Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hummer (kräftdjur)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUMMER
Hummer.
Hummer, Hom’arus vulga’ris, art av ordn.
tio-fotade kräftdjur. H:s utbredningsområde sträcker
sig vid den europeiska sidan av Atlanten från
Tromsö till in i Medelhavet, från Nordsjön genom
Skagerak och Kattegatt in i Öresund och St. Bält.
Vanl. förekommer den på 8—40 m djup men ibland
inne vid stränderna, företrädesvis på hård botten,
gärna i hålor, som den själv kan gräva, om så
behövs. Vid den amerikanska sidan av Atlanten
förekommer en mycket närstående form, som
skiljer sig från den europeiska genom en tagg på
undersidan av pannhornet. Första paret bröstfötter,
som är rörligt i olika riktningar, bär mycket
kraftigt utbildade, i genomskärning ovala gripsaxar
(”klor”), den ena, vanl. den h., mycket större och
med runda knölar på skärytan, ägnad att krossa
födan, medan den andra är smalare och har
skarpare skäryta. 2:a och 3:e paren bröstfötter äro
likaledes försedda med gripsaxar, medan 4:e och
5:e paren sluta med enkel klo. De 4 sista
bröst-fötterna äro de normala rörelseorganen. I vatten
går h. vanl. framåt på bottnen, men den kan även
gå baklänges. Stjärten är mycket kraftig,
slutande med en av flera flikar bestående stjärtfena.
Genom några slag med densamma kan h. mycket
hastigt simma bakåt, men detta är alltid en
flyktrörelse. På basen av 3:e, resp. 5:e bröstbenparet
mynna de honliga, resp, hanliga könsorganen. Hos
hannen är första paret fötter på stjärten ombildat
till parningsorgan, och även det 2:a paret visar
någon omdaning. Huden är genom inlagring av
kalk- och magnesiumsalter utbildad till ett pansar,
som omgiver hela kroppen med undantag endast
för lederna. Färgen är något olika hos h. från
oli
ka trakter. Tillväxten äger rum i samband med
skalömsning och växlar hos den vuxna h. vanl.
mellan 1 och 2 cm åt gången. Tillväxthastigheten
är beroende av bl.a. vattnets temp. och således
olika i olika vatten. I Skagerak har h. vid 7 års
ålder vanl. nått en längd av c:a 21 cm och en
vikt av c:a 270 g. Hos yngre individer ömsas
skalet flera gånger om året, hos äldre blott en
gång, hos könsmogna honor dock blott vartannat
år och hos gamla h. mera oregelbundet.
Omedelbart efter skalömsningen är h. mjuk och täckt av
slem. I allm. dröjer det 3 å 7 veckor, innan skalet
åter är riktigt hårt. H:s föda utgöres av fiskar
och mollusker, men även av kräftdjur, maskar
m.m. Den tycks gå på jakt efter föda huvudsaki.
om natten. Man antog förr, att h. företog långa
vandringar, men märkningar av h. ha visat, att
den i regel är stationär. Om hösten vandrar den
från grundare till djupare vatten, om våren i
motsatt riktning. H. blir könsmogen vid olika storlek
i olika vatten, i Skagerak vanl. vid 22—23 cm
längd, i Kattegatt vid något mindre storlek.
Parningen äger rum strax efter det att honan ömsat
skal, varvid sädeskropparna avsättas på henne i
en hålighet mellan 4:e och 5:e bröstfotparen och
förvaras där till följ, år på sommaren, då de
svartgröna äggen — c:a 8,000 hos en 25 cm h. —
avgivas och befruktas, då de passera förbi
nämnda hålighet. Äggen fästas på stjärtfötterna,
merendels på dessas hår. De förbli där närmare 1
år, varefter de kläckas. De nykläckta larverna
äro 9 mm långa och ha en helt annan byggnad än
den fullväxta h. Larverna föra ett planktoniskt
levnadssätt. Efter 3 skalömsningar — i Skagerak
— 927 —
— 928 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
