Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hullgren, Oscar - Hull House - Hullin, Pierre - Hullsjö - Hulman, hanuman, langur - Hulme, Thomas Ernest - Hulock - Hult (dunge) - Hult (socken) - Hult, Hugo - Hult, 1. Alrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HULT
0. Hullgren: Himmel och hav, 1927.
resor söderut. Han har t.ex. målat ljusa,
portugisiska motiv med färgrika båtar och följt
medelhavskusten från Pyrénées orientales och
Provence till Sicilien, ja, till Tunis, Egypten och
Palestina. Från slutet av 1920-talet, då reslusten
kulminerade, kunde H. obetingat räknas som
kolorist. Han mjukade upp och moderniserade
sitt färgspråk utan att frångå naturintrycket
som grundval och nådde i hastiga skisser, ss.
stormskildringarna ”Bäst i hamn” och
Nationalmuseums ”1 december” (1929) från Christiansö,
en temperamentsfull rörlighet och samtidigt stor
träffsäkerhet med målerisk variation i det grå.
Under sista perioden blev H:s föredrag tyngre,
bredare och mer pastost, ofta förmedlande
storartade synteser av ett långt livs erfarenheter i
umgänget med havet och paletten, t.ex.
”Brytande våg”, ”Havet”, ”Solnedgång över havet”
(1938) och ”Sommarnatt, Bohuslän” (1939). — G.
1915 m. danska målarinnan Julie Dinesen (f.
1879). — Litt.: H. Schiller, ”Svenska konstnärer”
(1936). H.Ge.
Hull House [hull’ håu’z], settlement, grundat av
Jane Addams*.
Hullin, Pierre, krigare, se Hulin.
Hullsjö, förr socken i Västergötland, se
Gärdhem.
Hulman, hanuman, langur, Presby’tis
en-tell’us, art av underfam. smalapor. H. blir, den c:a
i m långa svansen inberäknad, 1,3—1,7 m lång.
Sittvalkarna äro små, huvudet runt och
ansiktspar-tiet begränsat av en rad långa, styva pannhår.
Färgen är gulvit i ansiktet och på fotterna svart. H.
förekommer över hela Främre Indien, lever i stora
flockar i skogarna och inne i städerna och är, trots
de obehag den vållar, strängt skyddad. H. skall
näml, i den onde Ravans trädgård ha stulit
mango-frukten och skänkt den till människan samt är
därför enl. indisk upppfattning helig. — Jfr
Tofs-hulman. H.Bn.
Hulme [hjom], Thomas Ernest, engelsk
filosof och författare (1883—1917). H. studerade
vid univ. i Cambridge men blev förvisad därifrån
1904, han fortsatte studierna i London, vistades
ett slag i Canada, sedan i Belgien, men
återvände till London, där han blev medelpunkten
i en grupp av yngre filosofer, konstnärer och
författare. 1908 grundade han Poets’ Club, som
fick betydelse för den s.k. imagistskolan; E.
Pound och Hilda Doolittle hörde till gruppen.
H., som kommit i personlig kontakt med H.
Bergson, av vars tänkande han mottog starka
intryck, knöts åter till sitt gamla univ. 1912 men
fann sig icke till rätta. Under en längre
vistelse i Berlin gjorde han sig förtrogen med tysk
filosofi. Han föreläste 1913 över Bergson i
London och översatte s.å. dennes ”Introduction å la
métaphysique”, publicerade en del dikter tills,
med Pound i ”Ripostes” (1912) och medarbetade
i tidskrifter. Det var främst muntligt, som han
utövade inflytande på en rad yngre skribenter,
artister och konstforskare. Han gick som
frivillig ut i i:a världskriget, blev sårad i Frankrike,
försvarade kriget som skribent och översatte G.
Sorels ”Réflexions sur la violence” (1916). Han
gick åter ut som soldat och stupade i Belgien.
Av hans stora litterära kvarlåtenskap utgav H.
Read med inledn. två essäsaml., ”Speculations”
(1924), som behandlade filosofiska och estetiska
spörsmål, och ”Notes on language and style”
(1929). H., som anknöt till klassisk tradition och
betonade den konstnärliga disciplinen, fick
betydelse för flera diktare och konstnärer under
mellankrigstiden, bl.a. T. S. Eliot. E.
Hulock, ap-art av fam. gibboner*.
Hult (etymol. samma ord som ty. Holz, trä,
skog), liten skog, dunge, även: hög, tät skog; numera
blott poetiskt och i dialektiskt färgat språk, men
kvarlevande i synnerligen många ortnamn, t.ex.
Älmhult (eg.: almskogen), Hulta, med biformen
holt (hålt) i Hålt, Håltane (eg. bestämd form plur.)
o.s.v.; i s. Sverige även utvecklat till -alt, t.ex.
Boalt, el. -elt, -Ut, t.ex. Trälsilt. En avledning är
hylta, litet hult, i namn som Hylte, Hyltåkra o.d.
— I fri- och rundhult lånat från Ity. (se Holt).
Hult, socken i S. Vedbo hd i Småland,
Jönköpings län, och församling i Hults och
Eds-hults pastorat i Ydre och S. Vedbo kontrakt av
Linköpings stift, ö. och s.ö. om Eksjö; 118,44
km2, därav 105,62 land; 1,051 inv. (1949). H. är
en kuperad skogstrakt, särsk. norrut, där
Skuru-hatt når 337 m ö.h.; närmast s.v. därom går
sprickdalen Skurugata*. I s. når socknen fram
till sjöarna Solgen (195 m ö.h.) och Mycklaflon
(Skedesjön, 209 m). Åkern utgör 10 °/o av
landarealen, skogsmarken 74 %. Vid statsbanelinjen
Nässjö—Hultsfred ligger stationssamhället Hult
(249 inv. 1946) med någon träindustri.
Egendomar: Bjärsby, östraby och Skälsnäs. En
runsten är bevarad. Den nuv. kyrkan byggdes 1839
och efterträdde en gammal absidkyrka. —
Namnet är subst. hult, skogsdunge. Det skrevs 1284
parrochie holz, 1298 de hulti (dat.). P.;Er.
Hult, Hugo Ernfrid, militär (1861—1934),
underlöjtnant i Kalmar reg. 1881, överste vid
Generalstaben 1906, sekundchef för Svea livgarde 1909,
generalmajor och avsked 1915. H. var chef för
Lantförsvarsdep:s kommandoexp. 1905—09 samt
ordf, i och led. av ett stort antal militära
kommittéer. Han utgav ”Statistisk öfversigt af de
europeiska staternas härordningar” (1892, 2 uppl.
1898).
Hult. 1) Carl Alrik H., uppfinnare (f. 14/i2
1867), efter verkstadspraktik i Sverige och USA
1883—90 verkstadschef vid Mejerimaskin-ab. Ex-
— 901 —
— 902 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
