Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hull (Canada) - Hull, Cordell - Hull, Clark - Hullaffären - Hullah, John - Hullgren, Oscar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HULL
Hull [hull], förstad till Ottawa*, Canada.
Hull [hull], C o r d e 11, amerikansk politiker
(f. 1871), farmarson från Tennessee, blev efter
juridiska studier advokat i sin födelsestat 1891,
deltog i politiken på demokratiska partiets sida
och hade 1893—97 säte i statens representation.
1907 invaldes han i unionens representanthus,
som han med undantag för åren 1921—23
tillhörde till 1931, då han i stället tog säte i
unionssenaten. Tidigt kom H. att
uppmärksammas inom parti och representation. Han var
1921—24 ordf, i demokraternas partistyrelse, 1932
förordade han ivrigt
F. Roosevelts
presidentkandidatur, och
efter dennes val blev
han i mars 1933
utrikesminister. Hans
samarbete med
presidenten blev det bästa;
ovisst är ännu, i vad
mån H. endast var ett
redskap för
Roose-velt el. i vad mån han
jämväl självständigt
bidrog att utforma
utrikespolitiken.
Säkert är, att båda
voro ense om dennas ledande principer. På det
handelspolitiska området verkade den sedan länge
förhandlingsvänlige H. för sänkning av tulltaxor
och för friare internationellt varuutbyte, bl.a.
som USA:s representant vid den ekonomiska
världskonferensen i London 1933 och vid den
panamerikanska konferensen i Montevideo 1936.
Han genomdrev 1934 Reciprocal Tariff Act och
avslöt i enlighet med denna flera
handelstrakta-ter i antiprotektionistisk riktning, bl.a. med
Storbritannien 1938. Under de första åren av H:s
utrikesministertid voro utbyggandet av det
allmänt internationella samarbetet, fredens
tryggande samt den panamerikanska rörelsens
befrämjande de främsta målen för USA:s
utrikespolitik. Redan som anhängare av utvidgat samarbete
mellan nationerna visade sig H. som
motståndare mot isolationismen. Sedan Italiens angrepp
mot Etiopien, Tysklands upprustning och Japans
expansion i Kina började hota maktbalansen i
världen, sammankopplades kampen mot de
amerikanska isolationisterna med kampen mot de
aggressiva makterna. H. var en motståndare till
bådadera, hans yttranden voro under den
tidigare delen av detta skede stundom skarpare än
presidentens. Efter krigsutbrottet i Europa 1939
ville H. liksom Roosevelt ge västmakterna så
stor och effektiv hjälp som möjligt och
samtidigt skärpa politiken gentemot axelmakterna
och Japan. I vad mån han och Roosevelt
syftade till att provocera ett japanskt angrepp 1941
är omtvistat. Säkert ansåg han lång tid före
det japanska angreppet mot Pearl Harbor ett
krig med Japan oundvikligt samt delgav i tid
de militära myndigheterna detta. Efter USA:s
inträde i kriget hade H. att handlägga alla de
många och svåra ärenden, som skapades av den
militära situationens utveckling, oenigheten
mellan de allierade, de neutrala makternas hållning
samt nödvändigheten att planera och organisera
efterkrigsvärlden (se härom Världskrigen, 2:a
v.). Emellertid blev H:s hälsa alltmer
vacklande, och då han icke ansåg sig kunna bemästra
utrikesministerns ständigt växande arbetsbörda,
avgick han i nov. 1944 av hälsoskäl. 1945
tilldelades han Nobels fredspris. Han utgav 1948
”The memoirs of C. H.” (2 bd; sv. övers. 1949),
vari han ingående skildrar sin verksamhet som
utrikesminister. B.
Hull [hnll], Clark Leonard, amerikansk
psykolog (f. 1884), fil. dr i Wisconsin 1918, prof,
där 1925, sedan 1929 prof, och chef för Inst. of
Human Relations vid Yale Univ. H., som särsk.
sysslat med experimentell sinnespsykologi och
beteendestudier, har bl.a. utg. ”The evolution
of concepts” (1920), ”Aptitude testing” (1928),
”Hypnosis and suggestibility” (1933) och
”Prin-ciples of behavior” (1943).
Hullaffären [hull-], se Doggersbank.
Hullah [hnlVa], John Pyke, engelsk
sångpedagog och tonsättare (1812—84), elev av W. Horsley,
1837 organist i Croydon. 1840 grundade han i
London en sångskola för lärare och bedrev där,
trots mycken kritik mot metoderna, ett
framgångsrikt arbete (inalles o. 25,000 elever). H. utgav ett
stort antal sång- och musiksamlingar samt flera
musikhistoriska och -teoretiska arbeten, t.ex.
”Gram-mar of vocal music” (1843) och ”The history of
modern music” (1862). Som tonsättare skrev han
bl.a. operan ”The village coquettes” (till text av
Ch. Dickens), 3 sångspel och sånger. H. blev 1876
hedersdr i Edinburgh. Å.D.
Hullgren, Carl Oscar, marin- och
landskapsmålare (1869—1948). H. växte upp vid
Kalmarsund. Segling och teckning intresserade honom
redan under skolåren. H. fick utbildning vid
Konstakad. 1888—93 och 1895—96. 1893 for han
till England, där han undervisades något av den
tysk-engelske figurmålaren Herkomer, men han
tog starkare intryck i Cornwall följ, år dels av
Atlantens ofta dramatiska effekter kring Land’s
End och de små stormpiskade Scilly-öarna, dels
av tysken Hans v. Bartels marinmålningar, som
han här lärde känna. Hemresan lades över
Paris. Hösten 1896 begav sig H. till Bornholm
för att måla mariner. Året därpå fick han kungl.
medaljen för ett bornholmsmotiv och 1898 ett
stipendium, på vilket han reste till Tyskland
(München). Vid denna tid uppdagade H. den
lilla, n.ö. om Bornholm belägna ön Christiansö
med dess uttjänta fästningsverk och kaserner
och dess nästan tropiskt yppiga vegetation
mellan klipporna. Till denna isolerade idyll
återvände H. sedan så gott som årligen; det var
framför allt här han levde sig in i havets olika
stämningar från storm till stiltje och lärde sig
återge dem med efter hand allt säkrare
iakttagelse och alltmer av impressionismens fart och
ljushalt i färgbehandlingen. Emellertid hämtade
H. också motiv från en mängd andra platser
och inskränkte sig ingalunda till mariner. Vid
Lofoten målade han bl.a. 1910, då han hade en
av Konstnärsförbundets stilsträvan påverkad,
något hård och heroiserande period med mycken
teckning och mycket blått i vattnet
(”Nordlands-jakt”, utställd 1912). I övrigt var H. ofta på
— 899 —
— 900 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
