Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hugenotter - Hugenotterna (opera) - Hugenottkrigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUGENOTTKRIGEN
köpmanskåren (se Réfugiés), samt i Cevennerna
ca-misardernas uppror 1702. Under inflytande av
upplysningens toleransidéer bättrades h:s läge, 1787
utfärdades ett toleransedikt, 1791 fingo h. fulla
medborgerliga rättigheter. Sedan reaktionen, som vidtog
efter 1815, lagt sig, följde en tid av reorganisation
för den protestantiska kyrkan i Frankrike. 1905
klövs hugenottkyrkan i en liberal och en ortodox
del: Union nationale des églises réformées
évangéli-ques och Union des églises réformées unies. — Litt.:
L. Romier, ”Les origines politiques des guerres de
religion” (2 bd, 1913—14); J. Dedieu, ”Histoire
poli-tique des protestants franqais” (2 bd, 1925);
J. Viénot, ”Histoire de la réforme franqaise”
(1926). [P.Nm]B.
Hugenotterna, opera av A. E. Scribe med
musik av Giacomo Meyerbeer, uppf. f.g. i Paris
1836 (Stockholm 1842, Köpenhamn 1844,
Helsingfors 1850 på tyska, 1876 på finska, Oslo
1876). Huvudroller: Raoul (tenor), Valentine
(sopran).
Hugenottkrigen, gängse beteckning för de
inbördeskrig mellan katoliker och reformerta,
hu-genotter*, som präglade Frankrikes historia under
1500-talets senare del. Ett försök från
kungamaktens sida att överbrygga motsättningen hade
1562 resulterat i det s.k. januariediktet, som
fastställde, att de reformerta ägde rätt att hålla
gudstjänst utanför städerna och i privathus. 1 : a
hugenottkriget utbröt 1562 som en följd
av blodbadet i Vassy 1A s.å., då katolikernas
ledare Frans av Guise lät massakrera ett antal
hugenotter, vilka inne i staden Vassy firade
reformert gudstjänst. Hugenotterna grepo till
vapen under Ludvig av Condé. Striderna hade
karaktären dels av lokala sammanstötningar
mellan de två partiernas anhängare, dels av verkliga
militära operationer mellan partiernas väpnade
styrkor, som fingo stöd från utlandet,
hugenotterna från England, katolikerna från Spanien.
Katolikerna hade övertaget, erövrade Rouen och
slogo hugenotterna vid Dreux i Normandie,
varigenom dessas förbindelser med England
försvårades. Ludvig av Condé råkade i fångenskap.
Men kort därefter dödades Frans av Guise under
stormningen av Orléans av en lönnmördare.
Drottning Katarina, som, täml. motvilligt, under
kriget ställt sig på katolikernas sida, slöt nu i
mars 1563 fred i Amboise: de reformerta
åter-fingo ej januariediktets gynnsamma villkor men
fingo rätt att i en stad i varje fögderi hålla
gudstjänst i förstaden, reformerta adelsmän även
på sina sätesgårdar. — 2:a hugenottkriget
utbröt i sept. 1567, då hugenotterna grepo till
vapen. Anledningen var, att de hyste obefogade
farhågor, att Katarina av Medici och Filip II
av Spanien vid mötet i Bayonne* 1565 enats om
att totalt förinta reformationen i Frankrike och
nu beredde sig att förverkliga planen.
Hugenot-ternas försök att genom en snabb kupp
bemäk-tiga sig konungens person misslyckades, däremot
besatte de Orléans och S:t Denis — den senare
staden återtogs av katolikerna under
Montmo-rency, som därvid led döden — samt lyckades
förena sig med en pfalzisk hjälpkår under
Johan Kasimir av Pfalz och trängde fram,
hotande Paris. I detta läge inleddes
fredsförhand
lingar, som i mars 1568 resulterade i traktaten i
Longjumeau, vari Amboise-fredens bestämmelser
återupplivades. — Redan i aug. s.å. utbröt 3 : e
hugenottkriget, betingat av den katolska
propagandans landvinningar i Frankrike och
änkedrottningens anslutning till det katolska
partiet: i sept. s.å. förbjöds i ett kungl. edikt över
huvud all icke-katolsk gudstjänst i landet, alla
protestantiska präster landsförvisades, samtliga
protestantiska ämbetsmän förklarades avsatta.
Coligny, som efter Condés död i slaget vid
Jarnac 1569 var hugenotternas ledare, lyckades
förena sig med en hjälpkår under pfalzgreve
Wolfgang av Zweibrücken men besegrades i okt.
s.å. vid Montcontour av katolikerna under hertig
Henrik av Anjou (Henrik III). Eljest hade 3:e
hugenottkriget mest karaktär av ständiga smärre
fejder, som sträckte sig över 2 år. Då
hugenotterna däri hade vissa framgångar och då
änkedrottning Katarina hyste farhågor att råka
helt i beroende av det katolska partiet, blev
tiden åter mogen för en uppgörelse. Den ”eviga
freden i S:t Germain” i aug. 1570 återupplivade
Amboise-fredens bestämmelser om hugenotternas
gudstjänster, erkände deras rätt till statsämbeten,
gav dem som garanti för dessa löften fyra
städer som ”säkerhetsorter”, bl.a. det viktiga fästet
La Rochelle. Under de närmast följ, åren
spelade hugenottledaren Coligny en ledande roll för
den franska kronans politik. Bartolomeinatten*
medförde härvid en bråd och total förändring.
Berövade sina adliga ledare, vilka ant. mördats
under massakern, ss. Coligny, el. tvingats övergå
till katolicismen, ss. konung Henrik av Navarra
(Henrik IV) och prins Henrik av Condé,
syntes hugenotterna prisgivna åt den katolska
reaktion, som under hovets medverkan nu tillväxte
i styrka och vars politiska ledare i landet voro
bröderna Henrik av Guise och Karl av Mayenne.
De hugenottiskt sinnade delarna av
borgerska-pet, särsk. i La Rochelle, gjorde emellertid
motstånd, och så utbröt 4:e hugenottkriget,
varunder de katolska trupperna förgäves
belägrade La Rochelle. Freden i Boulogne (juli
1573), vilken betecknas som detta krigs
slutpunkt, medgav religionsfrihet för tre städer, bl.a.
La Rochelle, och för adeln men godkändes icke
i s. Frankrike, där oroligheterna fortsatte.
Dessa bildade upptakten till 5:e
hugenottkriget 1574—76, varunder Henrik av Navarra och
Condé återtogo ledningen av hugenotterna samt
lierade sig med de s.k. politikerna, ett katolskt
parti under ledning av Frans av Alenqon, vilket
bekämpade Guise och önskade en tolerant
politik. Inför denna allians måste konung Henrik
III kapitulera, och han utfärdade i maj 1576
pacifikationsediktet i Beaulieu. Detta medgav
hugenotterna fri religionsutövning över hela
riket utom Paris samt tillerkände dem och deras
bundsförvanter ytterligare sex säkerhetsorter;
ledarna hugnades med förläningar och pensioner.
Konungens eftergifter framkallade en våldsam
förbittring inom det katolska partiet, som 1576
under Henriks av Guise ledning bildade en
kamporganisation, katolska ligan. Henrik III anslöt
sig själv till denna, ett riksständermöte 1576
uttalade, att endast en religion kunde tolereras i
— 881 —
— 882 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
