Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hugenberg, Alfred - Hugenius, Christian - Hugenotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUGENIUS
sisk statstjänst, övergick till näringslivet och
var 1909—18 ordf, i Kruppverkens direktion.
Under 1 :a världskriget övertog han
Scherl-förla-get, som med tiden utvecklades till en mäktig
tidnings- och tidskriftskoncern,
Hugenbergkon-cernen. Till denna anknöts 1927 filmföretaget
Ufa. H. drev sina företag som en
propagandacentral för konservativ och nationalistisk
politik; själv invaldes han
1919 som
tysk-natio-nell i
Weimarförsam-lingen, 1920 i
riksdagen. H. tillhörde
partiets högerflygel
samt arbetade
konsekvent för att skärpa
de tysknationellas
politik och själv bli
partiledare. 1928 korades
han till
riksdagsgruppens ordf., 1929 även
till rikspartiets
ledare. Detta medförde,
att de mer moderata
elementen lämnade de tysknationella, som nu
skärpte sin nationalistiska inställning och
alltmer gingo samman med nationalsocialisterna —
visserligen under ständiga slitningar. Deras
första koalition, den s.k. Harzburgfronten, föll
sönder redan 1932. I jan. 1933 slöts under v. Papens
medling mellan dem en ny koalition, som
resulterade i bildandet av Hitlers
koalitionskabi-nett. I detta fick H. den viktiga nyckelpositionen
som minister för näringsliv, folkhushållning och
jordbruk. Han lyckades dock ej hävda sig
mot de övermäktiga nationalsocialisterna och
utmanövrerades i juni s.å. ur regeringen, sedan
han vid den ekonomiska världskonferensen i
London framfört inopportuna önskemål om
tyska kolonier och tysk expansion i ö. Europa.
H:s parti upplöstes samtidigt, och hans
politiska roll var utspelad, men han behöll sin plats
i den numera maktlösa riksdagen. Efter det
tyska sammanbrottet 1945 införpassades H. 1946
av brittiska militärregeringen i ett
internerings-läger men frigavs åter 1947. B.
Huge’nius, Christian, naturvetenskapsman,
se Huygens.
Hugenotter f-ått’-] (fra. huguenots), namn på
protestanterna i Frankrike. Namnet, vars härledning
är osäker (möjl. av ty. Eidsgenosse), började
användas från 1560. Förberedda av humanismen
uppträdde reformrörelser i Frankrike från
1520-talet, den märkligaste i Meaux, där en krets
humanister verkade, bland dem Lefèvre, vars övers, av
NT utkom 1523, och desutom började lutherska
och zwinglianska propagandaskrifter spridas vid
univ. och bland borgerskapet. Den franska statens
hållning till dessa strömningar, från början
tolerant, skärptes under inflytande av den skolastiska
reaktionen. Dessutom visade rörelsen på 1530-talet
revolutionära symtom; en undertryckningspolitik
vidtog från 1534. Det var under dessa förföljelser,
som Calvin emigrerade; nu utförde också R.
Oli-vetanus sin franska bibelövers. Från 1545 kom
den franska protestantismen under allt starkare
inflytande av kalvinismen; dennas
samhällsupp
lösande ideologi uppsögs med begärlighet av de
missnöjda samhällsgrupperna och knöt samman
dem till revolt mot konungadömet: lantadeln,
utarmad genom att den allmänna prisstegringen
sänkte värdet av arrendeavgifterna, det lägre
borgerskapet, som revolterade mot de centralistiska
tendenserna hos staten, gesällerna, vilkas löner
minskade i köpkraft. Rörelsen kom också att utnyttjas
av missnöjda ämbetsmannagrupper och högadliga
partigängare. Den revolutionära evangelismen blev
samhällsfarlig, den grep stad efter stad utefter
floderna samt de stora hamnstäderna; starkast fäste
fick den i Sydfrankrike och i Normandie. l/e av
befolkningen ansågs smittad; därtill var det de
krigskunnigaste och industriellt mest betydande
skikten. Den statliga och kyrkliga motoffensiven
ökade; familjerna Montmorency och Guise,
intresserade i upprätthållandet av kyrkans ekonomiska
makt, fingo från slutet av 1530-talet inflytande på
politiken. Terrorn mot revolutionärerna skärptes
liksom den katolska motagitationen bland de lägre
folklagren, där katolicismen hade sin starkaste
position och vilka ej hade gemensamma intressen
med de revolutionära medelklasskikten. En
specialdomstol för kättarprocesser, kallad Chambre
ardente, upprättades 1549. Vid denna tid slöto sig
familjerna Bourbon och Coligny, bekämpande den
feodala och kyrkoadliga reaktionen, som Guiserna
representerade, till h. 1558 organiserade sig den
revolutionära evangelismen i ett demokratiskt
kyrkosamfund. H. lyckades 1560 genomdriva en
offentlig religionsdiskussion i Poissy; vid
generalständernas sammanträde s.å. i Pontoise förklarade
sig adeln för toleranspolitik, och tredje ståndet
krävde, att kyrkans egendom skulle nationaliseras
för statsskuldens betalande. För att skydda sig
häremot beviljade kleresiet staten ett stort lån.
Regeringen, vars starkaste personlighet från 1559
var Katarina av Medici, sökte nu intaga en
mellanståndpunkt mellan partierna för att därigenom
vidga sin makt. 1562 utfärdades jan.-ediktet, ett
uttryck för toleranspolitiken, genom vilket h. väl
tillhöllos att återställa den kyrkoegendom de
tillägnat sig, men tillätos hålla möten utanför
städerna. Statsmakten kunde dock ej upprätthålla
lugn i landet; efter ett blodbad på h. i Vassy 1562
utbröt öppen fejd mellan det katolska partiet och h.
Hugenottkrigens* blodiga skede hade inletts. De
avslutades först genom Henrik IV:s
tronbestig-ning och utfärdandet av ediktet i Nantes 1598.
Detta gav h. för framtiden rättighet att hålla
gudstjänst överallt, där den då hölls, dessutom i två
städer i varje sénéchaussée och på alla adelsgårdar;
prästerna skulle avlönas av staten; i parlamenten
fingo h. särskild representation. Som säkerhet
er-höllo de över 100 städer. Genom denna
särställning kommo de att utgöra en fara för statsenheten.
Konflikter mellan dem och kungamakten ledde till
att deras särställning krossades av Richelieu, som
1628 betvang deras huvudfästning. Genom freden
i Alais 1629 erhöllo de dock trosfrihet, men sedan
under Ludvig XIV det katolska kleresiet nått
större inflytande, blev denna frihet illusorisk,
privilegierna kringskuros, de protestantiska städerna
belastades med dragonader (1681—86), och ediktet
i Nantes upphävdes 1685. Detta medförde en
emigration av bortåt 200,000 h., tillhörande industri- och
— 879 —
— 880 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
