Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humlor - Hummel (musik) - Hummel, Johann Nepomuk - Hummel, Ferdinand - Hummel(s)hof - Hummer (sjöväsen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUMMER
s.k. små honor, som
äro betydligt större
än arbetarna och
liksom dessa i regel
endast kunna
frambringa hannar.
Dessa, som framkomma
något senare, lämna
boet, så snart de
blivit kläckta; de
livnära sig själva;
någon ”drönareslakt”
förekommer ej hos
h. De unga honorna
visa sig sist. — H:s
samhällen äro i
jämförelse med tambiets
och getingarnas
föga folkrika och
räkna t.ex. hos
moss-humlorna om
hösten endast o.
120 individer, varav
25 honor, 36
hannar och 59 arbetare;
i regel ha de under jord byggande arterna, ss.
j o r d h u m 1 o r n a, ett större individantal, ända
till 400 och däröver. H. förekomma huvudsaki.
inom den n. tempererade zonen och gå i n. ända upp
till Grönland; i Afrika saknas de utom på
nordkusten samt urspr. även i Australien och på Nya
Zeeland. Betr, kroppsfärgen variera arterna ofta
i hög grad, varför många äro svåra att skilja på
färgen. Den säkraste karaktären ligger i formen
på hannens genitalbihang. I Sverige förekomma
24 arter; de vanligaste äro: Jordhumlan (B.
terrePtris), svarthårig med ett gult band framtill på
thorax och på 2:a bakkroppssegmentet samt vit
bakkroppsspets; denna är en av de största och den
om våren (redan i mars—april) tidigast hos oss
framkommande arten (fig. 4).
Trädgårdshum-lan (B. horto’rum), lik jordhumlan i färg och
storlek men har även bakkroppens bas jämte skutellen
gula; är i sht utmärkt genom sitt långdragna
huvud och starkt förlängda sugtunga. Ä k e r h u
m-1 a n (B. agro’rum) är mindre i storlek, blekgul,
med mellankroppen och spetsen av bakkroppen
orange-gula, den senare i mitten och ofta även vid
basen svarthårig (stundom helt roströd). S t e
n-humlan (B. lapidaGius) är sammetssvart, med
röd bakkroppsspets. — Den största och ståtligaste
bland de svenska h. är den i högfjällen levande
B. hyperboYeus, som når en längd av 26 mm. —
H. spela en viktig roll vid blomväxternas
pollina-tion. Genom sin långa tunga få de näml, en
särskild betydelse för befruktningen av blommor med
lång och smal kronpip, vilka ej besökas av bina.
— H:s samhällen hysa ofta ett mycket stort antal
snyltgäster. Sällan saknas larverna av
flug-släktena VolucelVa (se Humleflugor) och Fann’ia (se
Lilla husflugan). Dessa fluglarver göra dock ingen
direkt skada utan leva av avfallet i boet. Verkliga
och farliga parasiter är ett annat flugsläkte
Co-nops (se Stekelflugor). I stort antal förekomma ofta
larver och fullbildade av den lilla skalbaggen
Anthe-roph’agus nigricor’nis, som torde leva av det
insamlade pollenet. Svår förödelse i boet anställes ej
sällan av humlemottet*. H. (honorna) själva
hemsökas ofta av små gulaktiga kvalster av släktet
Ga’masus (se Skalbaggskvalster), vilka i stora
mängder kunna uppträda på deras kropp. Ofta svåra
fiender till h. äro parasithumlorna (se nedan).
2. Släktet Psithyrus (parasithumlor,
s ny 1 thuml o r). Arterna leva icke i samhällen
och bestå av endast hannar och honor. Kroppen
är beklädd med mycket hård och tjock, pansarlik
hud och med något glesare behåring. Vingarna
äro starkt mörkfärgade. Insamlingsapparat för
frömjöl saknas. Hannarna, som ofta äro svåra
att skilja från Bow&us-arternas hannar, igenkännas
bäst på genitalbihangen, som här i spetsen äro
gulaktiga men hos Bombus mörka. Arterna äro,
liksom Volucella-arterna., i storlek och färgdräkt
förvillande lika den av sociala h., hos vilken den
lever som parasit. Snylthumlorna intränga i
Bom-&ii5-bona och lägga sina ägg i yngelkakorna. De
leva här som kommensaler el. foderparasiter av
de av h. insamlade förråden och synas icke
förgripa sig på deras yngel. Omsorgen och vården
om deras eget yngel överlåtas åt boets arbetare.
Ett humlebo innehåller aldrig mer än en gammal
P sithyrus-hcma. I Sverige förekomma endast 7
arter av släktet. — Litt.: V. Bergsöe, ”Fra Mark og
Skov” (2 Udg. 1916); C. G. Thomson,
”Skandinaviens Hymenoptera”, 2 (1872); E. Hoffer, ”Die
Hummeln Steiermarks” (1882—83), ”Die
Schmarot-zerhummeln Steiermarks” (1889); S. Bengtsson,
”Studier och iakttagelser öfver humlor” (i ”Arkiv
för zoologi”, 1903); E. W. Teale, ”Den gyllene
flocken” (1942). S.Bgtn.
Hummel, mus., se Cittra.
Hummel [homm’al], Johann Nepomuk,
österrikisk pianist och tonsättare (1778—1837),
elev av Mozart, Albrechtsberger och Salieri, en
kort tid i furst Esterhåzys tjänst (Haydns
efterträdare), 1816 hovkapellmästare i Stuttgart och
1820 i Weimar, känd över hela Europa som
ypperlig pianovirtuos. H:s kompositioner äro
formfulländade men utan djupare ursprunglighet och
starkt präglade av tidens pianostil. Utom en
mängd pianokompositioner skrev han en del
kammarmusik och kyrkomusik samt 9 operor,
dessutom baletter och musik till skådespel. Bekant
är särsk. hans pianoskola (1828). E.A.
Hummel [homm’al], Ferdinand, tysk
tonsättare (1855—1928), harpvirtuos vid 7 års ålder,
bedrev musikstudier i Berlin. Förutom några
operor (”Mara”, uppförd även i Stockholm 1894) och
musik till ett antal skådespel skrev H. en symfoni,
kammarmusik m.m.
Hummel(s)hof [homm’al(s)håf] (estn. Hummuli),
ort i Estland vid v. stranden av Emajögi
(Em-bach), 20 km s. om sjön Vörtsjärvs sydspets, där
generalmajor Schlippenbach 19/t 1702 med 6,000
man utkämpade en hård strid mot över 20,000
ryssar under Sjeremetev. Det i början segerrika
svenska rytteriet drevs, då det under förföljandet
skilt sig från fotfolket, på flykten, varpå detta
senare upprevs. I allt torde svenskarna ha förlorat
bortåt 2,000 man; ryssarna utnyttjade segern blott
till härjningar. PS.
Hummer, sjöv., på segelfartyg den del av mast el.
stång, som är belägen närmast under
långsal-ningarna.
— 925 —
— 926 —
Fig. 4. Jordhumla; drottning
(överst), arbetare och
dröna-re. Obetydlig förminskning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
