Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hugenottkrigen - Hugensz, Lucas - Hugga - Huggare - Huggenberger, Alfred - Huggenäs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUGENSZ
riket. Detta föranledde hugenotterna att i april
1577 gripa till vapen (6 : e
hugenottkri-g e t), men redan i sept. s.å. var man färdig med
en ny kompromiss, fördraget i Bergerac, vari
vissa mindre inskränkningar gjordes i
hugenot-ternas fria religionsutövningsrätt. Därefter följde
en period av 8 år, varunder småningom oron
lade sig och den allmänna motsättningen
mellan partierna endast en gång mynnade ut i ett
formligt inbördeskrig mellan dem, 7 : e h u g
e-nottkriget (guerre des amoureux), 1580
avslutat genom freden i Fleix i nov. s.å. på
grundval av status quo. Lugnet möjliggjorde för
Frankrike att föra en aktiv utrikespolitik i syfte
att vid Englands och de upproriska
Nederländernas sida bekämpa Spaniens växande övermakt.
En snabb förändring häri och en våldsam
skärpning av de inre motsättningarna blev
följden av att den franske tronföljaren Frans av
Alengon avled i juni 1584. Närmaste tronarvinge
efter den barnlöse Henrik III blev nu den
hu-genottiske ledaren Henrik av Navarra. Det
katolska partiet inledde en våldsam kampanj, ligan
reorganiserades, Henrik av Guise ingick i jan.
1585 i Joinville ett fördrag med Filip II av
Spanien och uppställde den åldrige kardinalen Karl
av Bourbon (se Bourbon 2) som tronföljare. Han
framförde genom denne i mars 1585 krav på
katolicismens allenavälde, kungamaktens inskränkning
och regelbundna ständermöten. Allmänt grepo
ligans medl. till vapen. Henrik III tänkte ej på
att nedslå upproret utan godtog Guises program,
fråntog hugenotterna alla deras privilegier och
hotade dem med de mest drastiska straff. Nu
blev det hugenotternas tur att resa upprorsfanan,
och så utbröt det 8:e, det sista och svåraste av
h., ”de tre Henrikarnas kri g”, så kallat
efter sina tre främsta deltagare, Henrik III,
Henrik av Navarra och Henrik av Guise. Under
krigets första skede stod konungen på Guises
sida. Men endast motvilligt hade de två ingått
förbund. I Paris organiserade Mayenne stadens
borgerskap och etablerade där en särskild
stats-styrelse, som helt sköt den kungliga åt sidan.
I maj 1588 anlände Guise till staden och lät
borgerskapet gå till aktion mot de kungl.
trupperna. Henrik III lyckades undkomma ur
staden men föll ännu en gång undan för Guises
anspråk: denne utnämndes till lieutenant du roi
med ung. en riksföreståndares ställning, Karl av
Bourbon erkändes som tronföljare, ligan fick
många och viktiga säkerhetsorter, riksständerna
kallades till möte. Då dessa sammanträdde i
Blois i okt. s.å., behärskades de helt av ligan
och Guise. I detta läge lät Henrik III i dec.
s.å. mörda Guise och häkta åtskilliga av hans
anhängare, bl.a. Karl av Bourbon. Ligan grep
till vapen mot Henrik III; i Paris, som helt
behärskades av upproriska, hyllades Mayenne som
Guises efterträdare som lieutenant du roi.
Henrik III måste bege sig till Henriks av Navarra
här, och de två avslöto i april 1589 ett fördrag,
vari de proklamerade kamp mot ligan och
religiös tolerans. Detta program, varom landets
laglige konung och tronföljare enades, vann
allmänt gehör, och alldeles särsk. adeln anslöt sig.
Den förenade armén drog mot Paris och inledde
i juni framgångsrikt stadens belägring. Mordet
på Henrik III av en katolsk fanatiker
förändrade situationen. Visserligen hade den döende
konungen utsett Henrik av Navarra till sin
efterträdare, men katolikerna lämnade i mängd
den kungl. hären, och belägringen måste
upphävas. I Paris utropades den fångne kardinalen
av Bourbon till konung under namnet Karl X.
Spanska trupper ingrepo direkt i kriget på den
katolska sidan. Henrik IV lyckades dock hävda
sin militära övermakt och vann i mars 1590 en
stor seger vid Ivry. Först sedan han i juli 1593
övergått till katolicismen, blev anslutningen i
landet nästan allmän. Paris öppnade i mars
1594 sina portar för honom, och i jan. 1596
försonades han med den katolske partiledaren
Mayenne. Därmed voro h. avgjorda, ehuru de
sista katolska partigängarna nedlade vapnen först
1598, då även fred slöts i Vervins* mellan
Frankrike och Spanien. Det s.å. utfärdade Nantesiska
ediktet* reglerade hugenotternas ställning och
kan betraktas som h:s slutresultat. B.
Hugensz [hy’yans], L u c a s, målare, se Lucas
van Leiden.
Hugga, sjöv. 1) Ett grundstött fartyg, som till
följd av sjöhävningen ligger och stöter mot
grun-det, säges hugga. — 2) Att i stropp el. kaus
anbringa en vid något föremål fästad hake: hugga
en talja, ett skot. Att åter lösgöra föremålet i fråga
kallas att hugga ur.
Huggare, sidogevär med kort klinga (c:a 60
cm), närmast motsvarande en kort sabel. H.
infördes f.g. i Preussen 1715 som
sidovapen vid inf. I Sverige
infördes h. som inf.-sidovapen
1748. H. kom även till bruk vid
art. I början av 1800-talet
avlades i allm. h. vid armén. Vid
flottan har h., främst under
1800-talet, använts som
närstridsvapen vid äntring (änter-h.).
Huggenberger [hoggGnbärgor],
Alfred, schweizisk författare
(f. 1867). H., som föddes i ett
bondehem och själv varit
bonde, har hämtat motiv ur
tysk-schweiziskt bygdeliv för dikter
(”Hinterm Pflug”, 1908, ”Die
Stille der Felder”, 1913, ”Wenn
der Märzwind weht”, 1920,
”öp-pis us em Gwunderchratte”,
1923) samt noveller
(”Dorfge-nossen”, 1914, ”Die heimliche
Macht”, 1919, ”Der Kampf mit
dem Leben”, 1926, ”Liebe
Frauen”, 1929) och romaner
(”Die Bauern von Steig”, 1912,
”Die Geschichte des Heinrich Lentz”, 1916, ”Die
Frauen von Siebenacker”, 1925). H. har även
skrivit uppskattade lustspel på landsmål. ”Die
Brunnen der Heimat” (1928) är en självbiografisk
skildring. — Litt.: H. Kägi, ”A. H.” (1937). E.
Huggenäs, socken i Näs hd, Värmlands län,
och församling i By, Säffle, Bro, S. Ny och
Huggenäs pastorat i Nors kontrakt av Karlstads
stift, på Värmlandsnäs, ö. om Säffle; 36,89 km2,
därav 36,81 land; 402 inv. (1949; 11 inv. pr km2).
Huggare, a M/
1748 för
kavalleriet, b från
1800-talets
förra hälft för
ka-dettkåren; t.h.
balja.
— 883 -
— 884 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
