Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovgard, Åke - Hovid - Hoving, Helga - Hovintendent - Howison, George - Howitt, 1. Mary - Howitt, 2. Alfred William - Hovjude el. hovfaktor - Hovjägare - Hovjägmästare - Hovkamrerare - Hovkansler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOVKANSLER
och är ordf, i Statens forskningskommitté för
lantmannabyggnader sedan 1947. Th.
Hovid, samhälle i Alnö* sn i Medelpad.
Hoving, Helga Theodora Petrea, f.
Adam-sen, skådespelerska (1862—1947), av dansk börd.
H. ingick 1878 i Kungl. teatrarnas elevskola
och erhöll engagemang vid nämnda scener 1881.
1883 tog hon anställning hos A. Bosin och
R. Wagner vid Södra teatern och
Djurgårdsteatern och vann här en stor framgång i en
för henne särsk. skriven roll, den danska
va-rietésångerskan Adamine Sörensen i F.
Hedbergs ”Gräsänklingar”. I en annan av Hedbergs
folkkomedier, ”Rospiggarna”, skapade hon av
bondflickan Hanna en både levande och
karakteristisk typ. Som hertig Richelieu i ”Richelieus
första vapenbragd” gjorde H. 1885 sitt
återin-träde på nationalscenen, där hon stannade 13 år.
Bland H:s roller där böra i främsta rummet
nämnas Viola i ”Trettondagsafton”, Elmire i
”Tartuffe”, Portia i ”Köpmannen i Venedig”,
prinsessan i ”Det var en gång”, Toinette i ”Den
inbillningssjuke” och Mandanika i ”Vasantasena”.
— G.m. 1) 1884—87 operasångare Axel Rundberg;
2) från 1894 dr J. Hoving. A.L.
Hovintendent var före 1915 en ämbetsman,
som förestod förvaltningen av de kungl.
husge-råden och konstsamlingarna; numera endast en
titel, som förlänas av konungen.
Howison [häu’isan], George Holmes,
amerikansk filosof (1834—1916), prof, först i matematik,
sedan i nationalekonomi vid Washington Univ.,
Saint Louis, 1864—69, tillhörde den hegelianskt
färgade krets kring W. T. Harris, från vilken
den första filosofiska tidskr. i Amerika, ”The
Journal of Speculative Philosophy” (22 bd, 1867
ff.) startades. H. utgav 1869 ”A treatise on
ana-lytic geometry”. S.å. blev han lärov.-lärare i
Boston och 1872 prof, i logik och
naturvetenskapens filosofi vid Massachusetts tekniska högsk.
Denna professur, trol. den första i sitt slag,
ned-lades 1878 på gr. av högsk :s ekonomiska
svårigheter. 1880—82 studerade H. i Berlin, bl.a. för
Du Bois-Reymond, Ebbinghaus, Zeller och
Mi-chelet. Nära vän med Emerson och Alcott
kallades H. 1882 och 1883 att föreläsa vid Concord
School. 1884 blev han prof, i filosofi vid Berkeley
Univ., Kalifornien. Genom H:s verksamhet blev
detta univ. snart en viktig medelpunkt för
filosofisk och psykologisk forskning. Dess ansedda
”Publications in philosophy”, 1 (1904), tillägnades
H. på 70-årsdagen; bd 19 (1936) är tillägnat hans
minne. H:s ståndpunkt har vissa likheter med
Boströms och Norströms. Verkligheten utgör ett
system av fria personligheter. Deras
individualitet består omedelbart i erkännandet av alla andra
individers rätt. Begreppens allmängiltighet och
naturens objektivitet är en funktion av detta
metafysiska samhälle. H. utvecklade sin filosofi i
”The conception of God” (1897) och i ”The limits
of evolution” (1901). — Litt.: ”G. H. H.,
philoso-pher and teacher”, utg. av J. W. Buckham och
G. M. Stratton (1934, med bibliogr. och ett urval
av H:s skrifter). E.An.
Howitt [häu’it]. 1) Mary H., f. Botham,
engelsk författarinna (1799—1888), 1821 g.m. förf.
William H. (1792—1879). Makarna utgåvo
till
sammans en rad arbeten på vers och prosa,
börjande med ”The forest minstrels and other poems”
(1821). Mary H. var varmt intresserad av
skandinavisk litteratur och översatte Fredrika Bremers
romaner och H. C. Andersens sagor; tills, med
maken skrev hon ”The literature and romance of
Northern Europé” (2 bd, 1852). Hennes självbiogr.
utgavs 1889 (2 bd). A.Km.
2) Alfred William H., de föreg:s son,
australisk forskningsresande och antropolog (1830
—1908), född i England, åtföljde 1852 sin far till
Australien och bosatte sig där, först som
nybyggare, sedan i statens tjänst. H. gjorde flera
expeditioner till det inre av Australien för att
undersöka nya guldfält och för att bistå andra
resande. Härvid kom han i så nära kontakt med
infödingarna, att han, som förste europé, intogs i
ett mysterieförbund i stammen Kurnai, som han
tills, med missionären och antropologen L. Fison
beskrivit i ”Kamilaroi and Kurnai” (1880). Hans
huvudarbete är ”The native tribes of South East
Australia” (1904). H. räknas som en av
pionjärerna inom modern antropologisk och etnografisk
forskning. Th.P.
Hovjude el. h o v f a k t o r, under 1600- och
1700-talen hos någon tysk furste anställd, rik,
judisk affärsman, som tjänstgjorde som furstens
bankir, uppköpare, arméleverantör, finansielle
rådgivare och borgenär.
Hovjägare, benämning på vid kungl. jaktparker
el. på viss del av Djurgården vid Stockholm
anställd bevakande personal.
Hovjägmästare, hovtjänsteman vid
hovjägerista-ten, som biträder vid ledande av konungens jakter;
titel, som konungen förlänar. — ö v e rh o v j
äg-mäst aren är chef för hovjägeristaten och en
av de högsta hovämbetsmännen i konungens
tjänstgörande hov samt tillhör Konungens stora
vakt. — Förste hovjägmästare, förr
chef för hovjägeristaten, nu titel på en av
hovjägmästarna.
Hovkamrerare, tjänsteman vid
Hovförvaltningen; förestår kassan och räkenskaperna. Titeln
kan även av konungen förlänas.
Hovkansler, förr titel på en högre ämbetsman
inom den centrala statsförvaltningen. H.
omtalas f.g. under Johan IH:s regering, men sin
närmare utformning fick ämbetet vid den
nyorganisation av riksstyrelsen, som 1602 företogs
av Karl IX. H. blev den ämbetsman, som
utövade den närmaste ledningen av Kansliet. Genom
1634 års RF blev h. led. av det då kollegialt
organiserade Kansliet samt fick sin
ämbetsmyn-dighet närmare bestämd; 1661 års kansliordning
gav honom en viss uppsikt över Kansliets inre
arbete, i vissa avseenden utvidgad genom 1713
års kansliordning. Enl. 1801 års kansliordning
fick h. närmast under kanslipresidenten den
högsta ledningen av Kansliets arbete samt
övertog det då avskaffade Kanslikollegiums uppsikt
över tryckfrihetens bruk. 1809 års RF gav h.
en helt ny ställning. Han blev led. av
statsrådet, där han föredrog grundlags- och
tryckfri-hetsfrågor samt deltog i handläggningen av de
ministeriella regeringsärendena, vilka föredrogos
av utrikesministern. Dessutom blev h. led. av
— 841 —
— 842 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
