Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humlesuga - Humlor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUMLOR
Fig. 1. Ett nyligen anlagt humlebo, sett uppifrån (t.v.)
och i längdsnitt.
a äggkammare med ägg, b honungskaka.
mera sällsynt förekommande, 0,5—1 m hög,
ogrenad, flerårig ört med avlångt hjärtlika, grovsågade
blad och till tätt ax samlade blomkransar med
rödgredelina blommor. Denna och en närstående
art B. (S.) grandiflo’ra, med stora, rödvioletta
blommor, odlas som prydnadsväxter.
Humlor, en med tambina nära besläktad grupp
av fam. bin, lätt igenkännliga på sin stora, tjocka
och tätt ludna samt oftast med vita, gula, röda el.
svarta band tecknade, sällan enfärgade kropp. H.
uppdelas i två släkten: Bombus, de i samhällen
levande, och Psith’yrus, parasithumlor.
1. Släktet Bombus (sociala h.). Samhället
består liksom hos tambiet av tre slags individer:
hannar, honor och arbetare, men därjämte ett
mindre antal s.k. små honor el. större arbetare,
vilka skiljas från de egentliga honorna endast
genom den olika storleken. Hannarna äro vanl.
mindre, ha slankare kropp och brokigare teckning
samt sakna gadd och insamlingsapparat för
frömjölet. — H:s mundelar äro i väsentliga drag lika
tambiets, men tungan är längre, varför h. kunna
nå ned till djupare i blommorna liggande
honungs-saft. För insamling av frömjöl och dettas
hem-forsling finnes en liknande apparat som hos bina
(se d.o., sp. 1126). — H:s gadd saknar i mots. till
tambiets hullingar och stannar därför efter stinget
ej kvar i såret. Vaxet, varav själva boet
uppbygges, utsvettas som tunna blad på i sht ryggsidan
mellan bakkroppssegmenten. Humlevaxet är
mjukare och mera plastiskt än bivaxet och har en
mörkare brun färg; vidare finnas däri inblandade
främmande beståndsdelar, i sht ståndarmjöl,
varigenom det förutom som byggmaterial också får
betydelse som näringsämne för ynglet. — H:s
samhällen äro i likhet med getingarnas i-åriga.
Om hösten dö alla dess medl. utom de nya,
befruktade honorna, vilka uppsöka lämpliga platser,
ss. under stenar el. i mossa, där de övervintra.
Om våren vakna de till nytt liv, och varje hona
grundar ett nytt samhälle. — Boet (fig. 1)
anläg-ges av somliga arter ovan jord, av andra under
jord, varvid gamla sork- och mullvadsbon med
deras ofta rikliga bomaterial gärna tagas i be-
Fig. 2. Fem stadier i humleboets tillväxt.
sittning. Bona bestå ytterst av grövre och mera
löst hopat växtmaterial och innerst av fint
material, ofta sammanhållet av vax. Sedan boets yttre
blivit färdigt, fäster honan i dess botten en av
frömjöl och honung sammanknåpad klump, på vilken
hon lägger ett antal (o. 12) ägg, varefter det hela
täckes med ett tunt vaxlager. Den så bildade
äggkammaren el. ”cellen” är vanl. av en ärtas storlek
(fig. 1, d). Vid ingången till boet och skild från
äggkammaren uppför honan av vax, närmast för eget
behov, en stor, rund behållare (fig. 1, b), som
fyl-les med honung. Då hon icke är ute, sitter hon
ständigt på äggkammaren för att hålla den varm
(ruva). Efter 4 dagar kläckas äggen. Larverna,
som likna tambiets, äro hela tiden inneslutna i
den gemensamma larvkammaren. Sedan
äggkammarens förråd av pollendeg förtärts, tillför honan
larverna ny sådan föda. Under larvernas tillväxt
blir den lilla äggkammaren snart för trång, den
sväller, vaxet rämnar än här, än där, och honan
måste ständigt lappa på nytt. Snart har
larvkammaren vuxit ut till storleken av en valnöt och
däröver; varje larv har fått sin egen, utvändigt
synliga ”cell” (fig. 2). Efter 7—8 dagar äro larverna
fullvuxna, och var och en av dem spinner in sig i
en tjock och seg kokong. Dessa kokonger
uppfattades i äldre tider oriktigt som de egentliga
cellerna i humleboet. 21—22 dagar efter äggens
läggande kläckas de första små arbetarna, vilka snart
övertaga en del av stammoderns förrättningar:
insamla honung och frömjöl, mata ynglet m.m.
Redan då de första larverna spinna in sig, lägger
honan en ny kull ägg i en liknande äggkammare
(”cell”) uppe på själva kokongerna (fig. 2). Och
så följer den ena kullen ägg efter den andra. De
gamla kokongerna nedtill i boet apteras ofta till
honungsbehållare med reservnäring vid
inträffande dåligt väder. Men dessutom bygger
stammodern vanl. vid boets periferi särskilda nya, stora
honungskrukor. De innehålla alltid tunn honung
för samhällets dagliga behov. — Om på hösten
boets inre blottas (fig. 3), erbjuder det en mycket
oregelbunden arkitektonik med sina på varandra
stående komplexer av större och mindre,
hasselnötlika kokonger, sina mörkare knölformiga och
olikstora klumpar av larvkammare m.m. Den goda
ordningen i tambiets och getingarnas bon saknas
här alldeles. — På eftersommaren kläckas även
Fig. 3. Bo av åkerhumla.
— 923 —
— 924 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
