Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huitfeldt, 1. Arild - Huitfeldt, 2. Margrete - Huitfeldt, 3. Iver - Huitfeldt-Kaas, 4. Henrik Jörgen - Huittinen - Huitzilopochtli - Huizinga, Johan - Huja - Hujus - Hukare el. hukert - Huklägesgrav - Hukplanka - Hulagu (Hulaku)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUITTINEN
presenterar dess syn på Danmarks historia. —
Litt.: H. Rördam, ”Historieskriveren A. H.” (1896);
P.-E. Hansen, ”Studier over Forholdet mellem H:s
og Krags Christian IILs Historie” (1943). B.
2) M a r g r e t e H., norsk-svensk legatstiftare
(1608—83). De stora jordegendomar H. erhållit i
arv efter sina föräldrar Hartvig Andersen H. och
Berte Skak, bl.a. Sundsby gård på Tjörn, utökade
hon ytterligare bl.a. med Aby gård i Tossene sn.
Sedan hennes make Thomas Dyre 1651 avlidit
och den ende kvarlevande sonen Ivar Dyre
omkommit under en utländsk studieresa, överlät H.
1664 i enlighet med sonens önskan genom
testamente sina jordegendomar till en
stipendieinrätt-ning. Jfr Hvitfeldtska stipendiefonden. — Litt.:
H. Fröding, ”Fru M. H.” (i hans ”Biografiska
studier från skilda tider”, 1905). E.Bng.
3) Iver H., dansk-norsk sjökrigare (1665—
1710), blev efter främmande sjötjänst 1690 kapten i
dansk-norska marinen, gjorde sig känd som en
nitisk officer och var vid krigsutbrottet 1709
kommendör. Sin berömmelse vann H. genom sin
offerdöd. Under en strid mellan de svenska och danska
flottorna i Köge bukt 1710 råkade H:s fartyg,
linjeskeppet ”Dannebrog”, i brand. Genom att
ankra under fiendens eld uppoffrade H. skeppet,
som sprang i luften med hela besättningen, men
räddade den danska flottan, som annars trol. lidit
stora förluster. — Litt.: Biogr. av E. Briand de
Crèvecæur (1947). P.S.
4) Henrik Jörgen H.-K a a s, norsk
arkivman (1834—1905), arkivfullmäktig 1868,
riksarkivarie 1896. H. författade genealogiska och
personhistoriska uppsatser samt bedrev en
betydande utg.-verksamhet, bl.a. utgav han i samarbete
med C. R. Unger ett tiotal band av
”Diploma-tarium norvegicum” samt vidare ”Norske
regn-skaber og jordeböger fra 16. aarhundrede” (4 bd,
1885—1906). Han påbörjade utgivandet av de stora
verken ”Statholderskabets extraktprotokoll af
supplicationer og resolutioner 1642—52” (4 bd,
1896—1935) och ”Norske sigiller fra
middelalde-ren” (1899—1902). H.Bg.
Huittinen [hoitt’-], finska namnet på Hvittis.
Huitzilopochtli, gammalmexikansk gudom,
aztekernas national- och krigsgud. H. föreställdes i
gestalten av en kolibri, ytterligt skräckinjagande
till sitt väsen. Hans kult bestod huvudsaki. av
människooffer; betecknande kallades hans
huvudtempel i staden Mexico Tlacatecco ”stället, där
man slaktar” (människor): offren här kunde på en
enda fest uppgå till tiotusentals.
Huizinga [hoFzigya], Johan, holländsk
filolog och kulturkritiker (1872—1945), prof. i
Groningen 1905, i Leiden 1915, skrev arbeten i
indisk filologi och historisk metodik men är
mer känd som förf, till kulturhistoriska
skildringar, bl.a. ”Herfsttij der middeleeuwen” (1919;
sv. övers. ”Ur medeltidens höst”, 1927) och
”We-ge der Kulturgeschichte” (1930), skildringar av
1600-talets holländska kultur, nationalkänslans
framväxande i Nederländerna och i Europa i
allm., renässansproblem m.m. I ”Homo ludens”
(1938) gav han en bred skildring av lekens roll
i den mänskliga kulturutvecklingen genom
tiderna. Som uppmärksammad kulturhistoriker
framträdde han i bl.a. ”Amerika levend en denkend”
Huklägesgrav. Skelett från Barum i Kiaby sn, n.ö.
Skåne, monterat i Statens historiska museum,
Stockholm.
(1927), ”In de schaduwen van morgen” (1935;
sv. övers. ”1 morgondagens skugga”, 1936) och
”Der Mensch und die Kultur” (1938). L.
Huja, Heteralo’cha acutiros’tris, art av fam.
kråk-fåglar, förekommer på Nya Zeeland. Dess längd
uppgår till 48—50 cm, fjäderdräkten är svart med
grön glans och stjärtspetsen vit. Honans näbb är
mer än dubbelt så lång som hannens (9,6, resp.
4 cm) och halvcirkelformigt böjd, under det att
hannens är rak.
Huj’us (lat., gen. av hic, denne), i denna månad
el. detta år (underförstått: mPnsis, resp. anni). —
H. locE, här.
Hukare el. hukert, galeastacklat holländskt
fiskefartyg.
Huklägesgrav (ty. Hockergrab, fra. squelette
ac-croupie), grav med obränt lik, i vilken skelettet
ligger med mer el. mindre uppdragna knän och vanl.
mot hakan uppböjda armar. Känd från de mest
skilda tider och kulturgrupper har h. till sin
betydelse varit mycket omtvistad. Enl. den enklaste
och sannolikaste förklaringen återger skelettets
ställning det naturliga sovläget.
Hukplanka, skeppsb., bordläggningsplanka vid
stävarna på ett fartyg, där bordläggningsgångarna
börja avtaga. H. är försedd med hak och mottager
däri instickaren (en avsmalnande planka).
Hulagu (H u 1 a k u), mongolisk härskare (o.
1217—65), sonson till Djingis-kan, son till Tului,
blev, efter den äldre brodern Möngkes utropan-
— 895 —
— 896 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
