten kom slutl. 1933 en kompromiss
till stånd. Denna innebar bl.a., att en redan av
domstol föreskriven återhöjning av H. med en
regleringsdamm vid utloppet icke utfördes.
Däremot ha kanaler grävts från tilloppen till
utloppet. H. har flera gånger varit föremål för
vetenskapliga undersökningar. — Sjön har namn efter
Hornborga by och sn vid ö. stranden. Ett
medeltida namn var Lodhne, den ludna, d.v.s. den
med rik vegetation försedda (se J. Sahlgren i
”Namn och bygd”, 1935, sid. 52). — Litt: R.
Sandegren, ”H.” (i ”Sveriges geol. undersökn.”,
ser. Ca, nr 14, 1916); R. Söderberg, ”H.”
(1932), ”H:s öden som fågelsjö” (1948). J.C.;Er.
von Hornbostel [hår’n-], E r i c h, tysk
musikforskare (1877—1935), förestod 1906—33 det
statliga fonogramarkivet i Berlin. H. är en av
de stora förgrundsgestalterna inom den
jämförande musikforskningen. De undersökningar H., ofta
tills, med andra (jfr Abraham, O.), gjorde av
främmande tonsystem med bl.a. exakta mätningar
av skaltyper och instrument, ha skänkt fördjupade
insikter i de gamla kulturfolkens och en del
naturfolks musikseder liksom i musiktänkandets
historiska utveckling. H. skrev en stor mängd
uppsatser i olika tidskr., bl.a. ”Die Probleme der
ver-gleichenden Musikwissenschaft” (i ”Zeitschrift der
Internationalen Musikgesellschaft”, 1905) och den
— 789 —
— 790 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
