Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hornsvampar - Hornsärvsläktet - Hornsö extra revir - Hornugglesläktet - Hornungia - Hornuv - Hornverk - Hornviol - Hornåskledare - Hornämne, keratin - Hornöarna - Horologium - Horopter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOROPTER
Hornuggla och (t.h.) jorduggla.
Ur ”Våra fåglar i Norden”.
sandsvamparna samt de till fam. Aplysin’idae
hörande formerna, utmärkta av ihåliga
spongie-trådar utan inlagring av främmande partiklar.
Även de skelettlösa gelésvamparna räknas
ofta hit. O.Cn.
Hornsärvsläktet, CeratophylVum, enda släktet av
fam. Ceratophylla’ceae (ordn. Rana’les), omfattande
3 arter, av vilka 2 finnas i Sverige. Den fleråriga
örten är vanl. fritt simmande i stillastående vatten,
har upprepat gaffeldelade, styva blad och
i-kö-nade blommor i bladvecken. Hornsärv, C.
de-mePsum, har 1—2 ggr delade blad, frukten försedd
med 2 taggar vid basen och är utbredd över större
delen av landet. Vårtsärv, C. submePsum, har 3
ggr delade blad och är funnen blott på få ställen
i landet, rikligast i kanalerna vid Landskrona. W.
Hornsö extra revir, adress Hornsö, tillhör S.
distriktet och omfattar de delar av Långemåla,
Kråksmåla, Högsby och Bäckeby socknar i
Kalmar län, som bilda kronoparken Hornsö. Areal
1948: statsskogar 9,708 ha, varav 6,947 ha
produktiv skogsmark. Avverkning 1947 16,422 m3
(2,36 m3 pr ha skogsmark). Medelavverkning 1941
—45 3,21 m3 pr ha skogsmark. Reviret är delat
i 2 bevakningstrakter.
Hornugglesläktet, As’io, av fam. ugglor, har en
stor, med klaff försedd öronöppning, rund,
fullständig öronkrets samt uppresbara örontofsar och
vingarna längre än stjärten. H. omfattar 9 arter,
spridda över hela jorden utom Australien,
Söderhavets öar och v. Afrika. I Sverige häcka 2 arter,
hornugglan el. skogsuven (A. otits) och
jordugglan (A. accipitri’nus). Den förra, som
når en längd av 34—35 cm, är ovan spräcklig av
brunt, rostgult och grått, under rostgul med
svartbruna längsfläckar. ögonkretsen närmast ögat är
svart, inåt vit, utåt rostgul, handpennorna
rostfärgade med svarta tvärband, stjärten med rostfärgade
och bruna tvärband och vit spets, örontofsarna äro
långa. Den häckar täml. allmänt i mell. och s.
Sverige, ofta i övergivna skat- el. kråkbon. Den är
utbredd över hela Europa och mellersta Asien.
Jordugglan liknar till färg och kroppsstorlek den
förra arten, men skiljer sig från densamma bl.a.
genom kortare örontofsar, som bestå av endast
2—4 fjädrar. Jordugglan har en vidsträckt
utbredning i Europa, Afrika och Asien men tillhör i
Sverige företrädesvis fjällregionens myrar och hedar.
Båda arterna livnära sig huvudsaki. av
smågnaga-re och åtnjuta som nyttiga lagstadgat skydd. De
äro flyttfåglar. O.Cn;H.lV
Hornun’gia, växtsläkte, se Stenkrasse.
Hornuv, benämning på hornugglan, jordugglan
och berguven.
Hornverk, vid äldre fästningar framför
huvud-försvarslinjen liggande utanverk, bestående av
en bastionerad front, d.v.s. två bastioner med
mellanliggande kurtin.
Hornviol, art av violsläktet*.
Hornåskledare, se överspänningsskydd.
Hornämne, k e r a t i n, se Albuminoider.
Hornöarna [hårn-], fra. Iles de Horn, två
vulkaniska öar, Futuna och Alofi, n.ö. om
Fidjiöar-na; c:a 2,000 inv. Fransk besittning sedan 1842,
lydande under Nya Kaledonien.
Horolog’ium (lat., av grek. horolog’ion, till hora,
timme, och leg’ein, angiva, säga), större ur, urverk;
se även Breviarium 2). — H. flo’rae, se Blomsterur.
Horopter [-åp’-] benämnes ett begränsat område
av ögonens synfält, omfattande alla punkter, som
vid viss ögonställning avbildas på
”korresponderande” ställen av näthinnan och därför ses enkelt.
— 797 —
— 798 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
