Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUD
Fig. 1. Snitt genom fingerhud.
ömsning). Fjäll, fjädrar och hår (se dessa ord)
äro överhudsbildningar. Läderhuden är väl
utbildad och övergår utan gräns i den subkutana
bindväven. — Jfr Hudpansar och Hudskelett.
H. hos människan består liksom hos djuren
av två lager, överhud och läderhud. Den senare
förbinder sig med djupare liggande kroppsdelar
genom underhudsbindväven (fig. i). — ö v e r h
u-d e n, epidermis, är ett lagrat skivepitel med
för-hornade ytlager. Tillväxten sker i tillväxtskiktet,
epidermis’ djupaste lager, som består av kubiska
till cylindriska celler (fig. 2), vilka dela sig. De
nybildade cellerna skjutas utåt, antaga en mera
oregelbunden form och äro förbundna med
varandra genom talrika tagglika utskott,
protoplasma-bryggor. Dessa s.k. tagg- och reffelceller (fig. 3)
bilda ett rätt tjockt lager, stratum Malpi’ghi. I
dettas yttersta skikt, det s.k. kornlagret, förhornas
cellerna genom inlagring av små korn,
keratohya-linkorn (fig. 2). Under den fortsatta förhorningen
flyta dessa korn tillsammans till en starkt brytande
substans, e 1 e i d i n, vilken utanför kornlagret
som regel bildar ett starkt glänsande homogent
skikt, stratum lu’cidum (fig. 2). Eleidinet
omvandlas snart i hornsubstans och epidermis’ ytlager,
hornlagret, stratum cor’neum, består av starkt
tillplattade, hornvandlade, intorkade celler, hornceller.
Dessa avstötas ständigt från ytan (se Fjällning),
varför en oavbruten cellnybildning i tillväxtskiktet är
nödvändig. Hornlagret är av betydande tjocklek
på händernas insidor och på fotbladen, eljest mera
tunt. — Läderhuden, corium (fig. 1), består
av korsad bindväv. Ytlagret utgöres dock av mera
finfibrillär bindväv, vilken i rikliga papillformade
utskott tränger upp i överhuden och genom sina
talrika blodkapillärer tillför denna näring. Detta
skikt kallas också papillarskiktet (fig. 1 och 2). De
punktformade blödningar, man ser vid avskrapning
av epidermis (exkoriation), uppkomma genom skada
på blodkapillärerna i de små bindvävspapillerna. —
Underhudsvävnaden, subkutana fettväven
(fig. 1), pannic’ulus adipo’sus, består av lucker
bindväv, rik på stora primära fettlober, och är
kroppens förnämsta fettdepå (se Fettväv). — Hår*
och naglar* äro starkare förhorningar i
överhuden. Svettkörtlar* och talgkörtlar*
utgöra h:s speciella körtlar. — Om man ser på
handens insida el. på fotbladet, på vilka platser hår
saknas, är h. här, kanske tydligast på
fingerblommorna, sirligt tecknad av små i vindlar el.
parallellt gående åsar med mellanliggande fåror (fig.
1). Detta beror på en mycket regelbunden
anordning i papillarlagret. Papillerna ligga näml,
radvis anordnade och så, att en dubbelrad sådana
finnes under varje ås, skild från närliggande
dubbelrader genom ett papillfritt parti under fårorna.
Bildens regelbundenhet skärpes ytterligare
därigenom, att svettkörtlarnas utförsgångar ligga på
regelbundna avstånd mellan dessa dubbelrader.
Svettporerna kan man också med förstoringsglas
iakttaga på åsarnas mitt. Åsarnas och fårornas
förlopp är individuellt växlande och av så bestämt
mönster hos varje person, att man använt sig
härav för identifiering (se Fingeravtryck). På andra
delar av kroppen är h. uppdelad i oftast
oregelbundet formade upphöjda rutor, omgivna av fåror.
På upphöjningarna ligga svettporerna, under det
att håren, som finnas så gott som överallt på
kroppen, framkomma vanl. två el. tre tillsammans i
korsningarna vid fårorna. I h. förekommer
normalt, särsk. i tillväxtlagrets celler, ett mörkt
pigment, melanin. Detta är rikligare på vissa ställen
än på andra (jfr t.ex. in- och utsidan av handen).
Vid inverkan av solljus, även artificiellt sådant,
ökas pigmenteringen (solbränna). Detta inträffar
också vid graviditet (i li’nea alba och kring
bröstkörtlarna) och vid vissa sjukdomar, ss. Addisons
sjukdom. Ang. pigmentering vid fräknar se d.o.,
ang. ställvis uppträdande pigmentbrist i h. se
Viti-ligo, om frånvaro av pigment se Albinism. Hos
färgade folkstammar, särsk. hos negrer, är
pigmenthalten i h. mycket kraftig och pigmentkorn
finnas även i en del av läderhudens bindvävsceller.
Negerbarn ha vid födelsen föga pigment, ”födas
vita”, men pigmenteringen inställer sig fort. — H:s
blod- och lymfbanor gå i stora plexus i läderhuden
och skicka rikligt med slingor in i papillerna. —
Till h. gå dendriter från cerobrospinala
gangliecel-ler och upptaga där smärt-, köld-, värme-,
berörings- och tryckretningar (se Hudsinne). Detta
sker ant. genom fria nervändningar el. genom sär-
Fig. 2. Hudsnitt från fingerblomma.
— 861 —
— 862 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
